Resebrev 18

080329

Åter i båten!
Åter hemma!
Åter i Lagos, har gått till Ecomarché och handlat på middagen. Livets nödtorft. Yoghurt, bröd, ost och vin.

Jag blev kungligt mottagen i går kväll när jag släpat all packning upp i båten efter 12 timmars flyg och tåg och väntan. Middag hos Bengt och Ritva i Miss Blue.
Oj, vad det kändes skönt. Sen sov jag som en stock i 11 timmar.

080331
Upptäcker att genomföringen för loggivaren är kaputt. Ventilen som ska gå att stänga när man tar ut loggivaren i sjön är sönderdragen och måste bytas. Går till varvet och beskriver problemet.
Många pannor skrynklas och några dagar senare kommer ny ventil som dock måste modifieras för att passa min genomföring. Ett par dagars svarvande och filande ytterligare.
Sjösättningen fördröjs .....

080409 Sjösättning och knäckt mesanmast.
Jag citerar min redogörelse till försäkringsbolaget. (Det är stort pådrag med två försäkringsbolag och en riggmakare som pågår): …..

Description of ”broken-mast-accident”, Wednesday 9th of April 2008 around 14.00 local time, Sopromar Boat Yard, Lagos.
My yacht, s/y Arctic Fox, was transported by the travel-lift from its place in the boat yard at around 13.30. She had stayed there from 21st of August 2007 to have a full hull epoxy treatment. Everything worked out smoothly, and the travel-lift stopped in front of the place where yachts are launched to be fixed on the points where the workers had not been able to do something when she was standing “on the hard”. Around 14.10, as I remember it, my crew, 5 Swedish experienced sailors who are now staying in Marina de Lagos, climbed the ladder up on Arctic Fox to assist me when we launched and afterwards, when we would go into the marina for a mooring. Going down went smoothly and the travel-lift stopped for a few minutes to give a possibility for me and a technician from the yard to inspect if there were any leaks. We saw that the repairs of the log-valve were perfect and that some water came in around the propeller-shaft, but not much. So I signaled to the travel-lift “everything ok”, and he started to let us lose from the “slings”. I had close eye-contact with him to get the clear-signal. The engine was running. My crew-members were placed around the yacht with fenders to protect the yacht from damages, especially if the SW wind would increase. When I got the first “thumb-up” (clear) I cautiously pushed the throttle forward. I got a stop-command very quickly because the sling hadn´t totally let the yacht free. I stopped immediately. The travel-lift tried to lower the sling further and I got a new clearance from the people of Sopromar. Once more something evidently got stuck and they shouted “Stop, Stop”: I stopped. By then the wind had turned Arctic Fox about 30 degrees northerly. The boat was halfway out of the slip. My crew worked very hard to keep her from getting any damage. I waited until I heard from the people of Sopromar: “Go-go-go!” One of the crewmembers repeated to me in the wheel-house, where my position as captain is, and I gave ¾ throttle to get away from the concrete pillars. After that I just heard people shout, I looked back and saw the mizzen mast broken. The yard helped me then with a dinghy to get the bow to port so I could maneuver off the fishing-boats. We went to the waiting-pontoon, where the s/y Arctic Fox still is moored, outside of an Irish yacht.
2008-04-11
Anders Rapp
Owner and skipper of s/y Arctic Fox …..

Fredagkväll, 080411.
Ära vare gud i höjden! Lite glädje i eländet.
Jag har hittat liket i kylskåpet!
En halv lök, invirad i glad-pac, som har vilat och bidat sin tid i 1½ månad därstädes. Den väntade bara på att jag skulle komma tillbaka för att tala om:
- ”Du glömde mig, din dj-l!” .....

Svenskgänget i Lagos håller på att skingras …..
”Apostrof” (Sören och Eivor), ”DoubleFun” (Claes och Marianne) och ”Chesnock” (Carsten och Imbi) lämnar den trygga marinan för att segla österut i morgon, lördag.
Kvar blir jag ( i ”vraket”) och ”Miss Blue” (Bengt och Ritva) och ”Altika” (Johan och Christine. Men dom kommer också att lämna Lagos inom kort.
Jag ger mig iväg också för den delen. Om några dagar. Per flyg med båten på land igen. …..

Till alla tokiga, underbara, galna och framför allt kloka, långseglare (se ovan):
Vad det är fint att mötas, ljuga tillsammans, och sen fara vidare.
- ”Kanske vi ses! Det vore roligt!”
Men, och det tycker jag är viktigast, om vi ses är det underbart roligt för vi har så mycket att berätta, gråta och skratta åt tillsammans. Det viktigaste är dock att vi inte ställer krav på varandra att vi måste mötas. Vi kanske möts, och då blir det enormt roligt att dra alla historier. Men även om vi inte möts igen minns jag fortfarande alla som goda kamrater, härliga kamrater. …..

Ovanpå allt annat lämnade ”Nirai” (Shige och Riri) varvet i dag. Ett japanskt par som seglat några år från Japan via Alaska och Panama hit. Vi har legat på varvet ett par meter från varandra i månader och i dag låg dom längs Arctic Fox någon timme efter att ha sjösatts. Vi tog bilder av varandra och kramades på försiktigt japanskt vis.
”See you in the Mediterranean” var avskedsorden. …..

Har sett reklam för vårkoncert i kväll och uppfattat att det skulle vara på stora torget i stan vid 21-tiden. Inte var det ngn koncert där, inte!
”Miss Blue” och ”Altika”, som jag mötte när jag tyckte att det var dags, informerade mig om att koncerten var i en kyrka eller något liknande istället.
Precis som när jag skulle se karnevalen i februari….. Det var ingen karneval i Lagos…..
I stället gick vi till ”Cafeteria Lacobriga” (Lacobriga är, om jag minns rätt, det latinska namnet på Lagos från urminnes tider) och tog en irish coffee och satt och ljög någon timme. Mycket trevligare tycker jag fast det var Bach-konsert i kyrkan. Hade kanske passat en strandad seglare på ett vrak vid ett varv för meditationens skull.

Jag har mött mycken sympati här i Lagos efter rigghaveriet. Mamma Pereira och vackra Sandra (dottern) har givit mig försiktiga kramar bakom hyllorna i varvets chandlery. Varvsarbetarna morsar än vänligare än förr och i kväll när jag vandrade genom Lagos gator kom Miguel ikapp mig och frågade, medan han tog mig i hand, ”Todo é bom?”.
Jag tar emot handslaget och svarar: ”Sim, todo é bom!”
Visst värmer sådant.

Innan jag lämnar Sopromar har jag ett par långa och allvarliga samtal med Hugo och Pedro, som leder arbetet på varvet. Jag pekade på svårigheten att komma in och ut ur fickan där travelliften lyfter. Jag vill se ett par pontoner på var sida av nocken på slipfickan så att båtar inte driver snett, vilket händer så fort vinden tar i. Jag har sett många incidenter under mina månader på varvet och jag själv har varit med om två. Akterlanternan krossades när jag skulle lyftas tack vare att Arctic Fox drevs snett av vinden. Och mesanmasten knäcktes när jag sjösattes eftersom jag drev snett tack vare vinden.
Varvet kommer att skaffa en ny mast och ordna allt. Försäkringsbolagen tar kostnaden.
Men chocken och ledsnaden och slutligen ilskan i mig kan ingen ersätta.

Sitter nu hemma i Österskär. Hoppas allt är klart när vi flyger ner första veckan i juni, Gunilla och jag, för att starta vår odyssé i Medelhavet.

Kapten