Resebrev 17

080211
Nu är jag inbjuden på japansk middag på Nirai, min grannbåt. Någon kväll i veckan, på japansk middag. Spännande!

Jag har varit förbannad över videokameran ett tag. Kraftiga störningar var 5:e sekund. Är det mekaniken? Är det elektroniken? Byter filmkassett och tar en vy över Lagos.
Inte en störning!!! Lycka! Det är inte fel på kameran utan på kassetten jag köpt! Nu blir det till att ta om en massa film för att få bra sekvenser!

Jobbet på båten går vidare med högre hastighet. 3-4 man jobbar dagen igenom. Jag försökte tacka dom för dagens arbete på engelska för jag trodde en av dom behärskade språket. Det resulterade i en lång diskussion vad ”job” på engelska är på portugisiska. Travalho!
”Obrigado por todo travalho hoje”. Tror jag det blev…..

Går i kvällningen till ”Bar da Lota”, fiskhamnsrestaurangen, och tar en kvällsfika. Det är 100 m från varvet. Där sitter gubbarna som är på väg ut för att fånga morgondagens läckerheter till alla krogar i Lagos. Mycket prat. Mycket pokulerande. Trevligt. Gunilla ringer och är lite avundsjuk…… Det bjuder jag på…..

Har haft kontakt på radio med en svensk båt (nåja, från Göteborg, men i alla fall ….) som ligger i Fiumicino utanför Rom i Italien. Får rapport om att priset är ok men att varvet är skitigt. Vi kommer inte att behöva ligga på varv nästa vinter så det blir nog ett bra mål för årets segling. Jag har hört talas om den hamnen tidigare och har bara hört positiva kommentarer. Så så blir det nog.

080214
Två saker färdiga på båten.
BB och SB lanterna är flyttade fram till andra mantågsstöttan. I kvällsmörkret tänder jag lanternorna, går jag återigen till ”Bar da Lota”, som ligger lagom framför fören. Tar en dubbel espresso och brandy och kollar hur riktningen på lanternorna är. Ser att SB-lanternan måste riktas lite mer åt SB. Och där sitter Louis, han som svetsade dit fästena, med en ”Sagres” (det lokala ölet). Jag tackar honom för jobbet, ”obrigado”. Han för sedan en diskussion med några andra på baren, som jag uppfattar som lokala fiskare, vilka ifrågasätter segelbåtars sjövärdighet. Och jag uppfattar att Louis försäkrar att ”den båten är sjövärdig”. Med risk för att min bristfälliga, men alltmer vakna, portugisiska inte är helt med ….. Framför allt inte på dialekten här på Algarvekusten. Jag föredrar att lita på min tolkning i alla fall.

Den andra är mer prosaisk. Ljudlarmet för fel på motorfunktionerna dog för ¾ år sedan. Jag fick i dag en ny levererad. Den väcker de döda ….. och det är ju meningen ….. Den är nu också monterad.

Egentligen finns det också en tredje sak att rapportera. Hela båten, utom en del av rodret och ett avsnitt över propellern, som fortfarande inte är riktigt torr, är nu behandlad med ett lager epoxi och ett lager epoxifiller. Sen är det bara 6 lager epoxi och 4 lager bottenfärg kvar.
Ljuset i slutet av tunneln är nära!

I morgon kväll blir det japansk middag på ”Nirai”, den japanska båten om babord. Det ska bli ”simple japanese food” enligt frun. Jag ser med spänning fram emot det. Medbjudna är också holländarna om styrbord. Jag tror det kommer att bli en intressant kväll på japansk-holländsk-svensk engelska som gemensam nämnare.
Jag önskar att jag skulle kunna göra kroppkakor eller rårakor som mottjänst …..

I kväll tittar jag på SL Benfica som spelar mot FC Nuremberga på Estadio da Luz i Lissabon (RTP1). Makukula gör 1-0 till SL Benfica i 43:e minuten. Vilket mål! SL Benfica vinner med det målet.

Till slut måste jag berätta om en båt som lyftes på fredagen. Den hade legat stilla i marinan i 5 år. Roder och propeller var totalt täckta av musselkolonier! Och inte små heller! Det gick inte att köra maskin eftersom propellern satt i ett effektivt ”musselgrepp”. Två jollar från varvet bogserade in den till travelliften och alla fick sig ett gott skratt när den kom upp. Sen blev det huggverktyg för att få loss ”liftarna”.

Kapten