Resebrev 3, 120526

120504 Marina de Lagos.
Packa om båttoaletten ....... Årets skitjobb.
Hela förmiddagen har gått åt för att försöka ta isär Blake Baby (som firmanamnet är) och att sen hitta rätt packningar i förrådet. När jag väl fått ihop den, lagom stolt, fungerade den inte som den skulle i alla fall.
Men skam den som ger sig.

Lunch (grekisk sallad och ett glas vin) gav mod i barm och verktyg fram. Efter en timmes meckande får jag äntligen muggen att fungera som den ska, utan läckage!
Vi ligger i Marina de Lagos.
Stilla.
Vädret blir successivt bättre och under väntan på det väder vi vill ha mot Madeira ägnar vi oss åt underhåll. Redaren ägnar sig åt trävirke på däck, som tagit stryk i vinter.
I morgon blir det vindrodret, som vi är beroende av på långa överseglingar. Det lär ta stor del av måndagen. Reservdelar finns och eftersom vi ligger i en marina med vindrodret nära pontonen kan jag stå där och mecka utan större risk att tappa delar ner i sjön.

Det är val i dag, i Frankrike och i Grekland.
Hoppas någorlunda vettiga krafter vinner.
I kväll ska vi försöka se Agenda på SVT.
Debut för Löfven.
Det ska bli spännande.

Vi är inne i "part two" av vår odyssé i år.
Har lämnat varvet.
Ligger i marina.
Bekvämt med el, vatten och kommunikation per internet och kortvåg och VHF. Och butiker i närheten, liksom krogar av alla de slag. Kanske blir vi kvar här ett tag. Livet är bekvämt. Bekvämare än att behöva gå upp på däck mitt i natten och skifta segel. Vi är ju gamla. Behöver bekvämligheten.
Men det lockar som bara den att plöja Atlantens vågor igen!

120513 På väg mot Madeira
Vår position är just nu mitt emellan Portugal och Marocko. Atlanten är fylld av gammal sjö och ingen vind (i vanlig ordning för AF). Vi har 430 Nm kvar till Porto Santo i Madeira-arkipelagen och räknar med att vara framme 16/5 på förmiddagen, men vi får se ....
Inga delfiner än, men många fartyg när vi korsar öster om trafiksepareringen vid Cabo san Vicente, Europas sydvästligaste hörn.
Allt är väl ombord! Vi börjar få sjöben igen i den rullande gamla skutan. Värmen är tryckande, som det ska vara. Livet är åter i gamla rutiner.

Får vind efter 7 timmars motorgång. Fullt ställ genom 2 dygn. Sen kommer bleke och vi tar de sista 30 timmarna för maskin, rullande i gammal sjö med mesan och stagfock uppe.

Överseglingen bjuder på gladseglingsväder. Andra dagen, eller var det tredje, fick vi två besök av en duva, som kapten artbestämmer till "afrikansk ökenduva". Sen kom redaren fram med fågelboken och artbestämde till turturduva, mellanstor.

Tidig morgon larmar tyfonen om vatten i kölsvinet! Gunilla har vakten och pumpar läns. Men några timmar senare larmar det igen och vi jagar orsaken. Hittar så småningom en slang i kylsystemet som spruckit. Den enda slang som varvet inte bytt!. Stänger maskin och lyckas få dit slangen utan den spräckta delen.

120520 I hamn på Porto Santo
En vecka har återigen gått av vårt liv.
Jo, i dag, söndagen den 20-e maj 2012. Då upptäckte vi att det måste vara någon form av speciell helg på Porto Santo. Gubbarna kom ned med palmkvistar och vimplar på förmiddagen och prydde sina små öppna motorbåtar. Den ene efter den andre. Och vi diskuterade med vår holländske båtgranne. Han trodde det handlade om askspridning, dvs att någon dött och skulle hedras.
Dagen går och framåt 16-tiden kommer processionen ner. 5 småflickor med blomkorgar, ett par präster och ett par standarbärare. Dom går runt i marinan, ponton efter ponton, och välsignar alla båtar med vigvatten och allt. Efter två timmars välsignande kommer dom förbi oss……. Och det enda vi får av välsignelser är ett litet vykort:"Vem espirito santo, Visita a alma dos teus fieis, Enche com a graca do Ceu Os coracoes que criaste!"
Och inte en droppe vigvatten …….
Nåja, dom kanske kände kättarnas motstånd.

Ägnar dagarna åt sightseeing, pyssel med båten. Vi blir kvar i Marina de Porto Santo i 8 dygn innan vi bestämmer oss för att gå över till Madeira, Marina do Quinta do Lorde, på nordostspetsen. En stilla motorgång med Atlantens dyning tvärs.

Kapten