Hej vänner/arbetskamrater !
Ja, så sitter jag alltså här, mitt ute på
Hur är det då, att sitta här dag efter dag, natt efter natt på ett hav, som aldrig tar slut? Jo, Eva M, det är inte alls så farligt som du tror! Eller som dom sa i Las Palmas: har ni tagit er hit, har ni gjort den värsta biten.
Det är lite tröttsamt att underlaget hela tiden rör sig, att man måste parera, hålla i sig någonstans innan man tar nästa steg. T.o.m. hålla i sig i sängen för att inte rulla fram och tillbaka för mycket. För att inte tala om sådana aktiviteter som att leta efter något i kylskåpet (med risk att få allt i famnen), koka kaffe och försöka få det kokande vattnet i kaffefiltret och inte på en själv, att laga mat på en gungande spis. Dukning till frukost brukar se ut så här: när väl kaffet kommit i termosen ställs denna i slasken, uppallad med diverse saker för att inte välta, bröd, smör, ost, yoghurt, juice m.m. ställs i diskhon (allt på anti-halkunderlägg) och sedan får var och en ta för sig bäst den kan.
Det är också lite tröttsamt att det aldrig är tyst. Segling är ingen tyst "sport"! Det förstås, vi har ju tidigare, före Atlanten, kört väldigt mycket motor, och det är ju ännu värre ljud. Men när man seglar så brusar, forsar, fräser, bubblar vattnet, vinden viner och susar, båten gnekar, knakar, knirkar, block slår mot däck, tampar "låter", för att inte tala om allt inombords: innehåll i köksskåp, lådor, hyllor skramlar fram och tillbaka i vågorna. Man kan gå upp mitt i natten och jaga källan till ett nytt ljud: t.ex. plåtar, som slamrar i ugnen. Tryck in en handduk och få tyst på eländet. (På morgonen, vid frukostdisken, undrar man vart i all sin da´r handduken har tagit vägen…)
Värmen, är det ett problem? Ja, när det nattetid är 28o nere i båten, då har jag emellanåt lite svårt att sova (och det är inte åldern!).
Å andra sida kan jag ha svårt att hålla mig vaken när jag har vaktpass kl. 00-03, så det jämnar ju ut sig…
Det var problemen, det.
Resten är härligt!
Det är sol (för det mesta), det är varmt (bara ibland för varmt), det är väldigt mycket fri tid, och det är sällan långsamt. Tänk att få sitta i två dagar och sträckläsa en spännande Mankell-deckare, eller suga länge på en riktigt bra roman. Det är mycket "ostyckad tid" för att tala med Bodil Jönssons ord i Tio tankar om tid, som jag just nu läser.
Men visst är vi mer aktiva också. Fiskegrejor plockades fram på tredje dagen. Efter någon timme hade vi en dorado=guldmakrill på c:a 2 kg på kroken. Det blev goda stekta fiskfiléer till middag. Ett par dagar senare var det dags för nästa fisk, samma sort (mycket vacker, guldgul-och blåskimrande) men nu i 6 kg-klassen! Tur att vi har en van restaurangkock ombord, jag hade inte velat ta hand om den själv. (Måste påpekas: det är inte bara han, som lagar maten, det är strikt schemalagt vem som har frukost, lunch eller middag varje dag.)
Häromdagen var det nästan ingen vind, inga vågor att tala om, vi låg bara och skvalpade, pustande i värmen. Då sa kapten: nu badar vi! Ut med en lina från aktern och ner med badstegen och sedan gick vi i, en i taget och höll i linan och simmade lite. Gissa om det var skönt! Men lite hisnande också för det var ju 3000-4000 m djupt. Svärsonen Magnus, som hoppade i sist, kom upp rätt kvickt igen, för en 1 m lång dorado simmade fram mot honom. "Jag trodde han skulle bita mig i tårna". Sedan kom 3-4 likadana fiskar till och simmade intill båten, nosade på fiskedragen vi hade ute. Ingen nappade den här gången.
Till aktiviteter måste man väl också räkna de dagliga göromålen: att planera och genomföra matlagning på gungande gasolspis och begränsad yta, disken som måste torkas och ställas in genast, annars finns det snart inget glas eller porslin kvar (även "plastporslin" kan gå sönder). Flera gånger, speciellt nattetid, har låset på besticklådan gått upp och lådan brakat i golvet. Gissa om man vaknar av det ljudet! Då är det bara att gå upp och plocka knivar, gafflar och allt annat. Det vore inte så bra att snubbla på brödkniven i mörkret…
Bröd bakar jag ungefär varannan dag. Mer än en limpa i taget lönar sig inte, det håller bara ett par dagar.
Jag gjorde ett par försök att göra yoghurt med hjälp av H-mjölk, skummjölkspulver och yoghurtkultur (beställt från Mejeribolaget). Första gången, när vi låg vid bryggan i Las Palmas , blev det riktigt skapligt resultat, ungefär som naturell yoghurt hemma, men sedan ute på den gungande böljan blev det inte bra, mycket vassla och lite grynig fastare form. Så nu blir det flingor och mjölk i stället.
En del aktiviteter är av lite mer oplanerad natur. När någonting plötsligt händer: någon gång under första veckan, när vi hade den optimala (?) segelsättningen klar, de två förseglen stod så fint utspirade åt var sitt håll, då ser jag plötsligt att en tamp till det ena seglet nästan har nötts av mot ett block. (Alla tampar har någon väsentlig funktion, men det blir för krångligt att reda ut vilken…). Måste åtgärdas innan det går helt av. Senare samma dag fladdrar det andra seglet fritt, bommen brakar mot däcket. Där har en ny, fräsch, mycket stark tamp gått av, ser ut som man skurit med kniv. Åtgärdas också. Sedan är det lugnt till nästa dag, då går den utbytta tamp nr 1 av! Tur att vi hade så mycket extra skotlinor med i reserv!
Efter de här tre incidenterna seglade vi minst en vecka, nästan utan att röra vare sig segel eller vindrodret, som styr åt oss. Så, en natt var det dags igen. Vid midnatt ropar Anders, som har vakten: alle man på däck, kom fort! Då går det snabbt att komma ur sängen, få på sig kläder och flytväst, ut på däck och koppla livlinan. Den stora genuan ligger i vattnet! Med däcks-belysningen tänd hjälps vi åt att få upp seglet ur vattnet, ta hand om bommen, ta ner det andra seglet och bom också, göra fast allt på däck så det ligger säkert och sedan starta motorn och köra vidare genom natten. (Den här överseglingen är ju en tävling på skoj mellan c:a 200 båtar. Man får köra med motor, men då får man lägga till en viss strafftid till sin sluttid i mål.)
På morgonen undersökte vi vad som hänt, och det visade så småningom att en mekanism kinkar så att vi inte kan använda det seglet förrän vi kommit iland och har bättre möjligheter att försöka fixa det. Synd, när det hade gått så bra! Men vi har ju fler segelvarianter, så det löste sig. (Det är för övrigt så, att alla båtar råkar ut för att något går sönder, frågan är bara vad och när det händer!) Och, som sagt, de senaste två dagarna har vi haft så svaga vindar att vi hissat "ballongen", den vackra blå-gul-vita spinnakern.
Men även där kan det hända saker. Magnus ligger och vilar sig på sin säng i förskansen när han plötsligt får se genom takluckans fönster hur spinnakerbommen faller ner över honom. Dvs. den landar ju på däck, men ett ögonblick trodde han nog att han skulle få den på sig. Ingen kunde förstå hur den kunde lossna ur sitt fäste på masten. Nåväl, med förenade krafter fick vi den på plats igen.
Redare Gunilla