Resebrev 31
Bosa Marina, Sardinien 080904
Gunilla såg plasket och säger att hon tror mig när jag säger att det var en svärdfisk.......
Femte dagen i Bosa. Vi är riktigt bekanta med omgivningen och har fått bekanta som semestrar i en lägenhet 50 m från oss. En italiensk familj med svensk hustru och delvis svensktalande döttrar. Han är marinofficer och vi har pratat mycket om olika erfarenheter vi haft, han på en italiensk fregatt och vi på en svensk segelbåt. Gjort utflykter med deras bil och bjudit på kvällsdrink i Arctic Fox.
Trivsamt.
Så har vi hamnkapten, som morsar vänligt när han kör om oss när vi cyklar till affären.
Så har vi ”feta farbrorn”, som så gärna står på kajen och vill veta allt om båten, på italienska naturligtvis. När jag berättat att vi har en Caterpillar-maskin berättar han att han kör baklastare, naturligtvis en Cat. Nästa dag kommer han förbi med en Cat-keps på huvudet och vill fortsätta samtalet.
Så har vi fiskaren, som går ut varje kväll och lägger nät och på morgonen ut och tar hem dom. Hans båt är max 5 m, vackert röd med en stilla tuffande encylindrig motor.
Och naturligtvis alla badklädda som promenerar ut på kajen och studerar Arctic Fox. Först blir vindrodret föremål för diskussion, sen kortvågsantennen i toppen av mesanmasten. Vi har fått många beundrande kommentarer……
Alghero 080907
Vi ligger kvar hela 6 nätter i Bosa Marina. Skälet är att vårt barnbarn, Freja, med sin klass är på skolresa och bor ett par mil in på ön. Vi har lovat att ta ut dom på en kort tur. Och det gör vi en dag med gammal sjö och svall in i bukten. Det första som händer är att landgången slår i betongbryggan och knäcker skotpunkten för mesanmasten. Sen slår jag mig blodig när vi lyfter ombord landgången. Ut i gammal dyning, varpå ett par av Frejas klasskamrater blir sjösjuka. Vi ankrar upp i en bukt och halva klassen tar ett dopp.
Hemfärden blir lugnare. När vi kommer in i Bosa Marina igen ankrar vi upp och forslar iland folk per gummijolle, 8 vändor. Svallet gör att vi inte vill gå in till kaj igen, särskilt som vi inte kan montera landgången på plats.
Men det var trevligt att träffa gotlänningarna och turen blev säkert ett minne för allihopa.
Nu ligger vi vid kaj utan svall och stökar med båten. Det är skönt att gå in i en hamn vi känner till. Behöver inte ens ta fram pilot-boken för att läsa på om insegling och hur man hittar inne i hamnen. Marinero från ”vår” marina kommer ut i jolle och visar direkt på en plats, där vi backar upp, förtöjer och kopplar av.
På kvällen tar vi en lång promenad. Vi vill försöka köpa den där underbara lakritsen dom säljer i ett stånd längs hamnpromenaden. Men till vår förtvivlan har lakrits-tanten inte slagit upp sitt stånd den här kvällen, så vi fortsätter runt i gamla stan för att hamna på en bar med utsikt över hav och nymåne.
Vi blir kvar här några dagar innan vi fortsätter runt Sardiniens nordspets. Sen blir det färd över till Fiumicino utanför Rom, där vi ska parkera Arctic Fox för vintern. Vi hoppas att det finns folk där som kan rikta upp och svetsa ihop det som trycktes till i Bosa.
När vi ligger i Alghero kommer det in en motorbåt som har fått en tamp i propellern. Dom dyker och försöker skära loss den. Men icke.
Då går skepparn omkring och frågar om någon har en lång såg.
Naturligtvis har vi en fogsvans ombord och lånar ut den!
- "That was the perfect tool", tackar skepparn nästa dag.
Alltså: Ha alltid en fogsvans med för att kapa tampar som fastnat i propellern!
Vi har det fortfarande oförskämt bra, trots skadan på båten. En tröst fick vi i form av ett par samtal på Skype. Aguila ligger parkerad i Torrevieja medan Kjell och Eva är hemma och dom fick meddelande från marinan att båten fått en skada i mantåget när grannbåten körde in i dom. Doublefun ligger på Mallorca och när dom kommer ner efter ett par månader hemma i Sverige upptäcker dom att akterstaget håller på att ge sig samt att motorn inte går att starta.
Då konstaterar vi att det här livet består av 70% jobba med båten och 30% koppla av.
Kapten