Resebrev 3 2010

Meganisi 100916

Mycket vatten har runnit under kölen sen sist.
Nu har vi tillbringat fyra dagar i vår favoritvik, Ormos Abelaki på ön Meganisi. Bara tagit det lugnt och umgåtts med goda vänner på andra svenska båtar. Totalt har vi varit åtta svenska båtar i viken!
Men veckan har bjudit på det mesta. En gapig amerikan som dominerade en hel vik med sin röstvolym en kväll på Ithaka. Han måste ha haft posttraumatiskt syndrom från Irak-kriget. Eller Afghanistan. Ett ungt engelskt par som dominerade denna underbara vik från 00.00 till 03.00 med sitt ”Fuck You!”. Ett klart svartsjukedrama. Dessförinnan slagsmål på tavernan 200 m från oss. Han måste likaså ha haft posttraumatiskt syndrom från Irak eller Afghanistan. Eller också handlade det bara om för mycket ouzo, vad vet jag.

Men det är bagateller i förhållande till huvuddelen av vårt liv. Bortsett från att jollemotorn, vår kära Evinrude, nu gått hädan och att vi måste inhandla en ny snurra, och att en av skeppsklockorna inte går igång, har vi inte klagat en enda gång ….. Vandringar på grusvägarna runt viken, en promenad till Vathi, Meganisi, på 10 minuter för att handla lite och sitta och titta på folk. Ett bad från båten när vi kommer hem, en dusch i färskvatten efteråt och så sitta i sittbrunnen och titta på grannbåtarna, sluttningarna med olivträd och bara vara!

Lefkas 100919

Evinrude har lämnat skutan och kommer att leva vidare som ”organdonator” till andra Evinrude. I stället sitter en 3,5 hästkrafters Mercury bak på jollen. En fyrtaktare som ska vara mycket mer miljövänlig.

På Facebook står följande dödsannons:
Vår båtmotor "Evinrude" är död. Vad den upplevt! Många år på Ahasjön i Hemavan, insjö i Växjö, Stockholms skärgård, Gotska Sandön, Gotland , Stora Karlsö, Sverige runt, Anholt, Limfjorden, Caledonian Canal, Islay, Irländska sjön, Kanarieöarna, Västindien, Medelhavet och nu somnat in i Joniska Havet under Ithakas klippor. Och matte och husse har varit med om det mesta!
Tack Gunilla och Anders för det vi fått uppleva

I kväll ska vi vara uppkopplade och titta på den svenska valvakan. Blir det solidaritet eller soliditet som kommer att vara avgörande. Våra valsedlar postade vi förra söndagen och vi har gott hopp om att den grekiska posten klarat av att få iväg dom i tid.

Det är ungefär fyra veckor sedan vi kom ned. Vi har gått in i ”längeseglarens” rytm. Sova länge. Lång frukost. Lite stök ombord. Före lunch lämnar vi inte båten. Eftermiddagen blir kanske en tur till någon supermarket (här i Grekland heter allt supermarket, från minsta lilla kvartersbutik till Carrefour eller den där tyska kedjan vars namn jag vägrar ta i min mun). Båtbatterierna har fått 2 dygns laddning och är nu på topp. Färskvattentanken är full. Vi kan gott lämna den här relativt dyra marinan och gå ut på ankare i 2-3 veckor till innan det är dags att börja tänka på hemfärd och allt vad det innebär med att vinterförpacka båten. Men dit är det långt fortfarande.

Vi går upp på stan och tar en ordentlig promenad till lilla caféet där de lokala gubbarna sitter. Lyssnar på pokulerandet i en halvtimme över en öl. Vi förstår inte mycket. Men miljön är som den ska vara, därför går vi dit igen. Vandrar vidare genom stan och handlar (dyrt!) lokala specialiteter i en butik. Den lokala likören gjord på apelsin och kanel, en burk inlagda mandariner och den lokala salamin. Sen hem via marinakontoret för att köpa inloggning till trådlösa nätverket för aftonens svenska valvaka på svtplay.

Vädret. Ja, de närmaste dagarna ska det dra på från N, vilket nog innebär att vi drar till Ormos Vlikho, vårt hurricane-hole, i morgon. 10 Nm, tar jollen med vår nya Mercury in till ”Taverna Elena” för födelsedagsmiddag. Temperaturen ligger stadigt över 20 på natten och upp emot 27 på dagarna. Därav klädseln, shorts och T-shirt dagtid och nattetid ett lakan.

Kapten