Resebrev 4

Position 34gr 11 min N, 19gr 17min W Distans till mål: 333 Nm

Ett dygn till sjöss på väg mot Santa Maria, en ö i azoriska övärlden. Motor med mesan och fock hissade som stöd i den bitvis ganska rulliga sjön. Vi har tillbringat 8 dygn på Madeira, en ö som vunnit vårt gillande i högsta grad. Två dagars bilresa runt hela ön, fantastiska vyer, fantastisk växtlighet. Nu blir det ett antal veckor i den azoriska övärlden innan vi styr norrut mot Cornwall.
Vi räknar med att komma fram till Santa Maria om 2 dygn.

Vila do Porto, Santa Maria
Långseglarlivet är aldrig tråkigt och enahanda.
Medan vi städar båten i dag, sköljer av segel, däck och jolle, sköljer ur saltdränkta dynor och kläder, så plötsligt:
Bogpropellern börjar gå av sig själv, vid kaj!
Dyker ner, slår till nödströmbrytaren!
Efter diverse undersökningar, tömning av alla tampar över bogpropellerns "vattentäta" utrymme konstaterar vi att vi har atlantvatten omkring motorn till propellern. Ett relä har dränkts och ett kontaktstift (+ - polen) har korroderat bort.

Världen är full av glada händelser också.
Vi har en båtgranne här i marinan, s/y Taniwani, som har en skeppare med ingenjörsbakgrund. Han har en likadan bogpropeller som vi och kunde i dag reparera det defekta reläet. Så nu fungerar det som det ska.
Vi måste nu försöka täppa till alla punkter där vatten kan tänkas rinna in. Tack och lov gick det att gick att reparera på plats!

Så var det dags igen för match. Denna gång Portugal mot Holland.
Vandrar upp till Clube Naval i hamnen på Santa Maria, iklädd supporterkeps för Portugal. Jag blir inbjuden att sitta vid ett bord där två lokala entusiaster redan sitter. Får en stol och kollar hur jag ser tv-n bäst.
Matchen börjar. Mannen till höger om mig vill efter en stund inleda ett samtal. Lokal portugisisk dialekt utan framtänder gör mig helt oförstående, och jag försöker förklara: ”Nao, nao comprende!”
Det hjälper inte och jag tittar förtvivlat på omgivningen, men ingen kan förklara för mig. Mannen visar med händerna något som han, som jag kanske förstår, vill visa mig. Storlek 1 * 2 decimeter.
Vi tittar vidare på matchen, som är verkligt spännande. Ronaldo har många målchanser och lyckas före halvtid få in 1-1. Hela Clube Naval lyfter över himlavalvet.

I halvtid går vi alla ut på uteserveringen. Mannen bredvid mig försvinner iväg. Jag försöker få någon att förklara vad han vill. ”He is little crazy,” säger flickan i baren.

Han kommer tillbaka efter 5 minuter med en plastpåse. I den ligger en sten. Alla omkring skrattar våldsamt. Jag går in och sätter mig på min plats framför tv-n.
Så står min vän i dörröppningen och vinkar på mig. Jag förstår signalen och går ut. Stenen var avsedd för mig, och först tror jag att han ville ge mig den. Men en någorlunda engelskspråkig man i närheten förklarar: ”He wants to sell it to you!”
Då inträder dilemmat. Hur i allsindar ska jag kunna tacka nej utan att förolämpa honom …..
”Obrigado, ma nao”, försöker jag många gånger.
Till slut hjälper mig den någorlunda engelskspråkige. I dörren till baren med tv-n står en stor del av lokalbefolkningen och bevittnar händelsen. Vännen med den kattguldsglittrande, ett par kilo tunga stenen, försvinner från Clube Naval och syns inte till hela andra halvlek.
Jag hoppas jag inte kränkte honom …….

Så är det söndagseftermiddag igen i hamnen på Santa Maria. Vi hade planerat att lämna ön i morgon bitti mellan två lågtryck. Segla 142 Nm till Terceira.
Men i morse visade prognoserna en annan hastighet på lågtrycksbanorna, så vi ställde in avfärden och rider ut kulingen här med många tampar i pontonerna omkring oss.
Vädret är lite ryckigt kring Azorerna. Inte något stabilt högtrycksläge. Så flera gånger om dagen blir det att ta hem prognoser och studera noga. Försöka dra rätt slutsats.
Sen finns det en annan faktor.
Hamnkrabban tar och slår fast sina klor i kölen och vill inte släppa iväg skutan!
Hamnkrabban är den vällust man känner med el, vatten, närhet till affärer och utskänkningsställen, fullgod internetuppkoppling i båten. Och den har nog gripit tag i oss bägge. Särskilt när den andra verksamheten skulle innebära busväder på natten på väg mot okänd hamn. Men vi klagar inte.

Tids nog ska vi göra skuttet över till europeiska kontinenten. 750 Nm till Cascais utanför Lissabon eller 1200 Nm till Falmouth i Cornwall. Vår marschfart brukar vara kring 5 knop, så det är bara att räkna på hur lång tid det tar. Kommer vi bara iväg med fulla förråd känns det efter något dygn som om livet aldrig varit annorlunda.

Det mesta är servat och reparerat vid det här laget. Det återstår bara att dyka ner i kölsvinet med fettsprutan och ge propelleraxeln vad den behöver. Sen ska vi tanka så där en 650 liter diesel innan vi lämnar Santa Maria för nya äventyr.
När Hamnkrabban släppt sitt grepp!

Kapten