Resebrev 44

Isola Vulcano 090511

Nu har vi legat för ankare i två nätter i en underbar bukt på I. Vulcano. Måste ladda batterierna, så motorn får gå på halvfart i en timme. Det ger åtminstone ett halvt dygns laddning och dessutom varmvatten till duschen. Tankvattnet håller knappt 20 grader och det är för kallt för kapten att duscha i.

Vägen hit beskrivs som följer:
Vi lämnade den mycket trevliga och prydliga staden Agropoli i går vid 14-tiden. Agropoli ligger söder om Amalfihalvön och tillhör i vårt minne pärlorna! Där låg vi två nätter vid gratiskaj efter att ha tankat, stått på (grund) och blivit bogserade av dybotten och sen ha bunkrat, promenerat i stan och blivit förtjusta i miljö och folkliv.

Vi ligger under en vulkan. Visserligen bara en som pustar lite rök då och då, men vi ligger i alla fall under en vulkan.

Vägen hit bjöd på hopp om segling. Vi hissar stor och mesan, går motor mot udden där vi ska gira 90 grader. När vi kommer runt udden girar vinden också 90 grader, och vi tuffar vidare med seglen uppe i hopp om den NW prognosen talat om.

Natten blir total bleke. Fullmåne. Delfinbesök i kvällningen, tillräckligt mörkt för att det ska gå att se delfinerna dyka i marelden, upplysta. Under natten möter vi många kryssningsfartyg, och dom är definitivt upplysta. Jag vill här hylla vår lilla apparat AIS! Flera gånger ser vi ljus på väg mot oss. Går till datorn och klickar fram det fartyg som ser ut att korsa vår kurs lite för närgånget. Får exakt information om var och när CPA (Closest Point of Approach) infinner sig. Vi kan också se om och när de ändrar kurs för att undvika att vara för närgångna. Vilket vi också naturligtvis kan göra en bedömning om tack vara AIS-data och sjökortsprogram. Särskilt vill jag tacka ”Costa Magica” som ändrade kursen från 317 till 315 grader medan jag ändrade från 166 till 164 grader. Vi möttes på respektavstånd, c:a ½ Nm, och sen kunde jag se hur Costa Magica återtog sin kurs och jag min.

Framåt 3-tiden på natten närmar vi oss Stromboli, en vulkanö som sedan tusentals år är aktiv. 30 Nm från ön ser vi ”världens äldsta fyr” glöda med en period av 3 blänk per 10 – 20 minuter. Enligt legenden skall Odysseus ha navigerat efter Stromboli, precis som vi. Jag kan knappt gå till kojs trots att jag haft vakten mer än 3 timmar. Gunilla sitter hela sin vakt fram till Stromboli och ser ”fyren” visa vägen.

07.00 ankrar vi under vulkanön. Många fotografier av rökpuffarna, som kommer periodiskt. Vi sover några timmar och går sen vidare runt Stromboli för att hitta säkrare ankringsplats. Den hittar vi på Isola Vulcano, 30 Nm längre söderut, strax norr om Sicilien, Medan vi rundar Stromboli tar vi otaliga bilder på utbrotten. Sten skjuts upp i luften 1000 m över oss. Vi ser när de plaskar ner i havet i kanten av ön. Rökmoln skjuter upp. Kameran går. En mycket häftig upplevelse.

Nu ligger vi som sagt under en mindre vulkan och kan ibland känna oset av utsläppen något hundratal meter över oss. Kroppen är trött efter 36 timmar utan ordentlig sömn. Väderleksrapporten säger stadigt högtrycksväder och SE vind. I dag, 11/5 2009 har vi bestigit en vulkan. 400 m över oss ligger en puttrande, pysande, svavelosande gammal vulkan som hade sitt senaste utbrott 1888. Upp dit har man ordnat en vandringsväg, delvis uthuggen ur gamla lavabranter. Men när man kommer upp är det värt all möda. Massor med foton, inandning av svavelväte så att lungorna en stund protesterade. Sen ner, lite lättare än upp, men inte alltför lätt i vulkansanden på stigen.

Isola Vulcano är en liten pärla! 20 Nm norr om Sicilien, den sydligaste ön i de Aeoliska öarna. Sägenomspunnet, naturligtvis.

Om några dagar går vi vidare mot någon hamn på fastlandet där det är lagom dyrt och där vi kan ladda batterierna ordentligt, hitta en lavanderia, för nu har vi mycket som behöver tvättas ombord. Men det är inte tätt mellan skyddade hamnar till hyfsat pris. Vi har fått en 5-dygnsprognos som hotar med vindar upp till 9 beaufort (21-24 m/s) mot slutet av veckan och då vill vi vara ordentligt förtöjda bakom en stadig vågbrytare.

Kapten