Resebrev nr 30 2001-10-24

Position: Puerto do Castillo , Fuerteventura

I dag har vi dykt . 25 minuters dyk bland guldfärgade, blåturkosa och brunlila fiskar, ett vrak av en före detta segelbåt, en mast från en fiskebåt och massor med upplevelser. Vi fick ett dyk tillsammans med en dykledare från Blue Dive, den lokala dykskolan här.

Det är otroligt varmt i kväll! Svetten driver och temperaturen närmar sig 30 grader C i båten trots att kvällen börjar bli över 19.00 lokal tid. Saharavärmen drar över det smala sundet till Afrika. Det är bara 60M (ungefär) till Marocko från hamnen här.
Precis som i Portugal för en månad sedan klagar folk här över att det är så hett. Och inget regn på mer än ett halvt år. En svensktalande spanjor på macken i Puerto Calero (Lanzarote) klagade bitterliga över att det inte blir några vindruvor så att han kan få sitt vin från mammas vingård.

På Lanzarote hyrde vi bil en dag. Drog genom södra delen av ön och hamnade med tur och skicklighet i nationalparken "Timanfaya", ett 200-årigt vulkanlandskap. Otroligt, fantastiskt och skrämmande. Utan att vi fattade vad vi betalade för hamnade vi i en buss som tog oss och 50 andra på en väg genom detta månlandskap. Vulkankratrar som såg ut att ha haft sitt senaste utbrott för 10 minuter sedan, lava som såg ut att fortfarande vara varm??
(Bilder kommer)

I morgon ska vi hyra bil igen, denna gång på Fuerteventura. Vi ligger sedan 3 nätter i Puerto do Castillo mitt på ostsidan av ön. Vi har ännu inte sett ett naturligt växande träd eller gräsmatta. Där vi nu har förtöjt är det en semesterort som är 10 gånger större än allt jag sett tidigare i mitt liv, men trots det trivs vi. Hamnen är liten, trång och trivsam trots mackens vakthund som skäller så fort vi hostar i båten.

Gunilla har oljat avbärarlisten. Anders har bytt skot till storseglet. Gunilla har tvättat bort avgasskit från den skitiga dieseln akteröver. Anders har monterat nya sänglampor i förskansen samt indirekt belysning i pentryt.

Mest av allt är vi glada över att vi dykt igen! Sikten var som sagt inte den bästa i dag på förmiddagen, men vi låg där i nästan en halv timme och simmade över bottnen på 4,5 - 6,5 meters djup och mådde bra. All utrustning fungerade och nu vet vi hur mycket vikt vi måste ha i viktbältet i vatten med den här salthalten.

Det är ganska kul, förresten. På yrkesskepparkursen fick jag lära mig att större fartyg är tvungna att beräkna lastförmåga också i förhållande till vattnets salthalt. Arctic Fox är nu lättare och gör bättre fart genom vattnet än hemma i Östersjön och Gunilla och jag måste ha mer vikt i blybältet för att komma ner till bottnen.

Det ni!


011025

Har hyrt bil. Kört i Saharavärme en hel dag, men vi har nu sett Fuerteventura.
Hittade plötsligt ett museum, i "La Oliva", en stad (nåja...) på norra delen av Fuenteventura, mitt i ökenlandskapet... Det var tammej-fan ett "Louisiana" mitt i öknen!
(Silvia och Sven! Har ni inte varit här så ska ni fara hit!)
För den som inte vet vad Louisiana är så är det ett av världens finaste museer för modern konst beläget i Humlebaeck i Danmark. Och här kommer vi plötsligt ner i underjordiska utställningssalar mitt på Fuenteventura i ett museum som inte är långt ifrån Louisiana beträffande utformning och kvalitet, och vi ser bilder som vi vill ha. Vi köper en reproduktion av Albert Aguillo. Ett landskap som vi sett in natura från bilen någon timma tidigare.

När vi kommer hem (till båten) och läser broschyren och tittar på bilden vi köpt tror vi att det var Albert själv som sålde bilden.

Och vi som berömde och talade om hur mycket vi tycker om ...

Hoppas att det var Albert själv ...

Fuenteventura är en upplevelse.
40.000 invånare.
De flesta i Rosario, huvudstaden.
Närmare Västindien kan man inte komma.
Resten av ön är
1. Öken
2. Snabba-pengar-på-oss-från-kalla-norden.

Vilka semesterbyar, städer, turistfällor söderöver.

Men på vår biltur runt ön hittade vi

Betancuria

En by som en oas i öknen, med en god tortilla con jamon och en kall öl i skuggan, djupt nere i en ravin, så det fanns fortfarande både palmer och bougainvillea (som blommade för fullt).

Världen är olika ibland ...
Här har det inte regnat på "länge".

Anders och Gunilla
PS
Vi har blivit farmor och farfar igen!
Jag blev farfar förra gången
på
Atlanten
oxå.

Livet går vidare!

Grattis Pia och Kåge!
Mormor och morfar för tredje gången ....!

DS