Resebrev nr 42 2002-01-20

Position: Man O´ War Bay, Charlotteville, Tobago

Så är vi ensamma igen. Tord och Ulla reste hem i fredags. Snyft igen på däck, precis som i Dublin. Livet är fullt av möten och avsked.

Och vi är tvungna att ta avsked av Charlotteville och Tobago om några dagar. Det kommer att bli minst lika svårt ....

Vi flyttar om i båten nu eftersom vi har en månad för oss själva. Småreparationer och underhållsarbete på förmiddagen och iland efter lunch. I går gjorde vi ett par fantastiska promenader. Först till Campbleton Fort, som vi missade vid förra vandringen söderut från byn och sen upp i byn, åt andra hållet, i skymningen. Blev visade en stig för att kunna komma till "Dr P", ett guesthouse där Tord och Ulla bodde sista natten och Thomas och Hanna, som vi lärt känna, fortfarande bor. Sen middag i hamnen, på "Eastman". Kapten åt för andra gången kreolskt stuvade räkor med "frys" (pommes frites). Sen blev det pokulerande med vännerna från Dr P och ett irländskt par, som bjuder in oss till Wexford, Irland, där de har en pub. Naturligtvis kommer vi att gå in i Wexford på hemvägen någon gång i slutet av maj. Och så jollen hem vid 21-tiden i becksvarta natten.

Cambleton Fort består av ett lusthus och två gamla kanoner. Det är den mest strategiska punkten i bukten. Härifrån kontrollerade man allt på den tiden det begav sig. Och därmed är utsikten "breath-taking". När vi kom dit denna söndagmiddag satt en kvinna med 4 barn däruppe. Kvinnan läste bibeln och barnen satt med läxor. Det var alldeles tyst och stilla. Vi satte oss på kanten och bara glodde på hav och land en lång stund. Alldeles tysta vi också. Sen en stillsam promenad ner för den branta vägen till byn, in på Carlotteville Beach Bar och en vätskepaus nere vid stranden. Lite snack med besättningen på "Leto" (Kate och Peter). Leto är snarlik Arctic Fox och kommer från New Zeeland. Så vidare genom byn. Träffar Anna med man (har inte snappat hans namn) från "Sarayan", en schweizisk båt (hur f-n dom kommer ut på sjön har jag inte fattat) och blir sittande en stund med mera pokulerande.

Så vidare upp den andra vägen i byn. Kvällen börjar närma sig. Folk sitter på balkonger och på gatan och umgås. Söndagkväll i Charlotteville. Vi tittar in i en Betel- kyrka. Öppen men alldeles tom och mycket fint underhållen. Går vidare uppåt och hamnar på en återvändsgata, men får hjälp av några småkillar att hitta stigen som leder vidare. Småsnack med Thomas och Hanna på Dr P och så ner i byn igen för att äta.

Stilla söndag i Charlotteville.


Sen kommer måndagen 020121.

Börjar med att jobba med båten, lite renovering och underhåll. Sen inhandling. Vi behöver lite förråd.
- "No gasoline today!"
Vill ha en öl på Eastmans bar.
- "No beer today. Maybe tomorrow."
Köper telefonkort.
- "Sorry, we only have 10$ and 100$ cards."
Ringer Tord och Ulla. Dom har kommit hem ordentligt.

Handlar hos honom som bara säljer öl och andra drycker.
Diskuterar priserna. 6 TT$ per flaska (= 6 x 1,65 SEK).
- "We have to transport everything from Trinidad. It makes it more expensive."

Pratar med en kvinna vi mött tidigare. Hon måste till Scarborough för att få lokal valuta. Vi önskar henne lycka till! Våra besök i storstaden för att få tag i valutan har tagit en hel dag vardera (väntan på bussen mest). Hon går med viss tveksamhet mot hörnan där bussen brukar komma kring 12.00 på dagen. Man vet aldrig.....

Tar jollen hem med en kasse öl, ett paket Flora, 6 ägg och ett delvis använt telefonkort.

Kvällen tillbringar vi på en annan bar (som har Carib i kylen) tillsammans med irländarna och en hel drös danskar som är på väg hem från grillparty på stranden. Det blir en hel del ljuga på gatan utanför den lilla baren. Det fanns dock inte "nutmeg" (muskot) till rhumpunchen, så vi lovade skänka några nötter från vårt rika förråd.

Nu börjar det bli riktigt svårt att lämna Charlotteville.
Men vi måste.


Tisdag 020122.

Och så kommer eftertanken. Vi räknar bakåt. Ska vara på Isla Margarita 21/2 senast. Alltså: ner i sjökort - eller snarare i sjökortsprogrammet. Lägger ut rutter, Charlotteville - Chaguaramas - Los Testigos - Isla Margarita. 85 M till Chaguaramas, 90M till Los Testigos från Chaguaramas. 50M från Los Testigos till Porlamar på Isla Margarita. Tre dagsetapper. Eller nattkör, vilket ofta är bekvämare.

Vi vill nämligen vara kvar här i War O´ Man Bay!!!!!

Så vi tar nog den obekväma turen till Scarborough för att skaffa mer valuta.

Det är mycket dyrt att leva här. Vi tog ut 2000 TT$ för några dagar sen. Vi har i dag 500 kvar. Multiplicera med 1,65!

Kapten har äntligen fått sin väggfasta Carib-ölöppnare. Krögaren på Eastmans Rest & Bar skaffade en från Carib- leverantören. 40 TT$ kostade den oss! Men den som vill ha något gott får lov att lida lite.......

Och vi har givit baren där vi var i går kväll 5 nutmegnötter. Så nu kan hon servera riktig rhumpunch igen.
Anders och Gunilla