Hej på er!
Nu är det hög tid att skriva igen, annars är det väl risk att jag hinner hem före något brev. (Om exakt 3 månader är tjänstledigheten slut!)
Så sitter vi här på Atlanten igen, fast på sjökortet står det "American Basin". Vi är på väg norrut, från Dominikanska Republiken till Bermuda. Väster om oss har vi (snart) Florida, österut, några tusen sjömil bort, är Kanarieöarna. Men dit ska vi inte tillbaka, utan nu är det Bermuda och därefter Azorerna, sedan Irland osv. hemåt. "Alla" har sagt till mig: att segla till Västindien är väl ingenting, vänta du tills du ska tillbaka, det är mycket tuffare, större risk för dåligt väder, kulingarna kommer och går och dessutom blir det ju allt kallare…. Ännu har vi inte märkt något av det, tvärtom.. Idag, fjärde dagen på den här etappen, är havet kav lugnt, nästan oljeblankt och inte en vindpust! Så motorn mullrar och seglen hänger slaka. Tidigare idag stängde vi av motorn och badade! Mitt ute på havet, 500 sjömil från närmaste land och med 5000 m ner till botten. Alldeles klart, ultra-marinblått vatten, jag har aldrig sett så blått vatten! Temperatur? C:a 27 o, härligt!
Lite mer vind vill vi gärna ha, för vi varken vill eller kan köra motor 500 sjömil till (så stora dieseltankar har vi inte).
Jag ska inte ropa hej, det kan slå om snabbt.
För övrigt är vi nu fyra ombord, Anders och jag och Per, som vi kände lite sedan tidigare, mångårig kappseglare, och hans seglarkompis Maria (som vi inte alls kände). Båda i 40-årsåldern, ungdomar m.a.o., och båda mycket trevliga. Så nu slipper vi nätter med 3 timmar vakt, 3 timmar sömn. Nu är det i stället 3 timmar vakt och många timmar sömn.
Det är omöjligt att berätta om våra 4 ½ månader i Västindien utan att bli fruktans-värt långrandig. En god sammanfattning är, att det har vida överstigit våra för-väntningar! Fantastiskt vacker natur, från regnskogar med eller utan vackra vattenfall på Grenada och Tobago till Venezuela med torra, karga öar med enorma kaktusar som enda växtlighet (utom kanske 2-3 palmer nere på den vita sandstranden), Isla Margarita med höga, branta berg som bakgrund till storstaden Porlamars 20-våningshus, ögruppen Los Roques som nästan bara består av korall- rev över eller under vattnet. Och mycket, mycket mer….
Och alla människor vi mött, både bofasta och seglare som vi, har nästan utan undantag varit mycket vänliga, hjälpsamma osv. (Till undantagen hör en del Mycket Viktiga Personer bland tull-, immigrations- eller hamnmyndigheter, men bara en del av dem. Till undantagen måste jag förstås också räkna det gäng, som försökte råna oss den kvällen vi dansade på gatorna under karnevalen på Trinidad.)
Redare Gunilla