Resebrev 14


Position Sopromar, Lagos, Algarve, Portugal 071222.


Lagos, 071217

Förstanyhet på RTP1, måndag kväll:
23 afrikaner kommer efter 4 dygn i en c:a 6-meters motorbåt till Faro, 80 km från Lagos där jag ligger. Utan färskvatten, nedkylda tas dom omhand av portugisiska kustbevakningen.
Portugal ligger i utkanten av Europa. Gränsbevakningen är intensiv här. Smuggling av vapen, narkotika och människor gör att ’vi stackars långseglare’ måste ha alla papper helt klara, in- och utklarering från alla hamnar sparade. Samtidigt måste jag berätta att jag åkte rib-båt i dag. Tog en tur med ”Dolphin-watching, 100%.” Åket i 30 knop ut 12 M från Lagos, fick se massor av delfiner (som vi i och för sig sett tidigare från Arctic Fox, gratis).
Men det gav en tanke.
Vilket liv lever vi här, norr om Gibraltar och vilket liv lever dom söder om Gibraltar? Här har vi massor av teknik för att förhindra att någon kommer in. Massor av teknik för att roa oss.
Där har dom ingen teknik för att förhindra att någon ger sig iväg eller tar sig in. Men dom ger sig iväg. Jag tror vi kan gissa, förmoda, tänka oss, varför…..

Bygget av EU är i mina ögon Europas bygge av en jättemur lik den israeliterna bygger för att isolera palestinierna. Människans sökande efter en bättre tillvaro söks av dom som lever söder om Gibraltar. Sen finns det dom som försöker göra sig goda pengar på våra medborgare som behöver narkotika för att känna sig duktiga. Dom tycker jag ska plockas upp. Definitivt.
Men dom här stackarna som åker motorbåt över öppet hav i 4 dygn, nedkylda och uttorkade….. Vad ska vi göra med dom?
Vad är rätt att göra med en människa som söker en dräglig tillvaro?

Jag, som sitter här i min lyxbåt nere i södra Europa, får mig en och annan tankeställare.
Vad borde jag göra för att kunna, med rätta, känna mig rättfärdig? Rättvis, solidarisk …..
Börja forsla människor från Afrika till Europa? Vilket jag mycket väl skulle kunna göra! Jag skulle kunna ta ett tjugotal åt gången, ta betalt för omkostnader, segla lugnt, ha mat och vatten med mig för alla, ankra utanför en öde strand och forsla in folket per gummijolle i nattmörkret.
Men jag tror att den portugisiska kustbevakningen skulle ha mig på radar snabbt och vara där med sin teknik och sina kustbevakare i snabba rib-båtar. Då vore det slut på min seglats.

Men min slutsats är att vi här i Europa gör något fel. Vi skapar marknad för knarksmuggling, människosmuggling. Hur?
Jo, genom att skapa ett ’paradis’ för oss, genom att betala dyrt för drogerna dom som står utanför har som sin enda inkomstkälla. Genom att stänga välfärden för alla som fötts i länder Europa utnyttjat för att skapa sin rikedom genom århundraden. Det är fortfarande kolonialism!

071218 Storm på Algarvekusten.
Jag går ner till stranden för att fotografera sjön. 5 surfare är ute och försöker leka med vågorna. Dom är för små för mitt objektiv så jag går upp till Lindas restaurang och sätter mig bakom fönstret med en espresso och tittar ut på sceneriet. Det blåser! Rätt från syd.
Så går jag upp på stan. Hittar en ny frisersalong. En gullig flicka tvättar mitt kvarvarande hår, bjuder mig på kaffe och klipper så gott hon kan det lilla jag har kvar på huvudet. Från frisörstolen kan jag se Arctic Fox på varvet på andra sidan kanalen. Stilla middag hemma med adventsljusstaken tänd. Somnar vid 22-tiden.
Vaknar sen vid 02-tiden. Det ruskar ordentligt i båten!. Kan inte sova, så jag går upp, slår på RTP1, ser andra halvan av en dålig amerikansk film. När den är slut vid 02.30 upptäcker jag att strömmen gått. Letar fram flisstället och går iväg för att slå på säkring nr 4. Mycket riktigt, den har slagit ifrån. Men den slår ifrån igen så fort jag försöker slå till den. Kortslutning någon stans på min del av varvet igen! Det är tack och lov inte så kallt i natt tack vare den kraftiga sydvinden och molnigheten, men det blir lite svalt i båten trots allt. Kryper till kojs och försöker sova vid 04-tiden. Med flisställ under täcket. Men batterierna är på topp! Vindgeneratorn har fullt jobb hela natten i stormen.
God natt!

Hemresa 071221
Upp 05.00 lokal tid. Kuling och störtregn. Frukost och sen nedkoppling av all el. När jag klättrar ner och drar ur stora kabeln ur elskåpet blir jag genomblöt. Byter till resekläder och sitter och väntar på någorlunda uppehåll i kuling och regn.
Kvart i 6 blir jag tvungen att gå till järnvägsstationen. 200 m. Och får naturligtvis störtregn över mig. Åker sedan 2 timmar tåg sittande på galonsäte med genomfuktiga byxor …..
Flyg till Lissabon. Något försenat. Men marginal. Sen blir det strul med nästa plan till Madrid. Byte av plan, en timmas försening och min marginal i Madrid krymper ordentligt. Jag pratar med flygvärdinnorna och får plats, när vi går in för landning i Madrid, längst fram i planet för att komma av snabbt. Men inte var någon där för att transportera mig till Spanair-planet jag skulle fortsätta med. Det löser sig dock. Spanair är också försenat …..
Jag börjar bli bekant med flygplatser i Europa vid det här laget. Det är något som långseglare ofta blir. Vi far fram och tillbaka mellan barnbarn och båt. Ett riktigt slitgöra.

Hemma på Tuna vid 22.30-tiden. Möts av Gunilla i dörren och supé framdukad. Och vi har mycket att berätta för varandra efter 3 veckor. Jag konstaterar sedan på natten att kisspromenaden är lättare här hemma. Stegen från däck till toaletten är definitivt enklare här än på Sopromar. Och jag behöver inte klä på mig heller.

Feliz Natal på er allihopa!

Kapten