Resebrev 41

Ponza 090421

För ankar i Cala Chiaia de Luna, ”Månskensbukten”, efter att marinapersonalen rått oss att gå ut eftersom NE-vinden skulle öka under dagen och dra in ordentligt med swell i hamnen. Gunilla har varit uppe tidigt och kollat fendrar, som pressats ihop ordentligt. Men som sagt, före 09.00 är vi ute ur hamnen och går runt sydspetsen av Ponza till viken där vi nu ligger. Lite oplanerat, men så är det ibland.

Sommarens äventyr tar sin början söndag 19 april, när vi äntligen kommer ut genom broarna i Fiumicino och kan styra söderut. Naturligtvis ingen vind så det blir maskin 30 M till Nettuno där det finns en jättestor marina, under utbyggnad. Tur att vi gått in på internet och tittat på deras hemsida så vi fick en korrekt bild av hamnen. Pilotboken var, trots att den är nyinköpt, inte riktigt up to date. Delfinbesök på vägen! Vi trotsar regnet och sticker ut huvudet och får den sedvanliga showen av dom. Det är de första delfiner vi sett i Medelhavet sedan strax öster om Gibraltar i fjol.

I Nettuno får vi omgående plats längs en ännu inte färdig kaj. 10 min efter oss kommer ”Meja” in med Lars-Erik och Gun. Efter ankarliggare hos oss tar vi en ordentlig promenad genom den muromgärdade gamla stadskärnan, naturligtvis med vätskepaus i solen. Söndag em och hamnen vimlar av promenerande. Många går ända ut till piren där vi ligger och diskuterar i vanlig ordning framför allt vindrodret. Männen förklarar för kvinnorna hur det fungerar och kvinnorna lyssnar halvt intresserade och går i stället bort till 30-metersmotorbåten en bit från oss och försöker kika in på lyxen där.

Stilla middag i fotogenlyktans sken, gratis internetuppkoppling och kvällen blir lagom sen. Måndag morgon går vi ut i tid och tar sikte på Ponza när vi rundat skjutområdet, som hamnkapten rått oss att inte gena över. Blankvatten! Vi passerar ett antal seglare i ngn form av regatta som ligger och plaskar med slående segel. Varmt, soligt och lugnt. Caterpillar gör sitt och Robertson (autopiloten) styr. Vi stökar i båten.

Efter 6 timmars gång kommer vi in i Ponza’s hamn. Enligt pilotboken ska det finnas 8 – 9 pontoner att förtöja vid. Vi ser bara en! Där blir vi välkomnade av ett par marineros, som förklarar att pontonen nyss lagts ut för säsongen och att el och vatten inte är kopplat än. Vi är alltså första gästande båt 2009! Meja kommer in en halvtimme efter oss. Ankarliggare hos dom och sen långpromenad genom den väldigt pittoreska staden som ligger som en riktig teaterfond framför oss. I morgon ska jag ta en fotopromenad, tänker jag. Men tji fick jag. Nordosten tvingar ju ut oss.

Nu ligger vi under 50 – 100 m höga, tvärbranta klippor och gungar sakta på en lätt dyning. Tuffen är mångfärgad och överallt ser man uthuggna utrymmen med dörrar och fönster, kanske bostäder, kanske förråd. Solen börjar värma och det blir en stilla dag för ankar i viken i stället för vandring på ön. Vi får vänta ut NE och sen se om vi kan gå tillbaka till hamnen.

090422
Så ligger vi åter i Månskensbukten efter en relativt lugn natt i Ponza hamn. Vi gick tillbaka dit i går eftermiddag när det började dra in swell i vår bukt och fick samma platser som på morgonen i marinan. Nu har vi flytt kraftig NE-E, som började dra in ordentlig sjö tvärs oss i hamnen och hamnkaptenen beordrade oss att ge oss ut. Vilket vi gjorde, snabbt. Vi cirklar en stund i hyfsad sjölä inne i hamnen så att båten kan bli någorlunda sjöstuvad. Sen ut i ganska grov sjö, som vi får tvärs under ett tiotal minuter innan vi rundar södra udden på Ponza och styr in i Månskensbukten. Vi går in till 5 m djup och lägger ankar igen.

Meja av Raftötången går österut mot Ventotene. Vi får se när vi möts igen.

090423
Går tillbaka till hamnen och lägger oss på van plats. Vädret är lugnare, så vi räknar med att kunna bli kvar ett par nätter.

Kapten