Nu är vi framme i Saint Lucia
Vilket äventyr det har varit.
Atlanten är mycket större än jag någonsin kunde tro.
Tänk dig bilden av en jättestor pannkaka av hav, sätt på en värmelampa, lägg till en vågmaskin som gör vågor med en våghöjd av 1-4 meter, sätt på en fläkt som blåser normalt ca 12 meter per sekund men ibland nästan strejkar och ibland får fnatt och tror att den är en "racerbil" och blåser med nära nog orkanstyrka, låt en vatten kanna hälla vatten då och då under kvällar och nätter och till sist sätt sedan dit en båt för ankar i mitten på pannkakan.
Båten uppförde sig oftast som en av attraktionerna på Gröna Lund speciellt under kvällar och nätter då regnmolnen tornade upp sig efter oftast mycket soliga dagar, man var hela tiden tvungen att hålla i sig, ofta även i sängen. Att bara laga mat var ett äventyr, ingenting låg still.
Någonting som man kan vara helt säker på när beger sig ut på en sådan här resa är att saker går sönder hur noga man än kollar och ser till att allt är i topp skick. Vi seglade sönder åtskilliga skot/rep till förseglen och både rullfocken och den andra genuan vi hade åkte i sjön.
Mitt där ute på havet var jag tvungen att klättra upp i mast toppen och ta ned ett fall som åkte upp då rullfocken lossnade. Det var som att leka cirkusartist när båten rullade i vågorna än hit och en dit. Om ni kommer ihåg så berättade jag att det som jag mest var orolig över var att bli sjösjuk. Folk säger att man får "sjö-ben" efter en si så där tre fyra dagar det stämmer inte med alla människor, i alla fall inte med mig men sjösjukeplåster att sätta bakom örat fungerade alldeles utmärkt. Det är visserligen inte meningen att man ska använda fler än två, ett räcker i tre dagar, men jag var tvungen att använda det hela överfarten. Det ända som var jobbigt med det var att jag fick en biverkning av plåstren som gjorde att jag inte kunde läsa. Jag kunde bara läsa cirka två tre ord innan texten liksom började vandra iväg som myror utefter sidan.
Så nu vet jag hur det är att ha grava läs- och skrivsvårigheter. Som tur var fanns det flera kassettböcker att lyssna på och det var jättebra speciellt på nattpassen. Vi hade vakt på båten i tre timmars pass nattetid och fem timmars pass dagtid.
Efter några dygn på havet upphörde liksom tiden att existera i vanlig bemärkelse och jag föll in i en ann tidsdimension med solig dagspass och vindfyllda och ibland regniga nattpass.
Det man hade att fästa blicken på var hav, hav och åter hav, flygfisk, en och annan Stormfågel eller Lira och mycket sällan ett fartyg eller ett segel vid horisonten. De ända avbrotten i denna dimension var då saker gick sönder och vi fick försöka reparera, sätta om seglen, fick fisk eller firade någonting ombord t ex 1: a advent.
Jag längtar oerhört mycket efter Åsa, Freja och Embla som kommer om två dagar och då börjar nästa äventyr som kanske mer kommer att vara som en vanlig semester.
God jul och Gott Nytt År önskar jag er alla.
Kramar från Magnus
Gast Magnus