Resebrev nr 47 2002-02-07

Position: på svaj i Chaguaramas, Trinidad

Lyckan är enorm. Vindgeneratorn är reparerad och ger ström!
Yippie!! En lokal firma här på PowerBoat-varvet fixade det hela från fredag till onsdag. Och det kostade bara 418 TT$, vilket förvånade oss. Men sådana här arbeten får vi utan VAT helt lagligt mot att vi visar upp båtens registreringsbevis och våra pass.
När kapten klängde i masten kom den obligatoriska squallen med häftigt regn och vind. Men skam den som ger sig. Kapten fortsätter arbeta 8 meter upp, dyblöt. Får ihop allting, klättrar ner för att se att den fungerar (på amperemetern). Då dör all vind! Kapten sitter en timme framför instrumentpanelen och stirrar. Ingen vind!

Vi åker iland och handlar. Kommer tillbaka och konstaterar att den fungerar som den ska!

Watermakern har fått helt nya packningar. Vi köpte en packningssats och lite specialverktyg. 3 timmars pillande i värmen nere i båten med svetten forsande över hela kroppen, men sen är den fixad den också. Vi kan dock inte testa förrän vi kommer ut från denna hamn. Vattnet är "något" förorenat av fartyg, småbåtar och varven, som sannolikt släpper en hel del gifter rätt ut. Så det får dröja till Scotland Bay om några dagar innan vi får svaret om den producerar bräckvatten eller färskvatten.

Det är ett mycket speciellt liv att bo som vi gör nu. Här samlas långseglare från världens alla hörn. Möts över en öl och berättar och frågar. Dinghy-parkeringen innehåller oftast ett hundratal båtar från oss som ligger på svaj. På land ligger båtar för underhåll och reparation. Man går förbi, snackar en stund, går vidare, ger någon en hand där det behövs. Alla väntar på något. En reservdel, arbetskraft, släkt och vänner som ska komma ner.
Wild Lady beställde nya motorfästen för de gamla var slut. Leveransen hämtas hos Customs här i bukten. Då visar det sig att det var felleverans. Så Stefan och Lotten får lov att använda de gamla tassarna i alla fall.
Swallow var tvungna att byta två 400-liters dieseltankar som läckte och väntar på leverans ett gott tag. Får tankarna. Arbetar i ett par dagar med att montera dem. När dom sedan fyller upp med diesel visar det sig att en av de nya tankarna läcker....
Vi ska köpa deras diesel. Läktra över mellan båtarna. Sen ska dom ta ut den läckande tanken, köra iväg den för att få den svetsad. Och så arbeta ett par dagar med att få den på plats igen. Det var deras semester i Caribien, det.

Det är en värld med bara långseglare. Halv-skitiga, salta shorts (dom blir det av alla jolleturer), T-shirt, sandaler och den obligatoriska ryggsäcken samt oftast en blekt keps på skallen.

Vi har tvättat all smutstvätt, skrubbat vattenlinjen, fortsatt att rumstera om inne i båten. Kapten ska också koppla om en omformare för nya kortvågsradion. Den stör den apparat den är avsedd att förse med ström! Moment 22!

I dag har vi bestämt oss för att ha en stilla hemmakväll här ute på "kroken". Inte låta oss bli lurade iland av glada vänner som ropar på ch 77:
- "Och vad ska ni göra i kväll då? Vi hade tänkt gå till Joe's pizzeria och äta lite grann."

Vi håller på och diskuterar vilka båtar som ska gå vidare till Venezuela i konvoj. Alla är lite fundersamma över möjligheten att bli utsatt för pirater längs kusten. Så vi kommer att gå tillsammans med några andra svenska båtar sannolikt och kanske några norska också. Tät kontakt på ch 16 så att det hörs att vi är tillsammans och kurs långt från kusten. Till Los Testigos förhoppningsvis och sen till Porlamar på Isla Margarita.

Slutligen måste jag bara återge vår irländske bartender Tonys historia från sista kvällen i Charlotteville, Tobago, när vi satt där på Lyda´s bar och tog en öl.

A man came in to a bar and said to the bartender:
- "I think I´ve got Foot-and-Mouth-disease."
- "Why do You say that?"
- "I´m dead thirsty and my feet are killing me!"

Anders och Gunilla