Resebrev nr 36 2001-12-17

Position: Rodney Bay Marina, Saint Lucia


De sista 24 timmarna.
Tord hade just skrivit i sitt styrmansbrev att "nu är det bara en lugn utförslöpa till St Lucia kvar".
Vi stod alla ute och lät oss ? avsaltas? av mängder med färskvatten som den gode herren vräkte över oss.
Magnus hann till och med tvåla in sig och tvätta håret. Och regnet slog mot solvärmda kroppar. Svalka! Härligt!
Det är nu, i berättelsen, Luciadagen 2001 Vi har ett dygn kvar till målet.Vi är lite uppspelta.
Tord och Gunilla lagar entrecote med en massa tillbehör.Vi öppnar en rioja.
Så tittar Magnus och Kapten bakåt och ser en front som inte är av denna världen.
Radarbilden täcks av denna "squall" (som vi trodde).
På ett par minuter ökar vinden till stormstyrka. Regnet far horisontellt och vi gör en ganska god fart.
(Hoppas seglen håller, tänker skepparen)
Vi gör 7 ? 9 knop. Vinden håller mellan 30 och 50 knop, vilket motsvarar 20 ? 30 m/s.
Regnet slår ner sjön, så det känns som om vi flyger fram.
(Hoppas seglen håller, tänker skepparen)
Skepparen sitter i badbyxor och drar stora sjöstället över.Varmt och gott.
Vindrodret orkar inte i den här vinden. Måste hela tiden stötta och hjälpa till.
Besättningen går in och äter. Båten flyger fram.
(Hoppas seglen håller, tänker skepparen)
Skepparen får ett glas vin och en köttbit i folie utstucket genom en lucka. Båten flyger fram.
(Hoppas seglen håller, tänker skepparen)
Det går nog snart över ?.. tänker skepparen och besättningen.
Solen går ner.
Radarn visar bara regn, inte en möjlighet att se andra båtar.
(Hoppas seglen håller, tänker skepparen)
Täta radiokontakter med andra båtar.Redaren skriver positioner och ropar ut vår.
Vi är ett 10-tal båtar inom en cirkel på 2-3M. Risken för kollision är stor.
Vi lovar varandra att "keep sharp lookout!".
(Hoppas seglen håller, tänker skepparen)
Rätt som det är ändrar båten rörelsemönster. Vi har stor och genua 2 "flying".
Genua 2 ligger i vattnet på styrbordssidan. Släpar med oss i 6 timmar innan det är möjligt att bärga den.
Och då är den totalt slut. Söndersliten och blåfärgad av bottenfärgen.Storseglet höll. Tack och lov!
(Hoppas seglen håller, tänker skepparen)
Nu sitter vi i hamn och tänker tillbaka på det sista dygnet. Vi reparerar, har just fått upp genua 1 i profilen,
efter att ha slagit på furlexen med gummiklubba och värmt valda delar med varmluftpistol och kylt andra med djupfrysta fiskpinnar
(det är fiskpinnar ur frysen bra till!).
Men färden till St Lucia är inte klar än.
(Hoppas seglen håller, tänker skepparen)
Vi kommer i gryningen upp mot Martinique´s sydända, jippar och går söderut mot målet, Rodney Bay. 17 M kvar!
Men dessförinnan hade vi jippat under stormen, Gunilla och Anders. De andra försökte krampaktigt hålla sig fast i kojerna.
Då föll styrman Tord ur slafen. När båten dök samtidigt som vi la över storseglet försvann kojen under styrman och durken blev målet.
(Hoppas seglen håller, tänker skepparen)
Vi får en ganska lugn morgon ner mot St Lucia. Kontaktar målfartyget och anmäler vår ankomst.
- "Congratulations!
You have crossed the Atlantic! There will be rhumpunch for you on the pontoon when you arrive!"
Vi seglar lugnt med bara storen runt Pigeon Island utanför Rodney Bay, ser mållinjen, luffar på i 2,5 knop och känner att nu, NU är vi framme.
Då kommer Neptuns nästa överraskning: 100 m före mållinjen kommer en orkanby rätt ner mot oss
på ett par sekunder med häftigt regn och vi är tvungna att vända ut mot öppet vatten,
få ner seglet för att sedan bara segla på riggen utåt, västerut.. Vi har sällskap av 5 andra båtar och vi försöker förtvivlat hålla undan för varandra.
En halvtimme senare vänder vi upp mot bukten för motor, kommer in, ankrar, pustar och säger till varandra: ?Vi är framme!?
När vi pustat hissar vi lilla focken, passerar mållinjen, får skottet (tutet) och går in i marinan genom den smala kanalen. Men inte finns det någon plats för oss.
Jag (skepparen) är ganska vass på ch 72 och vi blir lovade en mooring (kajplats) senare, om någon timme ?..
Vi går ut i bukten igen. Arctic Fox går inte att trixa med i trånga marinor med hård vind rykande omkring. Ankrar.
Tar en Whisky eller två. Får besök av Stefan och Lotten på Wild Lady, som följt dramat, tar en whisky till.
Så får vi komma in och få en mycket bra mooring (kajplats). Tampar i land, Landström, vatten, bar med utsikt över hamnen, chandler, biluthyrning och tvättmöjligheter. Allt vi önskar oss.
Men fy för den vad det har blivit dyrt på St Lucia! 60 SEK för en limpa och två kanelbullar. 500 SEK för motsvarande 3 maskiner tvätt.
Men vi är i hamn. Och på radion sjunger de just nu: "Felic Navidad".
God jul på er allihopa!

Anders och Gunilla