Resebrev nr 46 2002-02-02

Position: Chaguaramas, Trinidad

Vilket miljöbyte! Från den stilla bukten på Tobago, där vi lyfte en stor f.d. bojsten när vi tog upp ankaret. Fram med kniven och skär loss. Till en industrihamn, inte alltför stor men i alla fall. Och många 1000 seglare på svaj, vid boj, vid brygga eller på land. Brus, buller, ljus och diesellukt.

Och här finner vi Wild Lady (på land) Stundom (vid brygga) och det blir ett kärt återseende. Det är ungefär en månad sedan våra vägar skiljdes i St Georges på Grenada.
Så träffar vi "TreViljor" med Kjell, som vi köpte släplogg av i Haninge innan vi for iväg. Han ska ta upp.
Och så träffar vi "Chiquitita" med Arne och Sylvia. Arne talar direkt om att vi har träffats tidigare, 1998, och jag grubblar. Sen trillar pengen ner. I Leixoes, där Arne var ner i Arctic Fox för att försöka sparka igång kortvågsradion. Han är duktig på sånt. Men inte den gången.
Och så träffar vi "Swallow" med Lotta och Thomas. Lotta var receptarie-elev för Gunilla för 6 år sedan på apoteket Svalan. Lotta hade med sig färska hälsningar från Anki och andra hemifrån.
"White Wings" med Malin och Peter ska lyfta på Power Boat för underhållsarbete om några dagar.
Världen är liten, eller snarare, antalet långseglare är lätt räknade. Efter ett tag håller man reda på varandra.

Den gode väderguden har inte förstått att det är torrperiod nu. Korta men ibland intensiva squalls kommer flera gånger dagligen. Det innebär också att vinden snor runt vilket inte är helt lyckat när vi ligger på svaj, tätt, tätt. Man ankrar för huvudvindriktningen (E) men så har man plötsligt S eller N. Och alla båtar följer inte vindförändringarna lika snabbt. Många har fendrar runt hela båten för den händelse de skulle dunsa in i grannen.

Vindgeneratorn är nerplockad och inlämnad. Nya åror inhandlade liksom kilremmar till generatorn m.m. "Budget Marine" är mycket välsorterad men dyrare än vår kära butik hemma i Åkersberga. Det du, Olav!

När jag hängde i mesanmasten för att ta ner vindsnurran kom naturligtvis en squall av den häftigare karaktären. Snabbt ner och in, dyblöt. Sen upp när solen återkommit. Då ligger vi tvärs dyningen och jag pendlar ordentligt i mina försök att lösa upp svärsonens mästerverk i konsten att knyta säkra knutar som tar timmar att knyta upp. Men snurran har varit säkrad sedan den där morgonen vid St Lucias sydspets när vi trodde att den skulle skaka sönder. Så får vi ner den utan missöden.

Vägen hit bjöd på finfin segling på onsdagen. Delfinbesök! 4 mycket glada delfiner gör alla konster de kan framför nosen på oss.
Ner till västspetsen av Tobago, "Pigeon Point". Vi ankrar under revet och tillbringar en vacker solnedgångskväll med dyningen som bryts ned av "Buckoo Reef" ett par hundra meter från oss. Tidig morgon på torsdagen. Ingen vind. Har bekymmer med att få upp ankaret. Det kommer långsamt med en stor korallsten fastkilad. Vi kämpar säkert 10 minuter innan den plumsar ner. Sätter stor och kör maskin de 60M till Chaguaramas. Stim av flygfisk runt om oss.
Genom "Boca de Monos" ("Apmunnen"). Vi passerar "Scotland Bay", där vi ankrade en natt för 6 år sedan, och sen in till Chaguaramas.

Här har det hänt mycket på de 6 åren. Man har verkligen upptäckt vad "yachties" har för behov och vilken inkomstkälla vi är. Allt har utvidgats och nybyggts. Men det är inte speciellt romantiskt här inne, som sagt!

Vi är på den sydligaste positionen nu. 10°40,6 N och 61°38,2 W. Vi kommer att gå längre västerut men då på nordligare kurs. Vi är alltså bara 640M från ekvatorn. En lite hisnande känsla. 118 svenska landmil! Hem till Österskär är det fågelvägen 4699M, dvs 870 svenska landmil. Och det har tagit oss 7 månader att slingra oss den vägen. Vi har 6 månader på oss att ta oss hem. Det kommer att bli lite mindre slingrande.

Många av kamraterna är nu i valet och kvalet. Dom som har samma villkor som vi diskuterar bara vilken väg vi ska ta hemåt. Men dom som inte har någon tidsgräns har det kanske besvärligare.
- "Ska vi fortsätta eller segla hem till den svenska sommaren?"
- "Ska vi stanna i Caribien eller gå ut genom Panama?"
- "Ska vi gå ner till Brazilien?"
- "Ska vi lägga upp båten och flyga hem?"
Alla varianter finns. Det finns också dom som tröttnat på båtluffandet och försöker sälja båten här. Det ligger flera på land med skylten "For Sale". Dom båtarna ser lite slitna ut.

För oss kommer frågan när vi kommer hem till den svenska sommaren och börjar jobba igen.
- "Är detta ett liv vi ska satsa på eller har vi fått nog?"
Om vi väljer att satsa på långsegling vid vår pensionering måste båt och sparande prioriteras i många år. Det finns mycket vi måste bygga om, byta ut, förbättra för att livet ska bli riktigt bekvämt. Men Arctic Fox är definitivt den båt vi vill ha.
Om vi väljer att begränsa våra seglingar till svenska vatten blir båten lägre prioriterad. Då handlar det om underhåll i vanlig omfattning (vilket är väl så mycket i alla fall).

Vi får se.
Anders och Gunilla