Resebrev nr 142001-08-25 Position: Ensenada de San Francisco, Muros
Ligger på svaj. Nya, första delen av, soltaket uppe. Det är 26 grader nere i båten. Över udden, som sticker upp något hundratal meter, pressar SW-vinden dimman över kammen. Den sveper svalkande ner över bukten, där ett tiotal båtar ligger.
Gunilla sitter i jollen och kämpar med smutsranden som skapats av skitiga hamnar. Båten behöver verkligen en riktig duvning på skrovet, både under och över vattenlinjen.
Tord! Det finns jobb!
Vi seglar nästan eskader nu. "Wild Lady", "Rosalinda", "Bottin" och "Stundom" och så "Arctic Fox". Alla är svenska båtar och alla är på väg ?..
Under seglingen från Camarinas i går var radiokontakten tät på kanal 72.
- När ni kommer ifatt ska vi ta några riktigt fina bilder! Var ett samtalsämne.
- Vart tänker ni gå till kvällen? Muros? I så fall gör vi det också!
Och så samlas vi åter, tar en öl på något ställe i hamnen, går hem i tid till 21.55-UTC-vädret och vaknar framåt förmiddagen.
- Vi tänkte gå ner till bukten med sandstrand.
- Vi kommer när vi har handlat.
Och så förflyttar sig alla båtarna 2M från stadens skitiga hamnvatten till en vacker bukt med klart och rent dito. Man ser ankarkättingen 11 meter ner. Och alla försöker bli av med smutsranden ?..
Så ytterligare en Irish-historia:
I Camarinas skulle vi naturligtvis pröva vad de kan på CNC (Club Nautico de Camarinas). Och i baren utspelar sig en intressant historia. Där står en ung flicka och en dam (samma som vi mötte 1998 och som avslöjade Tord och mig genom att tända ljuset på inglasade verandan alldeles ovanför båtarna).
- Caffe con whisky, sucher et crema. Irish!
- Non comprende.
Varpå vi, Stefan och undertecknad, tecknar:
4 glas. Häll i whisky. Suchero!! Och så kommer bitsocker i mängd fram.
- No, no, no. Strö-suchero!
Varpå vår mer erfarna barkvinna plockar fram strösockret och daskar i ett par slevar i varje glas.
- Caffee!
Och den stackars flickan gör espresso och ställer i en kopp bredvid. Vi tar resolut och slår i espresson på whiskyn och begär ytterligare en, och så en och så ytterligare några. Sen kommer problemet med vispad grädde ovanpå.
Stefan tillämpar internationell taktik:
- Muuuuuu!
- Aah, creeemaaa, si!!!
Men att visa att den skulle vara vispad tog en stund. Stefan stod och vispade imaginär grädde för fullt till dess sprutflaskan kom fram och vi kunde njuta vår irish.
Nästa kväll behövde vi bara visa oss så fixades det hela.
Ett annat minne är 3 herrars försök att skaffa gasol i La Coruna. Skepparna på Wild Lady, Rosalinda och Bottin for taxi med 6-7 tomma gasolflaskor en hel dag runt omkring i La Coruna. Vi hade en P11 med också, men valde att tanka båten i stället för att åka taxi genom stadens förorter. Det hela slutade med att Stefan hade tillverkat en adapter av, ja jag vet inte riktigt vad, men en slang fanns med i det hela.
Lyckliga for de tre skepparna med sin last av flaskor samt adapter till depoten och kom tillbaka slokörade någon timma senare.
Slangen hade exploderat strax efter att den lokala gasolleverantören hade fimpat sin cigarett. Alla överlevde, men någon gasol har vi inte i våra tomma tuber, ännu ?..!
Dator och Garmin pratar mycket bra med varandra för tillfället. Det hela var så enkelt, så enkelt att fixa:
"2-26" hette lösningen, dvs elektrospray. Vi hade korrosion på kontakten mellan dator och satellitmottagare. Så nu navigerar vi via dator nere på navigationsbordet. Dessutom har jag farit runt i andra båtar med den lilla sprayburken och fått igång både det ena och det andra. Burken köpte Tord i Vigo 1998 när jag försökte få igång kortvågsradion, vilken också har haft (och fortfarande troligtvis har) problem med korrosion.
Fukt och salt skapar problem!
Ja, vänner, mycket är det! Och fint har vi det!
I morgon går vi troligtvis till Islas Cies utanför Vigo för att sedan gå till Bayona ett vargtjut bort och titta till "Corona AQ" som Pekka och Barbro lämnade där 6:e augusti.
Och för att se om vi fått någon post den gammalmodiga vägen, via postväsendet.
Redarn och Kapten