Resebrev 36

Fiumicino 081001

Fördomar! Jag har inga fördomar.
Men vissa föreställningar har jag.
Som t.e.x. att högra och vänstra handen inte veta vad di göra.

Nåväl.
Vi kommer till Fiumicino strax efter gryningen. Har varningar för grov slaskig sjö om det blåser hårt och floden (Tibern) har kraftigt flöde. Inga problem. Men vi har morgonsolen i ögonen och det är väldigt svårt att orientera sig i den smala kanalen in mot marinan. Men vi hittar en plats vid en hög betongkaj och förtöjer 08.30 efter 20 timmars motorgång över Tyrrenska havet.
Här ska vi ligga i 7 månader.

Men inte utanför de två broarna som skiljer oss från Fulvios Boat Yard. Vi måste ta oss igenom för att hitta vår vinterplats.

Då uppstår frågan:
- ” När öppnar broarna?”
Gunilla går först upp till den första bron, en gångbro, och får info att dom öppnar 08.00 och 14.00 måndag, tisdag, torsdag och fredag. Vi kommer på en onsdag, så det verkar ju problematisktt.

En engelsk båt kommer in och lägger sig akter om oss. Skepparn tar en lång promenad till marinan där om tänker övervintra. Kommer tillbaka efter en timma och informerar att bilbron öppnar inte i dag. Kanske i morgon. Kanske hans italienska var lite dålig…..

Vi äter lunch och jag tar en duktig promenad över fotgängarbron och sen upp till bilbron för att hitt någon som vet något. I hytterna som verkar vara maskincentraler för broarna finns inte en människa. Jag går till nedre bron (fotgängarbron) och träffar några byggarbetare som försäkrar att bron öppnas 14.00 men att den stora bron öppnas 10.00.

Går hem. Pratar med engelsmännen. Varpå skepparn där går en promenad för att hitta bättre besked. Han kommer tillbaka och frågar om min italienska är bra. Jag svarar : ”Poquito”.
Han försöker ropa på capitanieria på VHF ch 16 på engelska. Inget svar. Jag går in på min bästa italienska och får svar: ”Ch 13”
Där får vi veta att bron öppnar kanske i morgon.


Jag går upp till marinakontoret alldeles bredvid.
”A quel ohra e le ponte aperto?” (ursäkta min dåliga italienska)
Men mannen säger att dom är öppna alla dagar 8.00 och 14.00.
- ” Grazie!”, säger jag och går tillbaka med det beskedet. Men tilläggas ska att marinakillen ritade ett stort frågetecken i luften som avslutning!

Där står vi.

Kl 13.00 tar jag en ny promenad, denna gång upp till Guardia Costiera, kustbevakningens kontor. Blir nådigt insläppt. Talar med den pistolbeväpnade vakten som kallar på ett befäl som kallar på ett annat befäl som talar engelska.

Får en handskriven lapp som talar om att bilbron öppnar 4 dagar i veckan kl 14.00. Men inte i dag.
- ”Men gångbron då? Frågar jag
- ”I don´t know”, blir svaret.

Jag har inga fördomar. Men i dag bekräftades en av mina fördomar.

För en månad sedan satt vi med Erica och Enrico och diskuterade italiensk politik. Enrico hävdade bestämt att Italien behöver en Berlusconi för att fungera. En som säger var skåpet ska stå.
Efter upplevelsen i Fiumicino, där ingen vet vad den andre gör eller ska göra kanske jag håller med Enrico.

Som vi hörde i Puerto Soller:
-”It is not our problem”.

När ett samhälle består av grupper som inte bryr sig om vad den andra gör eller vill…….
Vad är då ett samhälle?
När ett samhälle behöver en despot för att , kanske, fungera …..
Vad är det då för ett samhälle?

Jag har inga fördomar, men vissa blir ibland bekräftade!

Nåja, efter denna drapa ska jag dra mig tillbaka till sittbrunnen med ett glas sardiskt vin och begrunda behovet av despoter.

Fiumicino 081004
Ligger förtöjda utanpå en holländsk båt som också ska övervintra här. Edvard och Pauline i båten Paulina. Verkar vara trevliga grannar.

Så åter till historien om broöppning. Efter att jag skickat drapan häromdagen får jag ett SMS från Erika i Rom. Hennes man, Enrico, som är kapten i italienska marinen, hade ringt Guardia Costieri och fått besked att bron under oktober månad öppnar tisdag, torsdag, lördag och söndag kl 14.00, men att det är kommunen som sköter den.
Torsdag förmiddag samlas båt efter båt utanför broarna, så hoppet stiger att det verkligen blir öppning. Kl 14.00 prick öppnas gångbron och ett par trålare samt ett tiotal segelbåtar smyger igenom. Vi fick stränga order att inte stanna mellan broarna av en uniformerad Guardia Costieri, vilket vi tolkar som att även landsvägsbron kommer att öppnas. Och mycket riktigt, den något skraltiga bron öppnas också!

Nu börjar sökandet efter Fulvio´s Boat Yard. Inte en skylt på något ställe. Vi tuffar uppför floden tills vi är säkra på att det måste ha varit en boat yard i början av floden. Så vi tvärvänder och lägger oss småningom som fjärde båt vid något vi tror är Fulvios.
Mycket riktigt, vi har hittat rätt. Men folk informerar oss om att Fulvio är i Brasilien och att det inte finns någon plats för oss.
- ”But we booked more than a month ago!”
- “Wait, we will call Fulvio.”
Tio minuter senare har man pratat med Fulvio vilken bekräftar att vi ska ha en vinterplats. Varvskillarna rangerar om och vi förtöjer ordentligt för vintern. Sen ska jag försöka få tag i ställföreträdande varvschef. Efter mycket sökande får jag tag i en kusin till chefen. Men han vill inte göra affärer!
- ”You must wait until Fulvio comes back in November.”

Så här ligger vi nu utan ett papper skrivet, utan överenskommelse med den allenarådande chefen som solar sig i Brasilien. Och vi som har planerat att flyga hem om några veckor!
Vågar vi det?

Som jag tidigare sagt:
Jag har inga fördomar, men vissa av dom bekräftades återigen.

Vi ligger under en av Fiumicinos start- och landningsbanor och har en strid ström av plan över oss. Åskväder drar in från Tyrrenska havet, det blåser NW kuling vilket gör att sjöhävning på ½ till ¾ meter går ända upp till oss fast vi är någon km upp i floden. Det kvider och knarrar i tamparna och fendrarna blir nästan platta när vi svänger. Vi har en båt utanpå oss. Tre båtar i bredd med den sjöhävning som är. Det blir krafter i rörelse då. Vi har två tampar i land, två i grannbåten innanför och dessutom två spring till den. Båten utanför oss hänger bara på Arctic Fox med två tampar och två spring. Det är en 40 fotare, modern och relativt lätt. Paulina´s deplacement är 17 ton och vårt 25 ton. Så det är upp emot 50 ton som svänger på tamparna.
……

Vi har kommit in i ett nytt skede av vår segling.
Vi ligger i hamn.
Vi ska inte iväg i morgon……
Vi ska inte hissa segel på 7 månader…..
Vi ska konservera vår skuta för vintern …..


Kapten