Resebrev nr 38 2001-12-27
Resebrev 38, 011225
Position:
Så har vi äntligen kommit iväg från St Lucia, som inte
riktigt motsvarar den bild kapten bar inom sig från 1995-
96.
Det har blivit dyrt både beroende på att man lärt sig
att ta betalt och dessutom har den svenska kronan tappat
mycket.
1996 betalade vi 6,85 för US$, i dag över 10 SEK.
Men St Lucia gav en lite fadd smak eftersom man fick
känslan att turister och båtfolk är till för att skinnas
upp.
Särskilt då inom Rodney Bay Marinas område.
Nu är vi som sagt på Bequia.
En liten ö med särskild dragning på skandinaver.
Det finns många bofasta här och så
alla skandinaviska båtar, som traditionellt firar jul hos
Marianne, som är en institution.
Hon bor högst uppe på
berget ovanför Port Elisabeth och bjuder in alla
skandinaver till glöggparty på julafton.
Vi var
naturligtvis där alla 13 i klanen. Tillsammans med ett par
hundra andra skandinaver.
Och där fick kapten äta upp sin
Vi ingick ju ett vad,
skepparna på Wild Lady och Arctic Fox. Vi fick inte förlora
med mer än 3 dygn på överseglingen.
Och vi förlorade med 3 dygn och 4 timmar! 4 timmar på en segling över 2700 M!
Gunilla tillredde kepsen (från Portugal) med ett lager
ostskivor, garnerat med oliver samt med texten ?Portugal?
spritsad med Kalles Kaviar
De övriga svenska båtarna hade under den senaste veckan
tränat in en sång om kampen mellan de bägge båtarna och
framförde den inför alla på glöggpartyt varefter kapten på
Arctic Fox tar ordentliga tuggor av den ostmarinerade
kepsen. Till publikens förtjusning!
Julklappsutdelning till barnbarnen skedde sen nere i Arctic
Fox
efter att vi julbadat från båten och sen tittat på
Kalle Ankas Julprogram på video. Övriga svenska båtar är
djupt avundsjuka på det?..
Så har vi det just nu.
Vägen hit blev lite mer dramatisk än kapten önskat sig.
Vi seglade iväg från Rodney Bay vid 22-tiden för att segla
genom den vackra natten och komma fram i tid till hotell
och tull på Bequia.
Mitt i natten, när vinden avtagit och
vi kör motor med stöd av storsegel, med halva gänget
sovande,
sliter sig vindgeneratorn ur snörena som vi
försökt surra fast propellern med. Den har givit upp igen
och ger ingen ström (suck!).
I försöket att bromsa den slog
kapten av ett av 6 propellerblad, så det var oerhörd
obalans i den. När vinden då på natten tog i igen ruskade
den hela mesanmasten och vi blev rädda att vindgeneratorn
skulle falla ner i bitar.
Vi försöker kasta upp Hansalinor
för att stoppa den, men misslyckas. Vi beslutar gå tillbaka
upp mot St Lucia (c:a 10 M) långsamt.
St Lucias
kustbevakning har sett våra något mystiska manövrer med
full däcksbelysning och ropar upp oss.
Kapten förklarar
situationen. Vi ser på radarn att vi är skuggade av ett
mörklagt fartyg och gissar att det är kustbevakningen.
När vi i gryningen kommit upp i lä under södra delen av St
Lucia klättrar Magnus upp de 8 metrarna till snurran och
lyckas surra fast den ordentligt.
Så nu har vi varken bekvämligheten av vindkraft till
batterierna eller färskvatten från watermakern.
Vattnet den
producerar just nu har något av Östersjökaraktär, lätt
bräckt ?..
Vi har försökt sätta i nya packningar utan större framgång.
Vi hoppas kunna reparera alltihop på Trinidad i slutet av
januari.
Vi kommer att gå till Chaguaramas där det finns
flera varv och stora chandlers. Och så kanske vi får en
titt på karnevalen i februari ?..
Annars är livet inte så pjåkigt. Vi har fått flera
rapporter om snöoväder därhemma.
Här är det mellan 25 och
30 grader, lätt bris över ön. Vattnet håller så där 28
grader. Vi badar direkt från båten.
Tar jollen in i land.
Sitter i skuggan med något is-kylt i handen och låter
dagarna gå.
Ibland skänker vi en tanke norrut.
Redaren och Kaptenen.
Gunilla Anders
Låt Kepsen vara vädjar Brodern!
Jag bjuder 500 Kr !
Fy för att vara vicewebbmaster! Jag klarar inte radbrytningar