Resebrev 39, 011231

Position: Hillsborough, Carriacou, Grenadines

Äntligen har vi varit på Sandy Island. Jag har haft ett foto av den lilla ön som vinjett på min dator på jobbet i ett par år. Alla har frågat och jag har naturligtvis svarat:

Nu kommer vi, hela klanen, att fira på en restaurant i Hillsborough, men det är med Sandy Island inom synhåll i alla fall.

Carriacou är en "hideaway" enligt flera guideböcker. Med en prydlig kåkstad, Hillsborough, till huvudort, karibisk som bara den. Stränderna är kilometerlånga. Barnen bor på "Ades Dream" i två lägenheter med kokospalmer utanför balkongen och svirrande kollibrifåglar framför näsan. Båten ligger på svaj 100 meter ut från deras strand. Vi snorklar på korallreven, ser akvariefiskar och stora fula fiskar, pelikaner utför sina klumpiga fiskafängen framför oss, fregattfåglar seglar på brisen ……….

Men livet är inte helt utan dramatik för det.

På väg från Bequia seglade vi en fantastisk karibisk dag med passaden in tvärs. Gjorde så där en 5 – 7 knop. Dagen innan hade kapten bytt kilremmar till stora generatorn. De gamla var bara slamsor efter morgonens laddning av batterier. Men även de nya hade luktat brända kilremmar vid starten mot Carriacou. Och när vi kommer fram, tar ner segel och kör maskin igen laddar generatorn knappt. Och bränt luktar det!

Dagen efter gör vi en kort tur ut till Sandy Island, mår gott. Ungar och vuxna snorklar och barnen börjar simma utan flytväst (utan att tänka på det). På vägen tillbaka till Hillsborough luktar det bränt igen och laddströmmen har gått ner till 30A (tidigare 80 – 100A).

Så fungerar plötsligt inte stoppknappen till motorn heller.

ELFEL!!!

Vi får stopp på motorn via brytare i motorrummet. Suck! Jobb i morgon. Kortslutning någon stans, men var? På natten väcks kapten av redaren som informerar att spänningen är nere i 14 volt (ska vara minst 24). Kapten upp, slår ifrån allt, kopplar ur huvudströmbrytaren och går till kojs med funderingar, funderingar och oro.

Nyårsafton skickas besättningen iland. Kapten ska röja i elsystemet. Trots att allt är avslaget laddar solcellerna så att frysen har klarat sig.

Sen, tro`t eller ej, slår kapten på en batterigrupp, startar maskin (startbatterierna har en egen, nyinköpt generator tack och lov), och laddningsströmmen till hushållsbatterierna är normal! Slår på den andra batterigruppen. Laddningsströmmen fortfarande i normalläge!

Vad ska man tro?

Jo, salt, fukt och värme har skapat korrosion på de strömbrytare som inte används normalt. Sedan har gnistbildning förvärrat situationen och till slut fungerar inte systemet. I och med att jag slog ifrån och till på fyra olika brytare skrapas korrosionen bort och kontakten är återställd och laddning och batterier vill igen.

Det var en lång beskrivning av en mycket oroande händelse.

Just nu har vi 27 volt i systemet, laddningen är 40A och motorn mullrar på. Solen börjar bli outhärdlig så jag sitter nere vid navigationsbordet och skriver. Barnen är på utflykt på sitt håll, besättningen i övrigt ligger på en strand ett par kilometer bort. Jag tror jag ska blanda mig något kallt och sätta upp soltaket ……..

2002-01-02

Nyårsafton blev en höjdare på "Grand View Hotel" en bit upp på ön. Grillad lobster för de vuxna och kyckling för barnen, massor med folk vid tolvslaget, champagne och "Happy New Year". Vi var de enda vita i restaurangen. Och stämningen var härlig.

Nyårsdagen gör vi en tur till Union Island och ankrar i en "Robinson Crusoe-bukt". Några skjul, kilometerlång sandstrand, 5 båtar på svaj. Gnistrande klart vatten. Lukas, den näst yngste i barnbarnaskaran tog sina första simtag (med flytväst visserligen) och började förstå det där med att simma. Tidigare har Embla och Rasmus gjort samma upptäckt. Rasmus till och med glömde att han inte hade flytväst på sig och simmade själv.

Med 28 grader i vattnet är det lätt att leka fram nya erfarenheter och kunskaper.

Livet här nere består av "suck" över värmen och "tack och lov" för värmen ……..!

Det är just nu, kl 12 på dagen, 35 grader i skuggan. Motorn går för att ladda batterierna. Frys och kylskåp jobbar förtvivlat. Men elförsörjningen fungerar igen. Nu är det bara vindgeneratorn som ska fixas, men det väntar vi med till Trinidad. I slutet av januari. Det är några veckor dit. Och så har vi packat ner julsakerna. En låda som ska stuvas längst in längst fram för att tas fram nästa jul, hemma i skärgården.

 

Vi hörs!

Redaren och Kapten

(och alla dom andra 11)