Resebrev 4, 010721

En dag som pensionär eller en liten loggboksanteckning + lite till av Tord.

Klockan är nu 10.40 på morgonen måndagen den 23 juli lokal tid, dvs 11.40 svensk tid. Vi är på väg ut från Oban på Skottlands västkust och jag har varit ombord på Arctic Fox i nästan exakt 22 dagar. Ungefär lika lång tid som jag skall vara ombord på båten under överseglingen av Atlanten till St Lucia i Västindien fast då utan landkänning på hela tiden. Sådant skapar eftertanke!!! Vi är nu dessutom på väg och når fram till om ca en timme det mest beryktade av Skottlands, Irlands och Hebridernas farvatten. Tidvattenströmmar på ca 10 knop och brottsjöar på upp till 4 meter. Jag pratar om Corryvreckan sund om vilket det sägs "endast en dåre tänker på att segla igenom där med vind starkare en smekning"!!!!
Nu skall vi inte gå igenom sundet utan passera strax bredvid och det blåser inte heller men det lär nog bli dramatiskt i alla fall. (Just nu börjar det faktiskt också att gunga och kränga lite mer).

Resan hittills har ju egentligen vädermässigt varit ganska lugn frånsett lite guppigt en natt på Nordsjön och inseglingen till Oban som skedde i total dimma och enbart med radar och kompass. Sikten var högst 50-100 m och det upplevde åtminstone jag som obehagligt. Mulet och grått har det ju varit enda sen vi närmade oss Skottland men inga kulingar eller stormar och solen har tittat fram då och då och då har det faktiskt blivit riktigt varmt, men min enda polotröja, som jag tog med för att använda när det blev lite kyligt någon gång, är faktiskt ganska skitig nu!

Just nu meddelade kapten Anders att vi går med 9.2 knop över grund vilket då betyder att vi har medström på ca 3 knop eftersom båtens marschfart är ca 6 knop. (Nu meddelade Anders 11 knop och nu börjar det kränga ytterligare.Måste upp på däck och kolla!

Kl är nu 11-30 och Anders meddelar att vi skall strax passera Corrywreckan vilket betyder arr vi håller på att passera de första brottsjövarningarna isjökortet!!

Kl är nu 11-45 och vi har eller håller på att på behörigt avstånd passera det omtalade sundet. Tidvattnet är ju med oss så går vi för nära riskerar vi att sugas med ut genom sundet, Det var inga farliga brottsjöar just nu men strömmen och tidvattenvirvlarna var ordentliga men sundet såg på det här avståndet, en halv sjömil, ganska beskedligt ut men sikten är inte mycket att skryta med, regn och dimma = skotskt väder!

Vi är nu på väg mot öppnare vatten vilket innebär att ström och virvlar inte känns men i stället blir det väll lite gigare men då är det fråga om gamla hederliga vanliga vågor av lite större sort. Vi är således på väg ut över "The sound of Jura", sundet mellan fastlandet och ön Jura och vårt mål för dagen är Port Ellen på södra spetsen av ön Islay dit vi beräknas ankomma vid 7-8 tiden i kväll. Och i morgon blir det i första hand besök på destilleriet som gör Laphroaig . I går var det ju "Oban 14 years" som gällde, och smaka fick man också!!!!

F.ö den som verkligen vill veta hur vi färdats och fått uppleva rekommenderas att läsa två böcker av Björn Larsson: " Den Keltiska Ringen" och "Från Vredens Kap till Jordens Ände"

Den första är en deckare, lite för fantasifull intrig för min smak, men som reseskildring över exakt den väg vi gått med Arctic Fox genom Jylland över Nordsjön och till Fraserburgh och Inverness, Caledonian Canal och vidare till öarna där vi nu är och med allt vi fått se av vyer, gamla slottsruiner, slussar, svängbroar, sjöar, Ben Nevis och Pubar är den perfekt. Han hoppar visserligen över golfbanan vid Fort Augustus, men ni kan ju inte få allt ……så går han ju under vintern också för att göra det hela mer dramatiskt. Den andra är mer en båtfarares betraktelser och upplevelser men handlar just om de farvatten som vi färdats i både här i Skottland men även Bretagnska övärlden som vi for igenom vid hemresan "98 ren" och de verkliga människorna som berättas om i den senare boken känner man igen från deckaren, det är faktiskt rätt kul och intressant.( Denna loggboksanteckning kommer att sändas till Björn Larsson. Jag förväntar mig provision!)

Kl är nu 14.30 och det gar understundom ganska ordentligt. Vi har intagit vår sedvanliga lunch bestående av ett mindre svenskt smörgåsbord med ägg, inlagd sill, ryvita bröd med ost, rökt skinka på kalkon !?!…coleslow, gårdagens rester av kall fläskkotlett och frukt (banan och melon) samt ett< gott skotskt öl. Efter Corryvreckan blev det en liten "dram"= pinne för att fira förbipasserandet och som en liten aperitif, däremot hoppade vi över "en lille en" med hänsyn till det kraftiga gandet. Det är lite tufft på sjön.

En stilla frid råder över båten, kapten sover, redaren = illa sitter vakt vid Autopiloten och Ulla sover också, i styrhytten bredvid illa och pensionären petar patiens på Pc-n. Ute ligger dimman tät och regnet faller tätt, det är sommar i Skottland.

Nu är det sjökort, kompass, gradskiva och radar som gäller. Kapten Anders< har väckts ur sin sömn och lägger ut kurser i dimman. Redaren hade säkert klarat det själv men även redare kan bli trötta. Nu sover hon. Pensionärer får dock sova senare!

Kl är 17.45 och vi är nu på väg in i bukten vid Port Ellen. Resan har gått lite snabbare än vi trodde från början., Men det gar och kränger som bara den.. Dags att klä på sig för att hjälpa till vid ankring eller tilläggning vid kaj eller boj, vad det nu blir. Det blir nog ankring i bortre delen av bukten där finns enligt pilotboken en ankringsplats och där ser det också ut att vara lite mer lä och lugnare vatten.

Nu är kl 8.45 tisdagen den 24 juli och frukosten står framdukad, jogurt, banan, ost, skinka, bröd och kaffe. Dessutom strålar solen från klarblå himmel. Efter tilläggningen i går, som blev vid en boj som tar max 15 ton (vi väger 25) blev det en sk "ankarliggare" som aperitif före middagen, som bestod av råstekt potatis cheeseburgare (utan bröd), vita bönor i tomatsås< och sallad samt två flaskor vin. Sen vaggades vi till söms av Atlantens dyningar!

DET NI………