Resebrev 15

Position Sopromar, Lagos, Algarve, Portugal 080126.


080120

Återigen hemma!

Allt väl i båten bortsett från köttfärssåsen i frysfacket som var lite mjuk, så vi vågar inte ……. Vi kopplar ström, får igång värmen och packar ur väskorna.

Resan ner gick hyfsat. En timmes försening i hela Europa gå grund av stormen. Frankfurts flygplats minskade antalet landningar till 30 per timme och det fick effekt på alla flyg.
Och vi upptäckte hur stor den flygplatsen är. Det var säkert en kilometer från A2, där vi kom in i terminalen, till A40 där vårt plan till Faro stod. Och vi gick inomhus!
Men det planet var också försenat så vi hann.
Sen taxi till järnvägsstationen i Faro, en stunds avkoppling i järnvägsrestaurangen och så 1½ timmas tåg till Lagos. Framme 19.30 lokal tid.

Vi träffar Clas och Marianne, vännerna på DoubleFun, när vi gått ner i marinan för en sen måltid. Kärt återseende! Dom bjuder in oss på ”kafferep” kl 20.00 söndag kväll, precis som vi är vana vid.

Äntligen hemma!

Några dagar senare.
Vi tar en långpromenad längs praian. Öde. Några spatserande par, hundar som rusar i vattenbrynet. Tar lite bilder. Mår gott!
Går hem. En GT i sittbrunnen i eftermiddagssolen. Svensk sommarvärme.
Kan man ha det bättre! …..

Första veckan går.
Vi arbetar med trävirket, slipar ner bogsprötet och oljar och lackar.
Vi tjatar på varvet att fortsätta med arbetet med skrovet. Försöker få däcket rent från damm och fågelskit. Vädret är svensk sommarvärme, varmare för varje dag. Shorts och T-shirt mellan 10 och 17.

Så till kampen med ”bobyggarna”.
Vi tar ner mesanseglet. Sparvarna har skitat ner i vecken så vi högtryckssprutar bort pluttarna och lyckas tvätta bort det mesta av missfärgning. Min idé i december med nät för ingången till vecken verkar inte ha fungerat. Dom överlistade mig!

Varvet tror att dom kan vara färdiga två veckor från måndag, dvs i början av februari. Vi får se hur det blir med det ……
Det är lite trögt ibland.
Men om prognosen är hållbar blir jag kvar till sjösättning medan Gunilla flyger hem 2 februari. Jag längtar efter att få båten i sjön. ”Staying on the hard” är nödvändigt men inte så upphetsande längre perioder. Det har gått 5 månader nu ……. Och vi har en kajplats bokad i Marina de Lagos, 200 m härifrån.

Går ut och äter fredag kväll. Vår favoritrestaurang, Reis, har öppnat igen! Det blir sjötunga och svärdfisk. Vid nästa bord sitter tyvärr en gnatig engelsk gumma som ägnar sin middag åt att klaga på allt. Jag var nära att be henne ”shut up”, men eftersom jag är så väluppfostrad blev det inget av med det.

Lördag kväll ska det bli kafferep på Arctic Fox, 3½ m över asfalten. Vi cyklar till EcoMarche och handlar alla tillbehör. Men först en rundtur i stan, upp i delar vi aldrig varit förr. Lagos är oerhört kuperad och turen blev något svettdrivande.
På väg hem över bron möter vi den trebenta pointern med husse. Jycken som brukar tigga mellan borden på Oasis. Allt är sig likt!
Men damen som lämnade 30-fotaren i september är inte kvar i Lagos. Jag såg henne på Faro Airport i december när jag flög hem senast. Och hon verkar inte ha kommit tillbaka ……

Vi har det fantastiskt bra! Bara båten kommer i sjön!

Kapten