Resebrev 5 2010

Ormos Abelaki 101008

Detta får bli en lite historia om ”Fuck-You” …..
Vi ligger åter igen i vår favoritvik, som kanske har falnat lite. För några veckor sedan upplevde vi i denna fantastiska vik med två tavernor ett gräl mellan man och kvinna. Uttrycket dom frekvent använde var ”Fuck-You”. Mellan midnatt och 03 på morgonen. Den natten finns tidigare beskriven. I går mitt på dagen kommer vi tillbaka till vår favoritvik. Ankrar bredvid en båt, vars namn jag inte tänker avslöja av pietetsskäl, vi sett flera gånger. En ensam engelsman med en hund av rasen miniatyr-racerhund, mycket vacker och rådjursliknande. Han låg lite för nära oss för ett par veckor sedan i samma vik. I kvällningen ropar jag på honom och vi är överens om att han tar hem ett antal meter på ankarkättingen och vi släpper ut ett antal meter så klarar vi natten. Allt väl.

Någon vecka senare ser jag denna rådjursliknande hund i Lefka Marina och säger till husse:”I recognize your dog from Abelike”. ”So you don´t recognize me!” blir svaret. Och jag blev tvungen att säga, nej jag beklagar.

I går eftermiddag ankrar vi som sagt bredvid den ensamma engelsmannen och hans rådjursliknande hund. På respektavstånd! Vi promenerar, Gunilla tar en långpromenad med båtvänner och så blir det kväll. Vi ska äta middag i sittbrunnen i den fantastiska, varma, mjuka grekiska natten. Då startar en bensindriven generator på närmaste båt, på den båt som har den vackra hunden. Ilsket driver denna generator på.
Jag tar starka ficklampan och lyser för att se var den finns och signalerar stopp med lampan. Vår engelska gentleman slår på en ficklampa likaså och vrålar :”Fuck-You” tillbaka. Reptilhjärnan tar över i mig och jag svarar, tyvärr: ”Fuck yourself!”…….’

Han kör sedan generatorn på däck i tre och en halv timme. I den varma. Ljumma. Grekiska höstnatten ….. I dag på morgonen drog han vidare. Aggregatet stod i fören av denna Bavaria 44. Hoppas att han fick en sidsjö från Meganisi-färjan så att han inte behöver starta den i framtiden i en underbar kvällsvik i denna fantastiska övärld igen.

Så blir det nästa afton. I vår underbara Abeliki-vik. 8-10 båtar ligger där med respektavstånd och den ljumma, sammetsmörka aftonen sänker sig över oss alla där vi sitter i våra sittbrunnar med middagsborden dukade Då startar en holländsk skuta sitt dieselaggregat! Inte lika ettrigt som engelska bensingeneratorn kvällen innan, men mycket påtagligt. En dryg timme! När det äntligen stängdes av så att cicadornas gnisslande hördes igen steg det en applåd över viken från alla båtar. Ingen kommentar från holländaren vars båtnamn jag inte tänker avslöja av hänsyn till hans hustru.

Sami, Kefalonía, 101014

Vi har stannat kvar i denna bekväma och trevliga stad nästan en vecka nu. Precis som i fjol på Korfu spikade vi fast förtöjningarna och lever ett stilla liv i en hamn.

En titt bakåt i tiden:
På vägen hit länsade vi akterluckan (som har ett vattentätt skott) på c:a 300 liter slagvatten. Vi upptäckte två saker. För det första att lukten vi haft i båten så fort vi gått i lite grov sjö kom därifrån, så helt tätt är inte skottet. För det andra att vattnet var gammalt kylvatten som sprutat ur avgasslangen alldeles före utloppet genom skrovet. Vi har nu 3 st 5-liters f.d. vindunkar fulla med oljigt vatten stående i sittbrunnen och hoppas att varvet kan ta hand om det. När vi kom i hamn här i Sami en söndag går vi en promenad för rekognosering. Hittar en öppen båtbutik, mycket välsorterad. Kan köpa vulktape. Går hem, rengör avgasslangen och en hel del kabel och slangar som grisats ner av slagvattnet, tejpar minst 5 m vulktape kring det skadade området.
Nu är det tätt!

Vi var 4 svenska båtar i hamnen som umgicks nästan varje kväll i form av ”skeppsråd” 18.00. Skeppsråden brukade sluta framåt 21-tiden. Det var ”Meja”, ”Amiga”, ”Froggy” och så vi. Mycket givande prat, diskussioner och skratt. Precis så här ska hamnliggande vara.

In kommer en dag en ensamseglande österrikare. Glider upp utanför oss och har två frågor att ställa: ”Do you have to pay anything here?” Vi ruskar på huvudet.
“Do they check your papers? I have no insurance” Vi ruskar på huvudet igen, och österrikaren förtöjer akter om oss. Att sedan port-police patrullerar kajen varje gång färjan lägger till 50 m från oss kanske oroar den papperslöse mannen. Färjan lägger till 5 gånger om dygnet. Det mullrar av långtradare, bussar och bilar som köar på kajen någon meter från oss. Lite pirrigt är det särskilt när enorma trailers passerar. Inte så romantiskt kanske, men det pågår en halvtimme åt gången. För övrigt är det lugnt och fint.

Vi letar oss fram till en av Kefalonías berömda sevärdheter, den underjordiska sjön Melissani på våra cyklar. Den var faktiskt en upplevelse! Det lär gå en underjordisk kanal från Kefalonias västkust, under hela ön och den mynnar i denna sjö där taket föll in för så där en 5000 år sedan.

Vi tröttnar på kajplatsen vid färjan och drar vidare så småningom.

Sivota, Lefkada, 101017

Sitter och kurar ombord. Ankrade upp mitt i viken vid den lilla staden Sivota, där rader av charterbåtar trängs längs kajen. Regnvädren avlöser varandra, ibland med ordentliga åskknallar mellan de höga bergen omkring oss. Det är flisjacka och jeans som gäller. Den goa värmen har tryckts undan av ideliga lågtryck som kommer svepande västerifrån, och med dem regn och blåst.
Det börjar bli dags att tänka på hemfärd …….

Går vidare till vårt ”hurricane-hole”, Ormos Vlikho. Ankrar och tar så småningom jollen i land för inköp och en öl på Vlikho Yacht Club. Det är sån skillnad mot förra besöket. Få människor och alla ordentligt klädda. Inga shorts längre.

Det börjar bli dags att tänka på hemfärd!

Kapten