Resebrev 5

Position: Real Club Nautico, La Coruña

Lite ögonblicksbilder från vår segling hit.
Mareld!
Mareld kring båten i natten så att jag först tror att motorlanternorna var på.
Det lyser!
Går ut i sittbrunnen för att korrigera kursen en aning. Då förstår jag att det är en enorm mareld kring oss. Vågtopparna lyser på alla sidor. Akter om oss har vi en lysande svans, 10-15 meter lång, Vårt kölvatten lyser upp natten. Och kring stäven, när vi dyker i vågorna, slår det ut en lysande vinge åt var sida. Rusar ner till toaletten och spolar. Stjärnhimlen glittrar i porslinet!
Väcker Gunilla.
-”Du måste gå och kissa i mörker!”
Det är den häftigaste mareld jag sett på alla år.

120630

Position: N40-57 W19-48 under klyvare, stagfock, storsegel och mesansegel. Kurs 70 gr, fart 5 knop. Distans kvar till Falmouth: 830 distansminuter. Redarens födelsedag firades med en medsmugglad flaska ”Muscat”, väl kyld, i sittbrunnen vid 12.00 UTC. Sol från blå himmel. Lagom bris. Shorts och Tshirt dagtid, flisställ nattetid. Vi räknar med att komma fram om en dryg vecka.
Vi är ensamma på havet. Enstaka fartyg syns på radarn på behörigt avstånd ett par gånger om dygnet. Nattetid är det just nu svart eftersom månen enbart är en liten skära som går ner före midnatt. Vi har haft ett par fantastiska stjärnfyllda nätter med vintergatan som en molnslöja över himlavalvet. Vinden är hyfsat stabil, kanske lite för svag för att ge oss fart, men livet är behagligt. Vi gippar en gång per dygn, dvs vi zickzackar över oceanen för att få tryck i seglen. Det gör visserligen vägen längre än den utmätta fågelvägen, men den går inte att följa under segel.
Det var i vanlig ordning lite ledsamt att lämna Santa Maria, dvs en ö man lärt känna med folk som börjar hälsa på oss. Marinans personal frågade gång efter gång när vi tänker komma tillbaka. Tja, blir svaret, vi vet inte. Kanske, kanske inte.

Tankarna börjar gå hemåt nu. Vi har varit hemifrån i drygt två månader nu och kursen är stadigt hemåt. Då vrids medvetandet mot det målet. Vi har det oförskämt bra här mitt på Atlanten.

Vi ligger nu på N41-53 W18-16 Motorstöd. Vi har hamnat för nära högtrycket W om Portugal och har knappt någon vind. Försöker tugga oss norrut för att få tryck. Vindgeneratorns stjärtfena har lagt sig på sidan igen. Inte ens silvertape hjälpte. Jag vill dock inte klättra upp i den här slingriga sjön, så den får snurra bäst den vill fram till Falmouth.
WIBE, vår väderstation, har tydligen fått en HF-shock. Den lyssnar bara på 4 Mhz, så vi får varken väderprognoser i text eller navtex. Jag tror det hände när jag sände på 21 Mhz för någon vecka sedan. Datorerna hängde sig och i efterhand kunde vi konstatera att WIBE inte lagrade ngn information. Men datorerna fick jag igång igen.
Vi har 741 Nm raka vägen till Falmouth, men det kommer att bli längre tillryggalagd distans.
Vindgeneratorn oroar oss och till slut, en dag när dyningen är lagom hög, klättrar jag upp med en hel rulle silvertape och lindar fast stjärtfenan ordentligt. Det är lite spännande att hänga halvvägs uppe i mesanmasten när båten slingrar sig fram i gammal dyning ……

Vi får så småningom vind, mer vind och till slut mycket vind. Kulingen vrider så att vår kurs mer och mer pekar på La Coruña i Galicien. Vi tittar på varandra med fyra dygn till Falmouth eller två dygn till La Coruña. Vi är ense. Det får bli La Coruña. Vi har varit där ett par gånger tidigare och vi tycker om den hamnen och staden.
9 dygn till havs. Då är det skönt att knopa fast.

Det blir 2 veckor i marinan mitt i stan.

Kapten