Resebrev nr 43 2002-01-24

Position: fortfarande Man O´ War Bay, Charlotteville, Tobago

Vi stänger av frysen. När vi bara är två behöver vi den inte. Vi har butiker i närheten och vi kommer så att ha till dess vi börjar dra norrut i april. Hoppas batterierna klarar sig längre nu utan att motorn måste startas.

I dag:
En stilla dag ombord med pyssel. Går iland vid 16-tiden. Ringer pappa (klockan är 21 hemma) och pratar med honom en stund för första gången på flera månader. Det kändes riktigt fint!

Går vidare genom byn för att boka tid på IT-stället. Möter krögare med man från "Eastman". Dom är helt civila, har varit i sin trädgård och röjt och skördat. Är lite skitiga i sina arbetskläder.
"Hey, Caribman!" skrattar hon när vi möts.
Mannen skrattar och vi med.

Går till Banana Boat Bar, där det kommer att bli avspark för någon form av karneval i morgon, fredag. Vätskepaus. Går hem längs sandstranden, till jollen. Skjutsar ut två båtdamer till varsin båt. Männen kom inte och hämtade dem. Far hem. Startar maskin för laddning, stänger av frysen som sagt och börjar förbereda kvällsvarden. Kapten slår på datorn. Räddar nytvättade underkläder från en squall.
Börjar skriva detta resebrev.

2002-01-23
var vi i Scarborough för att hämta mer valuta.
Gunillas kort fungerar men inte Anders. Vi får dock ut tillräckligt för att kunna stanna här ett tag till. Morgonen bestod av ytterligare ett "Farväl". Till Thomas och Hanna, som vägrade säga att dom skulle till Oslo eftersom dom mellanlandade på Barbados ett dygn.
"Vi ska till Barbados bara!"
Dom skjutsade oss halvvägs till Scarborough, där vi sen mötte Jeb som tog oss resten av vägen till storstaden och bankomaten. Så kom en tur på norra sidan av ön, "the Carib Side", en fantastiskt vacker resa. Vi såg bukter där vi vill ankra på vägen till Trinidad. Vi såg en oerhört välskött väg genom "the Forest Reserve", ett av västvärldens äldsta reservat, från 1765 om jag minns rätt. Regnskog så att man tog sig åt pannan och förundrade sig.

Hemma vid 13-tiden. Möter Tony och Mary från Wexford. Han ville komma ut och se båten. - "I´ve never been on a yacht, you know!"
Skjutsar ut Tony. Ljuger på däck ett par timmar. Skjutsar in honom. Köper bensin till jollen (tankbilen har kommit över passet i dag!)

Nu har verkligen det där underbara, otäcka, inträffat:
   Vi är hemma här!

Och när vi sen förlänger vårt uppehållstillstånd i morgon och stannar ytterligare en knapp vecka - vad händer då.

Jag mötte tullaren på "Eastmans bar" i går eftermiddag. "Sir, we want to stay one week more!" "OK mon. No problem!" Väl ute på båten ser vi ett par sköldpaddor, ljust brunspräckliga, komma upp och andas ett par meter från båten. Skölden är så dår 3-4 dm i diameter. Dom kommer dagligen vid ungefär samma tid. Gunilla snorklar bort mot ett rev 75 m från båten och har den där akvarievärlden omkring sig.

2002-01-25
När vi vaknar på morgonen ser vi att Rikard på "Malesh" har lättat ankar. Hans segel syns vid horisonten. Kanske förnyade dom inte hans uppehållstillstånd. Han har varit på ön 9 månader vid det här laget. Då måste han segla fram och tillbaka till Grenada, vara där ett tag för att sen komma hit och få förnyat 3 månader i taget. Undrar hur länge han kan hålla på så?

De flesta båtar som kommer hit stannar länge, ofta längre än planerat. Just nu ligger ett 30-tal i bukten med soltak uppe och jolleturer in till byn. Eller bara stilla mediterande med blicken vilande på den gröna väggen som reser sig över Pirate Bay.

Vi far in mot byn mitt på dagen. Passerar "Sarayan", med Anna och Marcel. Marcel vinkar oss till sig. Ropar:
"We are leaving today. I promised you something!"
Och så lämnar han över en CD med "Adelaide Quartett" som spelar två kvartetter av Fanny resp. Felix Mendelssohn. Anna spelar nämligen altfiol i den kvartetten och dom uruppförde 1987 Fannys komposition, som ditinntills varit "unveröffentlich".
Just nu håller dom på att packa ihop jolle och soltak, förbereder båten för att gå till St Georges, Grenada. Kanske möts vi på hemvägen. Hon, Anna, känner att hon måste hem. Han, Marcel, försöker övertyga henne om att fortsätta seglandet.

Vi åker in och slänger sopor, tankar ytterligare 5 l bensin till jollen, går upp till tull och immigration för att förlänga vår vistelse här. Efter mindre missförstånd förstår vi att vi egentligen har uppehållstillstånd fram till 11 april!
"No problem!"
Sen till ölförsäljningen.
"We need some more. We have to stay another week here."
Den vanligtvis mycket trumpna affärsinnehavaren skiner upp och tycker vi gör rätt.
Köper bröd och åker ut till Arctic Fox.

Inte mycket mera händer just nu.

I kväll börjar något som vi hoppas är en minikarneval. I morgon verkar det bli barbeque och musik i hela byn. Då händer allt!

Anders och Gunilla