Resebrev nr 41 2002-01-15

Position: Man-of-War-Bay, Charlotteville, Tobago

Vi ligger för ankare i en vacker och relativt skyddad bukt på Tobagos NW-sida sedan 3 dagar. Båten niger lite för en svag dyning som rullar runt udden, men det är bara behagligt. Ovanför oss stiger ön helt djungeltäckt över sandstranden ett par hundra meter in. Över ön rullar då och då små korta regnmoln. Det är tropiskt! Längst in i bukten ligger en "stad", Charlotteville, som vi tagit till våra hjärtan. Vi förstår att "SeaSong II" (båt från Österskär) stannade länge här när dom var över för några år sedan.

Men vägen hit var av Ramelsk karaktär: "Måste vägen till Curacao gynga så......". Vi gick 15 timmar från Grenada genom natten. Storsegel och motor mot Atlantens dyning och otaliga squalls som ruskade om oss. Becksvart, ständiga översköljningar, radargång med autopilot. Ett och annat fartyg vid några tillfällen, annars ensamma. Styrman med hustru försökte krampaktigt hålla fast sig i sina kojer. Redaren och kapten hade omväxlande vakten genom natten. Det var skönt att komma in i Man-of-War-Bay!

Den här delen av Tobago är stilla, vänlig och mycket välskött. Helt djungeltäckt med alla de mystiska ljud som hör till. Ofta sitter kapten naken uppe på däck strax före gryningen och lyssnar, lyssnar och försöker tolka ljuden. Den smeksamma brisen svalkar kroppen. Inne i båten står luften stilla och vi har 60 - 65% luftfuktighet i värmen.

Vädret här nere stämmer dock inte. Befolkningen säger att så här års ska det vara torrt och varmt, alltså varmare än vi har det just nu. Det remarkabla är att hela vägen från Spanien via Portugal, Canarieöarna och sen längs Windward Islands och så slutligen på Tobago har man sagt detsamma: "Vädret är inte normalt!" Varmare än normalt i Portugal och Spanien, blåsigare än normalt på Canarieöarna, regnigare och kallare än normalt i Caribien. Och så har vi ju fått rapporter om vädret i Europa och i synnerhet i Sverige. Oroande. Vi är ju helt väderberoende med segelbåt.

Vad händer?

Häromdagen ankrade vi om och hamnade intill en svensk L31. Vi läste namnet med kikare ("Malesh") och Gunilla dyker ner i Kryssarklubbens medlemsförteckning och i sina anteckningar. Det visar sig vara en bekant till en joggingkamrat till Gunilla som visste att han sannolikt var på Tobago så vi hade med oss hälsningar till honom. Så i dag ror Gunilla över till ensamseglaren med hälsningarna från Österskär. Världen är liten!

Så vår erfarenhet av lokaltrafiken på ön: Vi bestämde oss för att åka med bussen som går ½9 eller 9 (fick ingent riktigt klart besked), så vi tar oss iland och vid busshållplatsen står en mängd skolungdomar, turister och lokalbefolkning och väntar. Till historien hör att bussen tar c:a 30 passagerare. Vi var betydligt fler som samlats. Och vi väntar och vi väntar och vi väntar. Förbipasserande bilar plockar upp den ene efter den andre. Och vi väntar! Efter 2 timmar och en kvart kommer bussen. Då inträffar det totala kaoset. Alla ska in först. Kapten väljer att gå in sist. Vi klämmer väl in så där en 40 personer i bussen med kapten sittande på durken tätt intill en tunn, skrynklig, vänlig dam. Så börjar färden längs en vindlande bergsväg i raketfart. Efter en halvtimma förstår kapten att han sitter ovanpå motorn som börjar bli riktigt het! Det värmer gott om bakdelen på kapten och den lilla skrynkliga damen, men utrymme att byta plats gives ej. Efter en timmes färd går några av och kapten och den lilla skrynkliga damen kan lyfta sina heta bakdelar. Kapten förklarar för hela bussen: "I was sitting on the engine!" och ett allmänt gapskratt fyller den för en stund.

Några timmars besök i Scarborough för att få lokalvaluta, en god lunch på "Kings Well Inn" och sen pokulerande med taxiförare om priset tillbaka. Det landar på 150 TT$, vilket motsvarar ungefär 250 SEK för en 1½-timmes färd tillbaka till Charlotteville. Lugnt och fint med lite information om ön och pauser för fotografering och fågelskådning.

Så hade byn besök av svenskar i mängd. Ett gäng charterturister hade hyrt bilar för att bada i Pirate Bay. Tyvärr betedde sig några av dom på ett sätt så vi får svårt att berätta om någon frågar var vi kommer ifrån.

Nu ska vi ta jollen till just Pirate Bay, ligga och snorkla och må gott.

Anders och Gunilla