Resebrev nr 21 2001-09-12

Position: Peniche, Portugal

Hela dagen har vi lyssnat på BBC World News på 12095 kHz. Oavbrutna rapporter, kommentarer. Vi går på bryggan, pratar med andra svenska båtar. I morse kom tullaren och ville se papper och pass. Som avslutning sa han på dålig engelska:
- You know what happened in America ?
- Yes, we know.
- Terrivel!
- Yes, terrible, svarar jag.

När vi checkar in i marinan träffar vi en ung man som talar bra engelska. När vi kommer till dagsaktuella händelser ser jag hur han stelnar och blir tårögd??

Ja, alla är chockade. Ni också, förstår vi. Och vår segling fick en knäck. Vi har ingen lust att gå ut igen och njuta av tillvaron. Vi ligger nu i en marina med en stad inom 5 minuters promenad. 8 svenska båtar har samlats.
- När går ni?
- Vet inte ?..

Bakom oss har vi ett fantastiskt dygn på Ilha Berlenga , en ö 7M utanför kusten där man ligger för ankar under 100 m höga klippor. Det går att gå dit enbart i mycket lugnt väder. Och vi hade tur. Det roliga är att plötsligt låg 6 svenska båtar under samma fort:
Elena, Acapella, Stundom, Wild Lady, Willrose och Arctic Fox. Vi hänger motorer på jollarna och kör runt så långt vi vågar, en del till och med genom grottor som går under uddarna. Ankarplatsen är strax under ett fort, några hundra år gammalt. Vi tar en promenad tillsammans och är fascinerade över vad vi ser.

På väg från ön, i går eftermiddag, ringer telefonen och världen förändras för oss också. Jonas, sonen, ringer och berättar vad som hänt. Jag går ut på ch 77 på VHF (som svenskbåtarna lyssnar på). Berättar. Sen har alla bara tittat på portugisisk tv, som i princip direktsänder non stop från CNN och FOX, eller gått ut på internet för att få nyheter.

Det är otroligt hur ens tillvaro kan förändras. Hur stämningen kan pendla. Hur tunt lagret är som vi lever i.
Jag undrar hur det var för de män och kvinnor som en gång i tiden levde på fortet på Ilha Berlenga??...

Anders och Gunilla