Resebrev 38

Äntligen tillbaka i båten. Det viner i riggen. Det knarrar i förtöjningarna.
SW-W 7-9 beaufort, dvs 12 – 24 m/s som driver upp sjö vilken känns även här uppe i Tibern, 1 Nm från mynningen i Tyrrenska havet. Onsdag och torsdag ösregnade det, riktigt välkomnande. Men vi säger som vanligt: ”Båten blir avsaltad ……”

Resan ner:

Vi går upp 04.30 för att bli skjutsade till Arlanda. Checkar in och tar morgonfika i transithallen. Planet ska gå 08.00. Czech Airline. Tio i åtta embarkerar vi. Planet är inte fullt. En Boing 737-500. Strax efter åtta backas planet ut och motorerna startas. Jag börjar läsa min reselektyr, Roberto Saviano´s ”Gomorra” (skrämmande läsning som jag måste återkomma till när jag läst ut boken).
Vi blir stående 10 minuter strax utanför terminalen. Sen börjar motorerna dåna. Men vi taxar långsamt tillbaka mot terminalen, och planet utryms. Väl tillbaka på Arlandas förtjusande transithall får vi besked att det är något fel med planet och att det ska repareras. Vi vet att vi har 1 timma och 40 minuter till nästa plan i Prag, nästa plan som ska ta oss till Roma/Fiumicino.

Väntan blir mer än 4 timmar och vi är då ombokade på ett plan 20.15 från Prag, vilket innebär att vi kommer fram till en kall, utkyld båt mitt i natten utan möjlighet att koppla elkabel med tillräckligt kraftiga säkringar för att få lite värme ombord. Vi ”kan” numera Prags flygplats efter 5½ timmas väntan på anslutningsflyg. Visserligen är tjeckisk öl (Staropramen resp. Pilsener Urquell) god, men man kan inte ägna så lång tid åt öl.
Nåja, planet till Rom går i tid och vi landar vid 22-tiden. Får tag i en taxi som inte vet riktigt var Fulvios Boat Yard ligger, men efter en lång taxitur i svarta natten är vi äntligen i Arctic Fox. Fuktig och kall.

Konstaterar att båten inte tar in en droppe vatten i propellergenomföringen, vilket är mycket positivt! Kopplar in batterier, öppnar bottenkranar och startar maskin för att trycka lite elektroner i batterierna, samt för att få 230 volt en stund så vi kan köra byggfläkten och ventilera ut den värsta fukten. Vi tar på oss flisställ och kryper till kojs. Det ångar om andhämtningen.

Dag 1:

Träffar äntligen Fulvio. Han assisterar med kablar så att vi får 16 ampere säkring och kan därmed få igång värme och laddare, varmvatten och elspis. Härligt. Efter några timmar har vi 21 grader i båten.
Jag börjar med att installera Wetter Info Box E, en liten dyr manick som automatiskt ska ta ner väderkartor, väderfax och navtex, samt ge barometerstånd på 0,1 hPa noggrannhet. Men dator och lilla boxen vill inte prata med varandra och jag får ”blåskärm” på nya datorn flera gånger. Skräcken sprider sig i kapten. Tar en whisky i stället och slår på tv:n.
Den vill inte heller! Middag och god natt.

Dag 2:

Under natten har naturligtvis hjärnan gjort sitt jobb och framåt förmiddagen får jag dator och väderdosan att prata med varandra. Beslutar då att dra alla kablar lite snyggt till elpanelen bakom en lucka vid navigationsplatsen. Luckan går inte att öppna! Den har svällt i fukten!
Men lilla apparaten fungerar! Jag får in all information som jag önskar utan att behöva göra annat än slå på datorn då och då och läsa vad som lagrats. Ett av de första navtex som kom måste jag bara kopiera till detta brev:

ZCZC GA19
20 0809 UTC NOV 08
COASTAL WARNING NR24462008/ ROUTINE
GIBRALTAR STRAIT, SPAIN S COAST AND ALBORAN SEA
OPERATION ACTIVE ENDEVO_R CONDUCTED BY NATO UNITS IN THE MEDITERRANEAN TO PROVIDE SAFE AND SECURE MOVEMENT OF VESSELS AT SEA AND TO DETER TERRORISM, FROM 20TH NOV TO 11TH DEC 08. IF CONTACTED BY NATO UNITS YOUR COOPERATION AND ASSISTANCE IN ANSWERING ANY QUESTIONS WOULD BE APPRECIATED. REPORT ANY SUSPICIOUS ACTIVITY OR INFORMATION TO NATO WARSHIPS OR TO THE NATO SHIPPING CENTRE FREE CALL NUMBER : 0044 1923 843574 OR EMAIL:OAENOWLIVE.COM (LOWERCASE).

NNNN

Så fram till 11 december är vi skyddade av NATO mot terroristattacker!
Hoppas inte terroristerna läser navtex-meddelanden …….

Tv:n gick igång när jag satte i antennen …….

Dag 3:

Jag får upp luckan till elskåpet med milt våld efter att värmen någorlunda krupit in i ekpanelen och fått den att krympa lite. Drar kablarna som jag vill ha dom till lilla väderdosan (som för övrigt heter WIB-E).
När jag sticker upp handen under startbatterierna för att få tag i jordningskabeln stöter jag emot något kallt, liknande en flaska. Jag tar med största försiktigthet tag i föremålet.

Vad får jag då fram!
Jo en liten flaska med jamaikansk rom, kallad ”Käpt´n Flint”. Den flaskan har jag letat efter i 10 år! Jag fick den av Tord och Ulla under hemseglingen från Spanien 1998. Jag minns att jag gömde den för besättningen. Men sen måste jag ha fått black out och glömt var……
Den var dock ordentligt försluten. Nu har vi ¼ liter jamaikansk rom ombord som sjörullats i 10 år. Seglat över Atlanten t.o.r., längs Europas kust och in i Medelhavet.
Den ska avsmakas i lugn och ro en dag när kapten verkligen känner behov av uppmuntran!

Dag 8

I kväll har larm gått ut längs Tiberns nedre flöden:
- ”Risk för översvämning!”
Varvets gubbar jobbar för fullt med att stänga en fördämning (entré till varvet) 3 meter högre än nuvarande vattenytan. Under dagen har vattnet stigit uppåt en halv meter och strömmen är 4-6 knop. Hela träd, delar av strandbrinkar och otaliga plastföremål, köksinredningar m.m. har flutit förbi oss. Mycket har fastnat i båtar som är förtöjda på andra sidan av floden, i ytterkurva. Tack och lov ligger vi mot innerkurvan, så väldigt lite kommer nära oss.
Det är busväder i hela Italien. Vi har lagt ut extra tampar. Men om floden stiger som några fruktar kommer vi att driva in över kajkanten……
Försäkran från Fulvio dock var att det högsta han sett under alla år är 10 cm högre än det är f.n. Vi föredrar att tro på honom. Men sömnen kommer inte att bli god i natt. Jag tror vi kommer att gå upp lite då och då för att kolla läget.
Vad gör man om 25 ton båt lyfts iland?!
Ingenting.
Men vi föredrar att tro på Fulvio. Igen

Dag 9

Regnet har minskat. Men från att vi mätt kajkanten till 64 cm på eftermiddagen är den nere på 39 cm nästa morgon efter en orolig natt. Vi var uppe ett par gånger och jämförde vattenstånd med märken på andra sidan floden. Och kunde hyfsat lugnade sova vidare.
Framåt eftermiddagen sjunker vattnet 10 cm och vi känner att vi kan promenera till en supermercato för att fylla på förråd. När vi kommer hem igen ser vi att man stänger en port i vallen på andra sidan floden.
Inte är detta det vackra, soliga Italien som vi är vana vid. ”Porco tempo!”, säger italienarna!

Kväll.
Fulvio är på väg hem. Klockan är 19.15. Han lämnar oss sitt hemnummer …… Han bor i Rom, normalt en halvtimmes resa härifrån. Om något skulle hända under natten ber han oss att ringa.
Tydligen kommer vattnet inte att sjunka än …..
Vi får se!

På TG9-nyheterna (en av TV-kanalerna) hör och ser vi att det är 79 år sedan Tibern hade ett sånt här högt flöde. Också en tröst!

Kapten