Så går ett par dagar till med nästan ingen vind. Tur att Per och Maria hade med sig böcker, man hinner
Så igår kväll, närmare midnatt, kunde vi äntligen lägga till vid tullbryggan i den mycket pittoreska lilla staden St. Georges. Sista timmarna var minst sagt spännande, att i mörker, kraftig vind och med åskväder på avstånd (många blixtar men inget muller), leta sig in mot en smal inseglingsränna mellan både upplysta och helt mörka bojar. Det var jätteskönt att till sist ligga stilla mot en betongkaj.
Alla fyra måste sedan gå med till tullkontoret för att fylla i papper, få passen stämplade osv. Jag har aldrig varit med om maken till gungande mark! Sjösjuk har jag aldrig blivit (hittills…), men då, igår natt, då blev jag yr!
Nu tänker vi stanna här c:a en vecka, se oss omkring i den här vackra ögruppen. Bermuda är ju nämligen inte en ö, utan 9 större och många småöar, förbundna med varann med broar. Och så behöver vi förstås bunkra igen, inhandla en del reservdelar, göra lite småreparationer, köra några tvättmaskiner osv. innan vi är redo för nästa skutt: över Atlanten till Azorerna, c:a 1800 sjömil, dvs. ungefär 2 veckor (om det inte blir samma stiltje, som vi haft nu…).
Jag börjar faktiskt längta hem lite grand. Det känns t.o.m. som om det ska bli roligt att börja jobba igen, åtminstone den första veckan….Det ska i alla fall bli väldigt roligt att träffa er alla igen! Men, som sagt, det är fortfarande några månader kvar med förhoppningsvis många roliga upplevelser innan vi lägger till hemma vid bryggan.
Som i förra brevet: jag önskar er snälla, glada, tacksamma kunder i lagom mängd (fast jag vet att det inte är så) !
Redare Gunilla