Resebrev nr 23 2001-09-29

Position: landbacken, Lagos

Vi ligger på land sedan tre dagar. En mycket välbehövlig överhalning pågår. Vi har tvättat, rubbat och vaxat friborden i dagarna 2. I dag jobbar två inhyrda grabbar med att slipa bort all gammal bottenfärg. Det tar två man en hel dag att slipa ena sidan. Dom fortsätter i morgon med styrbordssidan medan vi kan börja bottenstryka babordssidan. Det kommer att gå åt 10 liter grundfärg och 20 liter bottenfärg. Nya zinkanoder ska svetsas fast, en del slitna delar i infästningar ska bytas, akterlanternan ska flyttas (svetsarbete också), avbärarlisten i teak slipas, bleks och oljas in, styrhustaket ska få ett nytt lager gelcoat, eventuellt hinner vi också med att slipa och lacka tofter i sittbrunnen ?. m.m.

Vi har så ont i kroppen, både Gunilla och jag vid det här laget så vi tar det lite lugnt medan pojkarna sliter med att få bort bottenfärgen. Men sen blir det vår tur igen. Vi bor i båten, 14 steg över marken, med något sluttande golv framåt nedåt styrbord ett par grader. Så man tror att det var "starkt kaffe" till frukost om morgnarna. Mycket fungerar som vanligt, vi har el, vi har vatten men inget avlopp. Man kan ju inte gärna pumpa ut disk-, tvätt- och annat vatten rakt ner på asfalten? Så vi utnyttjar varvets fina lilla toalett- och duschrum, fräscht med mosaikgolv men utan spegel och lampa. (På kvällen tar man ficklampa med sig.)

Men vi måste berömma det här varvet (Sopromar i Lagos). 2 månader gammalt på den här platsen och ett par grabbar som agerar professionellt och serviceminded. Dom fixar det mesta. Först skulle vi dock få lyfta 8 oktober, men efter att Wild Lady gjort ett lyft på ett par timmar för att kolla och justera lite under båten sade Hugo, en av killarna, att han skulle prata med svågern Pedro om det inte gick att ordna tidigare. Och det gick. Plötsligt fick vi besked om att vi fick gå upp nästa dag om vi lovade att vara klara till 2 oktober. Och det lovade vi och nu ligger vi här..

Men att lyfta båt är en hjärtansträngande procedur. Vi har ju varit med om att man nästan tappade Arctic Fox i Fuengirola 1998?? Med oss stående på båten lyfte Hugo och Pedro Arctic Fox på 5 minuter i en s.k. travellift som tar 35 ton. Innan vi fattade det hela stod båten på backen och dom trycksprutade henne. Det var faktiskt bättre, dvs något mindre nervöst, att vara med på båten än att stå på marken och titta på.

Sen har vi som sagt slitit!!

En liten parentes: som ni säkert har märkt har det inte varit mycket till badsemester ännu, jag (Gunilla) har badat en gång hittills, Anders ingen, men idag har jag i alla fall varit nere och gått längs en del av den 4 km långa sandstranden här i Lagos och plaskat med fötterna i vågorna. Det var skönt!

Så tittar vi tillbaka i tiden lite. Det är 10 dagar sedan senaste resebrevet. En kort tillbakablick.

20/9 var det ett party på Arctic Fox som sent kommer att glömmas, särskilt av födelsedagsbarnet och de båtgrannar i Cascais som inte var inbjudna?.. Tidigare samma dag lyckades vi äntligen få tag i paketet med CD-brännare m.m. vilket vi sökt vid 2 tillfällen tidigare. Paketet tog 9 dagar på sig!

Vi gick motor till Sines (55M), en bekant stad för oss sedan 1998. Men snabb middag på restauranten med utsikt över hamnen (samma som då), tidig kojning och avfärd i soluppgången mot Lagos (75M). Men vädret vi har nu går inte att jämföra med 1998. I dag: stiltje, motorgång, valbesök och stekhett. 1998: sjöställ, småregn och 15 m/s rätt i nosen.

Kommer till Lagos i kvällningen. Får ligga vid väntebrygga eftersom marinan är full. Vi konstaterar att priserna också stigit ordentligt på de här tre åren. Vänbåtarna skulle få betala upp emot 500 SEK per natt för att gå in, så dom valde att gå ut på svaj i bukten utanför. Där sov dom inte så mycket pga swell, medan vi, som betalat 270 SEK per natt sov gott.

Och nu ligger vi som sagt på land. Det surrar och vibrerar i båten av två slipmaskiner som sliter och sliter på bottenfärgen. Och böldpestangreppen kommer fram, det ena efter det andra. Jag går på med vinkelslipen. Ut kommer en vätska som luktar myrsyra och man ser hur glasfibern har släppt mot underlaget. Varvets unga ägare kommer den ena efter den andra, sist den vackra, unga frun eller systern till Pedro (tror jag), hon klappar mig på axeln och säger att hon tror jag kommer att sova gott i natt.

Snart har jag lärt mig vad hon heter också.

Vi är deras kunder här på varvet, men snart utvecklas någon form av förtroende och kanske vänskap. Det sägs att man inte ska göra affärer med vänner, men det är ganska fint att känna vänlighet, tillmötesgående och servicevilja.

Vi kommer att betala dom mellan 15 och 20 tusen kronor för de här dagarna. Men Arctic Fox blir fin som f-n, och det är det viktigaste.


Hälsningar från Skepparn och Redarn

Trötta som bara den
Men nöjda med allt som händer med vår båt, vårt hem.