Resebrev nr 40 2002-01-10

Position: Grenada Yacht Club, St Georges, Grenada

Så har barn och barnbarn åkt hem. Från en het flygplats på södra Grenada med mellanlandning i Trinidad, Antigua och London för att komma till snöiga Arlanda efter 22 timmar. Det klämdes en eller annan tår vid securitycheck.

Vilka veckor vi har haft tillsammans. 4 öar har vi upplevt med barnen och gjort korta utflykter till en femte. Vi har badat i havet och i djungeln. Vandrat genom tropisk regnskog och plockat muskotnötter från marken. Familjerna har nu muskot för de närmaste 30 åren.

Och så har kapten och redaren återupptäckt ett ställe där vi upplevde en häftig musikkväll för 6 år sedan. Fått innehavarinnan att laga en måltid åt oss som smakade suveränt och att trumma ihop bandet för ytterligare en musikalisk upplevelse. Vi har för några dagar väckt Mary till fornstora dagars fixande. I kväll går alla svenskbåtars besättning dit. I övrigt verkar stället, ?Bamboo Bar? ha gått i träda.

Men det börjar bli dags igen. Vi ska vidare. Och så kommer den där känslan av att vi hör hemma här. Att det kommer att bli svårt att skiljas från denna härliga ö med den mycket pittoreska huvudstaden ?St Georges?, med den fantastiska stranden ?Grand Anse", med ?Concorde Falls?, vattenfallen i djungeln, med kryddmarknaden och det fantastiska myllret av människor.

Det här lilla landet anfölls 1983 av USA. Reagan hade fått för sig att Cuba skulle skaffa sig ytterligare ett fotfäste i Caribien. En kommunist hade fått makten. Så Reagan ?sent the marines?, bombade hotellet ovanför oss där den förmodade kommunistiska diktatorn, Maurice Bishop, skulle ha befunnit sig. Hotellruinen finns fortfarande kvar som ett skelett mot himlen. 110.000 invånare har ön. Ett verkligt hot mot USA, eller hur!?

För övrigt är det c:a 30oC i båten och 28 i vattnet. Vi ska strax ta lokaltrafiken in till stan för att skicka detta och en massa bilder från ett IT-café. Sen blir det bunkring på ?Foodland?, dit vi far med jollen. Så far vi i morgon eftermiddag till Tobago, c:a 70M, och kommer till Scarborough på förmiddagen på¨lördag. Sen blir det minst en vecka på den ön. Och där kommer sannolikt samma känsla av att här hör vi hemma att infinna sig.

Such is life!

Anders och Gunilla