Resebrev 13

Reklamen på portugisisk tv inför jul slår alla rekord! Kvinnor som knappt har en tråd på kroppen och som använder ”rätt” parfym. Och lotusblommor som öppnar sig så fort en skäggig, muskulös typ närmar sig. Jag tror inte, tack och lov, att ens TV3 skulle få visa det i hemlandet. Eller?
I stället slår jag på svenska utlandsradion. Och vad jag får höra! Någon som påstår om att friskolor är bättre än kommunala skolor!
Tokjävel!
Den som påstår det säger att han är ”kristen”. Jag har alltid funderat över vad det är att ”vara kristen”. Kan det vara känsla i dom människorna att dom är bättre, mer värda, renare? Och i så fall, är det inte en grundtanke i den s.k. kristna rörelsen att alla människor är lika värda!?
Jag borde inte lyssna på Radio Sweden! Jag blir bara så förbannad! Särskilt när sådana här tokar och dessutom Jan Björklund släpps fram. Men det krullar sig i ryggraden när signaturmelodin spelas, så jag kan inte låta bli.
Kan det vara hemlängtan?!
Så kommer sändning på ryska och då slipper jag bli förbannad. Förstår inte en stavelse. ….

Måndag.
Pedro kommer med fuktmätaren. Största delen av skrovet har torkat bra och ligger på rätt sida om gränsen. Men några punkter är fuktiga så det droppar. Vatten i kölsvinet!
En stackars grabb från varvet skickas ner i aktern på Arctic Fox och suger upp gammalt slagvatten och tvättar sen med aceton. I de trånga utrymmena! Han vill att jag försäkrar för bossen att han gjort sitt bästa, och det lovar jag. Jag kan knappt gå in i akterskansen innan ångorna är utvädrade. …..

Jag tar en pauspromenad runt varvet med kameran. Möter skepparen från den japanska båten ”Nirai”, som ligger en bit från mig.
Vi börjar språka långsegling. Jag berättar om den enarmade japanen på en 21-fotare som låg bredvid Corona AQ i Las Palmas 1995. Och att vi ett halvår senare såg honom på Martinique och att jag såg honom i La Coruna i år.
-”Oh, that must be ‘Yunago’!” säger båtgrannen. “He has a Dehler 32 or 34 today. In the summer he sails in the Mediterranean and in the winter in South America.”
Så fick jag efter 12 år ett namn på en ensamseglare jag mött tre gånger…..

Så var det en annan historia som kanske får en fortsättning.
Jag mötte i september en kvinna som klev av en båt på varvet.
Hon sa:”The skipper is not fit to sail!”
I går såg jag henne på en restaurang i marinan …… Men båten är borta från varvet…… Ligger den i marinan, är hon tillbaka, har the skippern seglat vidare?
För på varvet är båten inte.
Ska det ta 12 år till innan jag får svar på den här frågan också? …..

Så begick jag en synd som jag aldrig gör hemma. Jag köper aldrig Aftonbladet eller Expressen. Men här nere köpte jag Daily Mirror. Jag lade ut 2€.
Rubriken som fångade mig var
”Madeleine: the girl who never was”.
Och i min enfald trodde jag att det var något nytt….. Att föräldrarna avslöjats på något sätt. Men icke! Artikeln handlar om att alla butiker, restauranger och kyrkor här i Lagos har tagit ner porträttet av Maddie och därför uppfattas som ointresserade (av Daily Mirror).
3 maj 2007 försvann flickan. 12 december 2007 skriver Daily Mirror att nu vill portugiserna glömma försvinnandet av den stackars engelska 4-åringen. I september hade portugisiska tidningar och TV massor med inslag och debatt kring det hela.
Bland annat ett par portugisiska mödrar som undrade varför deras försvunna barn inte fått samma uppmärksamhet.
Jag undrar jag vad föräldrarna, läkarparet McKann, har i ryggsäcken……
Jag såg också ett inslag i portugisisk TV då som handlade om att de sociala myndigheterna här nere hade övervägt att ta hand om barnen i familjen McKann. (Med vissa reservationer för mina bristande portugisiska språkkunskaper …..) ……
Dom bättrade sig lite i dag. Jag lärde mig, ur lexikon följande fras:
”Esta uma manha fria”.
Fritt översatt: ”Det är jävligt kallt i dag på morgonen”.
Jobbarna på varvet, i flisjackor, höll med mig. Det var nollgradigt i natt och en kall bris från Atlanten. Jag hade två tröjor och en jacka på mig fram till lunch. Sen blev det varmt igen. Så där en 20 grader i solen ……

Och nu, 20.30 lokal tid, gick strömmen också. Det blir flisunderställ i natt!
Men i Lucianattens mörker går jag ut för att försöka hitta felet själv och möter pappa Pereira som upptäckt att strömmen gått på halva varvet. Och jag lär mig vilken säkring som gäller min del av området. Jag slipper, förhoppningsvis, frysa i natt. 2 kW elpatron på cirkulationsvärmen och stöd av byggfläkt på 2 kW när det blir för kallt.
Trevlig Lucia! God natt! …..

Luciadagen.
Tvättar friborden hela dagen. Kommer halvvägs. T-sprit, Y10, vanligt tvättmedel och skrubba, skrubba, tvätta med sötvatten i middagssolen, som ger så där en 20 grader i ryggen på eftermiddagen.
”La Bamba” från Göteborg lyfter för att undersöka en läcka kring kölen. Det är en 43-fots Hallberg-Rassy. Konrad, skepparen, gick på en grynna i Bohuslän före avfärden och får in lite vatten i kölsvinet. Vi konstaterar att det verkligen är en minimal spricka akter om kölen som sen plastas igen av varvet. I morgon är han i sjön igen.
Går efter middagen en tur till marinan. Tar en dubbel espresso och brandy. Lyssnar i baren på en tokig medelålders engelsman som framför gamla låtar av dom som levde när vi var unga. Slänger i mig mitt kaffe med brandy och går hem i nattkylan. Försöker sova……
Jag konstaterar vid 23-tiden att ’gamla gubbar’ inte ska dricka dubbel espresso med brandy före sänggåendet! Jag är tvärvaken vid midnatt, kissnödig och måste klä på mig för att promenera till varvets toalett (100 m bort). Sen blir jag sittande med en öl från Bornholm som fanns gömd i förrådet ….. Och tankarna bara flyger.
Slår på radion och får in motsvarigheten till P3. Jag förstår nästan allt. Portugisiskan börjar infinna sig i hjärnan.
Tidigare i kväll såg jag på nyheterna på RTP1 vår Fredrik, han Reinfeldt ni vet, han från Täby, han som vi valt till statsminister för ett tag sen. Han fick skaka hand med Barroso, med Sokrates, med en massa statschefer i Europa.
Oj, han ser så nöjd ut!
Men det var ett kort inslag …..

Fredag 14/12 2007 Tvättar resten av friborden. Hela båten börjar nu återfå den ordinarie färgen, bruten vit. Men i kvällssolens låga strålar ser jag ställen där jag behöver jobba vidare med polermaskin och rubbing. Jag är inte sysslolös!
I dag tog julen fart i Portugal. TV-programmen översvämmas av tomtar. Sopromar, varvet jag ligger på, stänger två veckor. Hela eftermiddagen har personalen haft party i ett stort målartält på området. Staden är smyckad sedan jag kom hit och förra veckan kom julkrubban fram på torget framför stadshuset. Med levande figurer. Till och med det lilla barnet var levande! Fast bara på helgen. I veckan är det papier mache. ….

Så till sparvarna som försöker boa i mesanseglet. Jag studerade deras rörelser en eftermiddag och kartlade deras rörelser för att komma in i vecken på seglet. Tar fram ett nät, klipper till det och spänner för entréerna. Studerar sen sparvarna och konstaterar att de blivit lite förvirrade och jag hoppas att de söker en annan båts segel för bobyggande. ….

Torkprocessen är inne i sitt slutskede. Trots att varvet tagit julledigt kommer Ozaz på lördagmorgonen och byter positioner på mattorna som klistras mot skrivet med ”elefanttuggummi". Sen hettas de upp till 90 grader och vacumpumpen suger ur den ånga som bildas. Varje position får ett dygn.
När jag hade en sådan matta alldeles vid min huvudkudde får någon vecka sedan fick jag öppna luckan för att få in sval luft. Det blir varmt genom skrovet och strålar in i båten. Undrar hur dieseln i tankarna mår efter upphettning ett dygn ....

Kapten