Om att förbereda en långsegling.

Sommaren som kommer ska vi iväg - igen. Men även om det inte är första gången vi ska ut på de stora vattnen känns det i maggropen, särskilt tidigt på morgonen:
- Håller vindrodret?
- Hur är det med infästningen av vindgeneratorn?
- Tänk om vi går in i en trål på Nordsjön!
- Hur klarar vi tidvattenströmmarna på Skotlands västkust?
- Containers som flyter omkring i världshaven har man hört talas om. Vad händer om vi går på en…?
- Har vi visum till alla länder som kräver det?
- Hur mycket ska vi teckna försäkring för?
- Hur stora är egentligen vågorna?
- Hur klarar besättningen att leva så länge utan fast mark under fötterna?
- Vad gör vi av katten?
- Vem ska vi hyra ut lägenheten till?
- Ska vi sälja bilen?
Och så vidare, och så vidare …….
Det är liksom lite mera än att bära ner en påse mat för en helgsegling i skärgården! Livet förändras den dag beslutet är fattat. Vi slutade diskutera pengar till båtens utrustning i det ögonblick vi var klara över att vår överlevnad och bekvämlighet var beroende av vissa föremål som bör införskaffas och saker som måste utföras: ombyggnad inombords, ny spis, vindgenerator, solceller, ny VHF, EPIRB, ombyggnad av akterskansen (luft och ljus), ny förlucka, flera segel, kurser (skeppare-B, maskinist-B, kortvågscertifikat, dykkurs inklusive utrustning m.m.). Som människa, arbetskamrat och vän eller bekant, blir man lite enkelspårig. Samtalet glider mycket lätt in på framtiden, det framtida äventyret.
"När är det du ger dig iväg?", är nyckelfrågan för att få mig att fara iväg i en monolog som innehåller hela den planerade resrutten, allt vi måste göra och allt vi önskar att vi skall uppleva. Innan jag kommit till det jag tycker är slutet på ett fullständigt svar på den enkla frågan ser jag att intresset hos lyssnaren har avtagit väsentligt.
Dom vill egentligen bara veta när jag försvinner!
Jo, vi (Anders och Gunilla) försvinner 1 juli 2001. Då börjar tjänstledigheten som varar i 13 månader. Efter att ha köpt Arctic Fox 1998 (se Hemsegling 1998) och haft som mål att ge oss iväg 2001, börjar nu sanningens minut. Det är inte utan att jag tänker på det kinesiska talesättet, att man tar farväl av de nära och kära på utsatt datum, seglar runt nästa udde, kastar ankar för att ha tid att göra i ordning allt ombord. Just nu känns det som ett berg som ska förflyttas innan vi kan lämna bryggan.