Resebrev nr 45 2002-01-28

Position: fortfarande Charlotteville

Vi börjar långsamt ta avsked av byn och Tobago. Gjorde på förmiddagen en lång promenad söderut, samma väg vi gick med Tord och Ulla för några veckor sedan. Såg ännu mera fåglar, ännu mer växter, hörde ännu mer regnskogsljud. Det är som om ögon och öron öppnas när man är lite bekant med omgivningen.

Kommer ner i byn, tar en hamburgare på Beach Bar. Tackar för kvällen med soca och calypso. Barkillen skiner upp och hälsar och tackar med den där caribiska hälsningen: knuten näve möter knuten näve i en lätt touch.
"Yeah, Mon!"
Damen i grönsaksståndet, där vi brukar handla frukt och grönt, blir personlig och berättar om hur trött hon är i dag. Hon känner oss och vi henne.

När vi far ut till Arctic Fox möter vi en jolle, som hejdar sig och ropar på oss. Det är ett par från Sydafrika på "muirsheen durkin". Dom ropar:
"We´re leaving today! We are going to clear out now."
"We´re staying till Wednesday", svarar vi.
Vi har pratat då och då över en öl på Eastmans. Haft trevligt ihop. Dom tillhör den grupp långseglare som sålt och lämnat allt och inte har någon tidsbegränsning i sitt seglande.

Tony och Mary från Irland sitter i trädgården till sitt guesthouse och vinkar.

"Leto" från New Zeeland lättade ankar på dagen. Dom berättade i går att nu var det dags. Vi såg det från Beach Bar. Men vi kanske möter dem i Chaguaramas.

"Nerthus" och "Trisheena", två svenska båtar med unga barnfamiljer ombord, kom i går. Vi har naturligtvis träffat dom tidigare och nu kommer vi, om vi möts på byn eller pratar över relingen, att ge varandra tips och råd och berättelser i mängd. Nerthus, f.ö., är den båt som seglade om oss ute på Atlanten, inom synhåll, vilket inte är så vanligt.

"Havbris", "Luna" och "Embla", alla norska båtar, kom för ett par dagar sedan. Också gamla bekanta. Mycket berättande och mycket tipsande.

Och så har Evinrude börjat uppföra sig lite besvärligt. Full gas är det som gäller annars stannar Evinrude, Tord! Sannolikt handlar det om skit i förgasaren och det innebär pillepilljobb när vi kommer till Chaguaramas, eller på vägen dit helst. För vi är som sagt ganska beroende av motorn på jollen med 300 m in till jollebryggan och bara en åra!

Vår yoghurt är slut. Vi (redaren) tillverkar egen yoghurt med kultur från Mejeribolaget i Göteborg efter tips från "Swedish Lion" när Margareta från den båten var inne på apoteket Svalan och handlade skeppsapotek för sin färd som började 1 år före oss. Så Redaren går till kylskåpet och tar ut en liter H-mjölk för att fixa det hela. Blanda mjölk och skummjölkspulver, hetta sen upp det till 45-50 grader. Tillsätt kulturen. Låt det stå i termos i 4-5 timmar. Sen har vi härlig yoghurt.

Anledningen till denna lilla utläggning är att mjölken redaren tog fram fick vi av en engelsman, båtnamn "Patienza", när vi låg i Grenada Yacht Club. Han skulle lämna båten där för några månader och gick runt bland grannarna och frågade om vi ville ta över hans förråd. Naturligtvis! Några öl, ett paket korv, H-mjölk samt ett Vetabix-paket.

Och just nu gör vi (dvs. Gunilla) yoghurt av ett av mjölkpaketen. Tillsammans med hallonsylten, som nedresande släkt och vänner tog med till oss i Las Palmas, blir det härlig frukost!
Färdig i kväll, kall och läcker i morgon bitti!

Nu är det dags.
Nu lämnar vi Man O´ War Bay och far till bullriga Trinidad..

Anders och Gunilla