Resebrev 42

Ischia 090427

Efter 45 M per motor (i vanlig ordning) kommer vi in i Casamicciola med en marina som inte verkar vilja prata med någon. Som tur är ligger ”Meja” där inne och dom svarar ganska snabbt på kanal 72. Dom har i sin tur kontakt med ”ormeggiatore” (marineros), som först verkar ganska ovilliga att ge oss någon plats. Men efter en halvtimmes väntande och väjande för inkommande färjor får vi klartecken till en plats, i vanlig ordning trång och besvärlig att manövrera tunga Arctic Fox in i. Men vi lyckas. Förtöjer och blir bjudna på ankarliggare ombord på Meja.

Kapten går för att betala hamnavgift. Det är lördag …… 12 m båt kostar i helgen € 91,80! Men den lätt rodnande damen i marinans lilla kontor försäkrar att i veckan blir det billigare. Bara € 21 per natt! Bara säger en som grymtar över hamnavgiften i Visby!

Marina di Casamicciola blir dock ett bra ställe att rida ut en kuling, Vi blir kvar 6 nätter. Dagarna innebär pyssel, promenader och en dag en busstur runt ön med lokalbussen. En upplevelse på den mycket branta och bergiga ön. Vi kliver av bussen ett par gånger, i en liten stad vid namn Forio, som klamrar sig fast på en udde, och sen vid San Angelo, en fiskeby under de branta bergen, där vi hittar en lagom dyr restaurant för lunch.

Bussturen är en upplevelse i sig! Vägen är av den serpentinska sorten, vindlande och svängande och med häftig trafik. Ofta blir det stopp och möten med cm mellan buss och bilar. Men vi överlever!

Ischia är en ö lik Capri, med varma källor och massor med ”terme”. Ett par, tre samhällen man kan kalla städer och ett otal byar som klamrar sig fast i sluttningarna. Vacker och dramatisk.

Efter nästan en vecka flyr vi från alla helgpriser i marinan och går 6 M per motor till Isla di Procida, närmare fastlandet. Där ankrar vi under staden Corricella. Första ankringsförsöket trodde vi skulle bli vårt sista. Ankaret nöp fast i något, kanske ett vrak. I dyningen ryckte det kraftigt. Vi lyckades slingra oss loss och gick längre in mot staden och fick fint, lagom fäste vid andra försöket.

Jolle in till stan! Första gången vi sjösätter jollen sen i fjol. Ner i jollen, pumpa bränsle och rycka i snurran. Icke! I en timme försöker kapten få liv i Evinrude. Ett par gånger hostar vännen till, tänder i 10 sek för att sen dö igen. Resultatet av denna övning är nackspärr, värk i högerarmen och lust att låta Evinrude vila på Medelhavets botten!

Men så långt ska vi inte gå. Evinrude ska få komma till någon doktor när en sådan påträffas. In till Corricella kom vi dock inte. Det är dock en fantastisk vik att ankra i till dess vinden drar på S. Då är det bäst att ta sig iväg.

Kapten