Söndag 110814

Poaition: Alghero, Sardinien, Italien

De gångna veckorna i sammanfattning:

Syracusa, till ankars, 110720

Vi har försökt följa de fruktansvärda händelserna i Norge via en knackig internetuppkoppling på ett öppet hotellnätverk.
Under de senaste 3 veckorna har vi besökt platser som domineras av religion och krig. Valletta med omgivande städer är i stort sett bara fort som byggts av korsriddare och andra. Religionskrigen hade sitt nav på den lilla ön mitt i Medelhavet. Här i Syracusa är det i stort sett samma sak, även om fortifikationer är mindre dominanta. Men staden med den utmärkta bukten har också varit nav för strider och religionsfighter. Så kommer den där idioten i Norge. Religiös fanatiker. Våld och död. Dessutom tydligen frimurare.
Jag ser så tydliga samband mellan fundamentalistisk religiositet vart jag än vänder mig. Religioner som påstår att dom värnar människan och att guden är deras beskyddare slaktas överallt i religionens namn.

Usch!

För övrigt fastnar vi här i Syracusa längre än vi tänkt oss. Staden är charmerande och fylld av kulturminnen, inte bara befästningar och kýrkor. I går tog vi en längre promenad till en grekisk teater, väldigt imponerande. Men upplevelsen med stort U fick jag, Anders, när vi strosade första dagen utan mål och står plötsligt vid Arethusas källa som jag har ett starkt minne av. Jag var nämligen här för 60 år sedan med mina föräldrar och min bror. Tiden stannade!

Planen är sen att gå upp genom Messinasundet och vidare till Sardinien. Men det är ihållande N - NW, så vi får vänta till dess vi får en lucka.

Position: Lipari, huvudö bland de Aeoliska öarna, 110729.

Vi hamnade i en marina efter att ha blivit tvungna att lämna viken på Isola Vulcano. Vinden vred under natten och svallet blev besvärande rakt in. Tuffar långsamt runt mot nästa ö, Isola Lipari, och söker ankring. Men det var inte alltför lätt, framför allt som vi inte hade en aning om hur alla färjor och snabbåtar rör sig i bukten. Då vinkar ett par ormeggiatori in oss i marinan i norra ändan av bukten och med viss svårighet lyckas vi parkera Arctic Fox med två mooringlinor i fören och fyra tampar i pontonen. Och vi lägger ut vår landgång för första gången denna resa. Man kan inte påstå att det är en marina att rekommendera av två skäl: 70€ per natt och ordentligt svalligt dagtid. I Italien finns bara två lägen på gasreglage, nämligen AV och PÅ. Av är som det framgår, ingen fart alls, PÅ är full gas. Motorbåtar, färjor, bärplansbåtar drar ordentligt svall som får vår båt att dansa samba hela dagen. För 70€ per natt!

När vi skulle vandra in till den lilla staden någon kilometer längs en livsfarlig väg utan trottoar (alla bilar och motorcyklar med PÅ svischar förbi) väcker redaren mig med orden: "Ingen ström och vi har problem med toaletten." Smeksamt och fint. Det tog 6 timmar att fixa stoppet i toan! Redaren ombads gå iland och ta en lång promenad medan undertecknad slet med skitstoppet. Nu är det fixat, tack och lov. Årets skitjobb är gjort .......!?

I morgon bär det av mot Sardinien. 2 dygn till havs med förliga vindar enligt prognosen. Det ser vi fram emot!

Bosa Marina, Sardinien, 110807

Mycket har hänt sedan förra söndagen. Det otrevliga var att vi fick en 25 mm tjock tamp i propellern en kväll strax norr om Sicilien. Motorn tvärstannade och vi gick först i vattnet mitt ute på Medelhavet för att se om vi kunde skära loss den. Men tji! Då blev det att segla i 2 knop de 190 distansminuter vi hade kvar till Cagliari. Men nästa morgon lyckades vi trassla loss en del av tampen och kunde köra maskin igen, men långsamt. Planerade 2 dygn från de Aeoliska öarna blev drygt tre innan vi kunde ankra på Sardiniens SW spets. Vi lyckades där få loss en del av tampen. I kvällningen drar vinden på så häftigt att vi måste iväg igen utan att ha kunnat sova något. Vi lämnar den lilla bukten vid Calasetta och rider på klyvaren nedför ett sund för att komma undan nordvästen. Då inträffar nästa obehaglighet: sjökortsprogrammet vägrar gå igång på datorn. I ganska tufft väder blir vi då tvungna att ta fram alla ursprungliga hjälpmedel. Papperssjökort, passare och transportör samt lita på kompassen i busvädret. Nåja, det blev en häftig natt men de gamla kunskaperna fungerade så därför ligger vi nu i Bosa marina, ordentligt fastknutna vid en betongbrygga.

Det blev totalt 4½ dygn till havs. Friden i den här bukten är efterlängtad.

I dag firar man sjömännens madonna med procession och senare i kväll fyrverkeri. Det kommer att gå loss ett par hundra meter från båten, så vi har första parkett.
Vi har åkt tåg! En renoverad smalspårig järnväg från viken upp i bergen till Tresnuraghi, en liten stad mitt uppe på Sardinien. Fascinerande resa 530 meter upp.

Allt är väl ombord! Bortsett från resterna av den där j-a trossen!

Bosa Marina 110810

Sitter vakt, bryggvakt, klockan 02.10 UTC.
Tre tampar gick av med varsin smäll. Ungefär 01.00 UTC. Sjöhävningen har varit ordentlig sedan 12 timmar. När sjön stigit ett par decimeter blir kraften för stor och förtöjningarna ger upp. Men som väl är har vi förstärkt med ytterligare två, vilka nu sladdrar mellan båt och betongkaj. Håller oss i position medan natten börjar gå mot gryning.

Bosa Marina! Aldrig mer!

Rädslan för att vindrodret ska slås i smulor mot betongen gjorde att vi sträckt upp mooringlinorna för hårt när det lilla tidvattnet i Medelhavet stigit. Att ligga i djupaste sömn och väckas av en tamp som brister tillhör sådant man vill vara utan. 16 mm kraftiga tampar, den ena efter den andra, som bara blir trasor. Så drar vinden på igen, denna gång från land. Ok, men helst skulle jag se att Aeolus somnar och lämnar oss ifred resten av natten. Det börjar bli lite mycket av kämpa och lite för lite njuta längesegling av den här turen.
Tar en öl ur kylen, kall. Försöker se det positiva med tillvaron medan kvarvarande tampar knarrar. Sjöhävningen har minskat. När dagsljuset kommer ska vi försöka få en ny tamp till i kajen så att vi kan fälla landgången för att själva komma iland. För tillfället är det helt omöjligt. Vi har dessutom elkabel och vattenslang kopplade på kajen. Om vi måste ut är det bara att slänga dom överbord. De första nätterna här kändes välsignade efter 4 dygns motorgång utan vind respektive med bus i nosen. Stiiiiilla! Sömnen var välsignad. Den längtar jag efter just nu. 03.10 UTC. Sitter vakt före gryningen för att vara alert om något händer. Vinden har vridit från NW till NE och sjön har förändrats en aning. Det rycker igen efter att ha varit relativt lugnt någon timme.
Mistral kallas den visst, den här busen som dragit över oss.

Vi lämnar Bosa med trasiga tampar men med propellern ren från trossen. En dykare engagerades av Il Capo, marinabossen, och det känns oerhört skönt. Men vi får lov att köpa kraftigare tampar i Alghero!

Det var det det.

Kapten