Brev till Chefen

Kära Gösta!

Vi känner inte varandra...ännu...och jag är fullständigt övertygad om att förlusten är helt på min sida, men det kan givas tillfällen till detta längre fram i livet, kanske. Tyvärr är det så, att skall vårt liv fortskrida på det sätt vi valt, så är Du tvungen att tänka om i vissa frågor, särskilt då personalfrågor.
Jag skall försöka göra en lång historia kort...

Vi har en gemensam vän vid namn Anders som har räddat oss ur besvärliga knipor vid ett flertal tillfällen. Hade det inte varit för hans givmildhet och storsinthet hade vi blivit lämnade på gatan, svältandes och utan möjlighet att ta oss till vår ringa bostad. (Som för övrigt är en båt). Han plockade upp plånboken, utan att tveka, och betalade vårt enkla bröd som vi beställt för att försöka klara livhanken, ännu en dag i detta karga landskap. Detta har hänt vid ett flertal tillfällen.
(Egentligen borde Du nog se över vad karln har i lön, han verkar ha ruskigt gott ställt.)

Nu har jag till min stora skräck och förtvivlan fått höra att han är tvungen att återvända till sitt arbete och hemland, redan efter ett år.

DETTA FÅR ICKE SKE...

Vem har vi då att stötta oss på i dessa svåra stunder, vem skall betala vårt dagliga bröd och vem skall hålla ihop denna grupp av vilsna, fattiga svenskar i främmande land. Detta drabbar inte bara oss utan även en annan liten båt från Stockholm med ett ungt par som han tagit under sina vingar, plus ytterligare svenska båtar som tack vare honom kan segla vidare mot okända kuster.

Tänk nu efter Gösta! Inte vill Du ha hem en seglare mot hans vilja. Han kommer att vara grinig och elak och ju fler vykort han får av oss, stackars vilsna seglarkompisar, ju grinigare kommer han att bli. Han kommer att bli en pest för hela kåren. Dom andra arbetskamraterna kommer att sluta, gå i strejk, falla i gråt, skilja sig, osv, osv.

Jag föreslår därför att Du beviljar honom förlängd ledighet med minst 12 år och samtidigt ser till att han får full lön på ett konto som lätt kan nyttjas i andra länder.

En dag, när det blir känt i världen hur Anders, som den barmhärtiga samariten, tagit sig an fattiga, svältande seglare, kommer även Ditt namn att nämnas och Din vidsynthet bliva känd.

Samtidigt med detta brev sänder jag en inbjudan till Dig att med egna ögon komma ner och se eländet bland seglarna, samt Anders och hans hustrus enorma hjälp och biståndsarbete bland oss. På Arctic Fox finns gott om plats och kaffet dom serverar oss ibland är både gott och starkt. (Faktiskt lite väl starkt ibland).
Med de varmaste hälsningar och stora förhoppning om förståelse


(Detta brev undertecknades sedan av följande båtar: Stundom, Wild Lady, Acapella, Willrose, Rosalinda och DoubleFun)