Resebrev nr 26 2001-10-08Position:Arrecife Lanzarote
Dödströtta ankrar vi i Puerto de Arrecife vid tolvtiden i dag. Vi har seglat och "motorseglat" sedan torsdag morgon. Vädret har haft allt ifrån praktiskt taget bleke till 7-8 beaufort från NE. Sjön har varierat från blankvatten till 4 m grov atlantsjö sista natten. Kroppen tar en stund på sig att först varva ner och sedan koppla av för att slutligen komma igen. Tre svenska båtar ligger nästan sida vid sida i hamninloppet. Det drar fortfarande kuling över vågbrytaren. Alla svenska båtarna är stilla sedan vi konstaterat att våra ankare håller och att vi inte driver ut på havet igen.
Sömn!!!
Sedan senast har vi sjösatt en grann båt, polerad och bottenstruken, gått 1 timme till Portimao för att träffa vännerna, bunkra diesel (i vanlig ordning) och födoämnen på "Pingo Doce", vår favoritsupermercadokedja i Portugal. Sen iväg, torsdag morgon, mot Islas Canarias!!! Äntligen!
Första dygnet: segling så det står härliga till, fram emot kvällen med stöd av motor. Väderrapporter lovar vindvridning till W - N - NE och ökande till 6-7 beaufort, vilket senare visar sig sant. Och rapporten lovar också 3,5 - 4 meters vågor, vilket natten till i dag verkligen visar sig vara sant.
Hela färden har tagit 4 dygn och 3 timmar. Man anpassar sig efter något dygn till situationen att båten hela tiden rör sig, är inte stilla en sekund.
Jo förresten, kanske en sekund i taget, men sen kommer först ett kast åt babord, sen åt styrbord och har man tur stannar den upp vid det. Ibland kommer dock ett tredje kast och då far allt inombords som inte är duktigt sjöstuvat åt alla håll. Sen blir det relativt lugnt någon minut igen. Jag (Gunilla) har för övrigt just storstädat det stora kylskåpet, eftersom en glasburk, modell större, med gröna oliver krossats och en burk med jordgubbsmarmelad öppnat sig i sjögången. Båda burkarna stod på översta hyllan, så det var en härlig mix av olivspad och seg marmelad över det mesta i skåpet.
Jag vet inte hur ett bra båtkylskåp ska vara konstruerat. Det här ett helt normalt kylskåp, dvs. öppnar du dörren när båten lutar åt fel håll, så får du hela innehållet i famnen! I det ögonblicket behöver du en hand att hålla i dig med, en att hålla i dörren, så den inte slår upp ännu mer och helst två att ta emot allt med...
Men så är livet på havet! Man lär sig att vänta med att gå ur kojen, resa sig från muggen, gå uppför trappen, gå fram på däck, hälla i kokande vatten på kaffefiltret till dess tredje rycket har passerat och man vet att nu har jag ett par sekunder på mig att utföra det jag ska ...
Jag påstår inte att det är behagligt, men det är ett sätt att leva. Och det går inte att förändra, för så beter sig en båt i grov sjö hur mycket man än önskar annat. Och då borde man stanna på landbacken om man inte vill vara med om det.
Ja, och så har vi begåvats med ett husdjur. Tyvärr var hon avsomnad redan vid ankomsten, men hon döptes till "Oona" eftersom hon hade stor hatt och många små ben och liknade Chaplin (tyckte "Stundoms" besättning efter beskrivning på ch 77). Oona har i dag, efter ett försenat nöddop, återbördats till havet.
Oona var en bläckfisk som vi hittade på däck i natt efter lite nattarbete, som man ibland måste utföra hur djävligt det än är.
Så nu sitter vi här och sörjer vår för tidigt förlorade vän, Oona (för den som inte vet var Oona en av Chaplins hustrur, och eftersom vi förmodade att Chaplin var en tjej, av kurvorna att döma, döptes Chaplin till Oona vid gravsättningen).
Vännerna sörjer just nu också sina förlorade vänner:
Evert, ödlan på Stundom, är spårlöst försvunnen,
Ruth, pippin på Wild Lady flaxade iväg efter att ha satt sitt bomärke på sprayhooden.
Frid över deras minnen!
Och vännerna håller på att försöka få ankarfäste i stenbotten bredvid oss. Mörkret faller, vinden har avtagit, men frestar fortfarande på ankarfästet. Släpper det far vi åt Afrika ...
Återigen faller mörkret över långseglarnas paradis, en vindpinad, uppgrundad hamn, Arrecife, Lanzarote.
Anders och Gunilla