Resebrev 35

Cabo Testa, Sardiniens nordspets, 080924
Vi har fått en ny vän!
”Madame Burrasca” (”Tant Kuling”)

Många gånger varje dag besöker Madame Burrasca oss via VHF-radion och berättar om alla farliga burrascas som virvlar runt Sardinien. Hitintills har dock bara en enda träffat oss och det var för halvannan vecka sedan när vi låg i Stintino.
Madame Burrasca är en mekanisk, kvinnlig röst som läser kulingvarningar från Cagliari Radio så fort det bildas åskväder runt ön. Och det gör det varje eftermiddag på grund av de höga bergen och den stadiga vinden. Den senaste veckan har vi haft ”Transmontana”, dvs nord-nordostlig vind från bergen i norr (Alperna), så vi har inte drabbats. Det är södra Thyrrenska havet, södra Sardinien, Sicilien och Iberiska sjön som har fått stryk.

Just i skrivande stund ligger vi för ankar under ett näs på nordligaste Sardinien nära en låg sandstrand mellan ”fastlandet” och en klippudde. Några sena semesterfirare huttrar på stranden i eftermiddagssolen medan jag går i jeans och ofta en extra långärmad tröja ombord. Det är bara 20 grader på natten och dagtid kryper det upp till 24 grader i skuggan. När solen kommer fram kan man kanske tänka sig att sitta ute i sittbrunnen ett tag.

Och så knastrar VHF-en till på ch 16: ”Pan-pan, pan-pan, pan-pan, (ilmeddelande) En katamaran har gått runt söder om Korsika. Alla fartyg uppmanas hjälpa och ta hand om personerna ombord” (allt på franska förstås, och min franska blir bättre och bättre!).

Så har vi det nu! Det börjar bli höst även i Italien. Svala nätter, blåsigt och regnbyar. Nästan som svensk sommar.

Vi börjar fundera över när vi ska gå till fastlandet och knyta fast Arctic Fox för vintern.

Cala di Volpe, östra Sardinien 080925
Vi ankrar upp i en djup (läs lång) och grund vik för att vila upp efter en dag med gammal grov tvär sjö. Går vid 11-tiden mot La Maddalena, skärgården på norra Sardinien och får hela Thyrrenska havet i sidan. Vårt mål är Olbia, staden som färjorna till fastlandet lägger till i. Men vi tröttnar. Båten slänger som en gammal höskrinda på obanad vinterväg och allt därinne byter plats. Efter ett par timmar i sjögången tar vi hamn i Cala di Volpe norr om Olbia. Vi får se om vi går till Olbia i morgon eller om vi blir kvar tills sjön har lagt sig. Problemet är att sista ölen gick i kväll och det finns bara ett hotell ovanför stranden några hundra meter norr om oss här. Där köper man öl om man är släkt med Aga Khan. Och det är inte vi!

Det börjar närma sig hemfärd. Hem till Tuna och vintern. Det känns väldigt konstigt. Men här har den underbara värmen övergått till svensk sommar med långbyxor och långärmad tröja. Täcke på natten och frukost nere i kajutan, inte i sittbrunnen. Fördelen med den här tiden på året är dock att det finns plats i hamnarna och att priserna har gått ner. Snart kostar det bara lika mycket som i Visby under högsäsong. Men vi är här för stilla segling och hög värme. Nu har vi lågtryck (Madame Burrasca-väder) och hårda vindar.

F.ö. döpte Gunilla VHF-radion till ”Madame Burrasca” i kväll.
- ” Ska jag stänga av Madame Burrasca?”
- ” Ja gör det!”

Vi har försökt hitta balans beträffande elförbrukning i en månad nu. Äntligen verkar det som om vi hittat rätt mellan lagom kalla kylskåp och friska batterier. Ligger man i hamn med landström eller kör motor är det inga problem. Men när landström saknas i ankarvikar eller under långa seglingar gäller det att ha koll på + och – i elsystemet.
Pekka och Barbro på Corona AQ har förtöjt i Marina de Lagos. Vi har bra radiokontakt just nu (avståndsberoende) och kan diskutera tågtider till Faro, priser på taxi och wifi-möjligheter. Jag känner mig som en riktig veteran när jag berättar att det kostar € 6,40 från Lagos till Faro med tåget och att en taxi till flygplatsen kostar € 10 med dricks (tar 10 minuter). Hur många gånger har jag gjort den resan …….

Kjell och Eva på Aguila ligger återigen parkerade i Torrevieja efter att ha gjort ett utbrytningsförsök mot Mallorca. Men spanska kusten upplever regn, åska och skitväder, så dom tog det kloka beslutet att slå fast tamparna i marinan igen.

Det är sen natt i Cala di Volpe.
Jag tror jag går ut och tittar på stjärnorna en stund.
God natt!

Cala di Volpe 080926
Stjärnorna sitter på plats i kväll också. Cassiopeia, eller som det står på båtar här nere som heter som mitt barnbarn, Cassiopea. Karlavagnen och allt annat som vi känner hemifrån finns där dom ska vara. Vi kör motor på tomgång i kvällningen för att ladda batterier. Har fyllt dest-vatten i batterierna i ankarboxen och försöker få dom friska. Får se hur det går. Det dundrar i båten när Caterpillar 3304B går på halv maskin, men vad ska man göra när elektroner saknas …… F.ö. har jag lärt mig att vår motor är vanlig i grävskopor, så då kan ni förstå kanske hur det låter…..

Om en stund ska jag stänga av maskin och prata radio. Lite med Helge hoppas jag för att få väderrapport, lite med Pekka för att höra hur det är i Lagos, lite med Sylvia för att höra om stormen över Kanarieöarna har nått dom.

Lite kontakt med omvärlden är skönt ibland i alla fall även om vi har det gott med oss själva.

Så måste jag berätta om vinet vi köpte. Går in på ”Pellicano”, högt upp i Castelsardo. Släpar ryggsäckar uppför den långa backen och ser till vår häpnad att dom har siestastängt, 2½ timmar från det vi kommer fram. Svettas runt i stan lite, sitter en timme på ett café och väntar ut öppning. Nåväl, väl inne i butiken gör vi en razzia och plockar det vanliga. Så ska vi ha ett par flaskor sardiskt vin och jag går och botaniserar. Tar två för €3,50 och tänker att jag måste variera lite, så jag tar en flaska som står bredvid på 3,50-hyllan.
När vi kommer hem till båten läser Gunilla att ett av vinerna kostat €21! Nån har ställt ett dyrt vin fel! Vi sväljer förtreten och spar vinet ett par dagar.
Det var väldigt gott!

Olbia, 080928
Går till Olbia, 17 M söder om vår ankringsplats. Kulingen och sjön har lagt sig så det blir en behaglig tur runt de dramatiska uddarna utanför Olbia (stor färjehamn på Sardiniens NE-sida). Vi förtöjer längs en stenkaj utan el och vatten, men vi klarar oss. Vi ska ligga här ett dygn, bunkra och sen sätta kurs 67 grader mot Fiumichino på fastlandet, 130M vilket bör ta ett dygn att segla. På tisdag ska vi få förliga vindar, möjligen lite för svaga, men vi får tanka fullt innan vi lämnar hamn (i vanlig ordning, fast det var mer än en månad sedan vi tankade sist!).
Där tar resan slut för i år. Lite konstigt känns det efter nästan 4 månader i båten. Tanken att sätta sig på flyg hem …..
Men det kommer ny seglingssäsong nästa år och vi lär flyga ner för att se till båten och turista när vintern blir för tråkig hemma.

Kapten