Resebrev nr 52 2002-02-20 2002-02-21 2002-02-28 2002-03-01 2002-03-052002-02-20
Position: på kroken, Porlamar, Isla Margarita, Venezuela
En upplevelse i dag:
Vi söker en del specialbutiker. Blir så småningom hungriga och landar på en restaurant på "Avenida 4 de Mai". Beställer varsin pizza. Väntar och väntar och får slutligen vår mat. Medan vi äter kommer småpojkar och försöker sälja bokmärken till oss och vi vinkar bort dem. När vi nästan är färdiga och tvärmätta kommer en kvinna in och sätter sig vid bordet bredvid oss. Hon har en skolåda i knät där hon har småsedlar som hon försiktigt räknar. Kyparen går fram till henne och dom säger något till varandra, vi uppfattar inte riktigt vad. Vi begär "la quenta" och får den. Kyparen tar ut våra tallrikar. Så kommer han ut med en "doggie-bag", inte till oss utan till den gamla kvinnan med skolåda bredvid oss. Med det vi inte orkat äta.....
När vi betalat nickar vi åt den gamla kvinnan och hon nickar tillbaka med ett leende.
Så världen kan vara.
2002-02-21
Position: på kroken, Porlamar, Isla Margarita, Venezuela
Vi storhandlar i dagarna två. Först på "Rattan", ett NK mitt i stan, sen på "CM", ett nytt B&W i närheten av vår ankarplats. Enorma supermercados. Det tar sen sin tid att forsla ut alla varor, först per taxi och sen per jolle ut till båten som i vanlig ordning ligger ungefär 300 m från dinghy-bryggan. Och där finns Angelo, säkerhetsvakten, tyst och timid och hjälpsam. Han skyndar sig längs den långa bryggan och hjälper till med att bära våra varor. Han får en hacka för besväret och vi utbyter några artighetsfraser. På spanska!
Det går inte att få tag i de delar vi behöver. 220V är ett okänt begrepp här nere och seglarhandböcker vet ingen vad det är. Vi har i stället beställt från Sverige och hoppas att DHL eller något liknande företag kan få hit grejorna senast till andra veckan i mars.
Och i kväll hämtar vi vår nya besättning från flygplatsen.
2002-02-28
Position: Position: Isla Blanquilla, Venezuela
Här sitter vi med motorn laddande. En lokal fiskare kom fram till oss i förmiddags och frågade om han fick "carga una batteria" hos oss. Det tog en stund, men sen kom batteriet fram och vi förstod. Så vi tog emot batteriet och sa "tres horas". Han kom tillbaka efter 2½ timma, tog batteriet och sen uppstod stora diskussionen.
"När ska ni fara?" (På spanska)
"Manjana tarde."
"Kan du ladda ett batteri till åt mig?"
Efter en längre stunds tittande i lexikon är vi överens om att vi tar hand om hans andra batteri och laddar det över natten.
"Manjana a la nuevo."
Å i morgon vid niotiden kommer denna 8 meters öppna fiskebåt tillbaka till oss och hämtar nästa nyladdade batteri.
Blanquilla är en torr, vild och platt ö med underbara korallsandstränder. Det finns en kustbevakningsstation och några fiskare. Vi har sett en amerikansk skonare och en seglare förutom oss själva. Tänk att kunna vandra längs dessa stränder och vara ensam. Pia och Kåge har lagt några fågelarter till samlingarna: pelikaner, havssulor, brunsulor, fregattfåglar, en häger och i går lyfte ett vråk-par från ett litet träd ett tiotal meter från fågelskådarna! Lyckan verkar vara fullständig. Och så snorklar vi kring revet ett femtiotal meter vid sidan av Arctic Fox. Och bara mår gott.
Men mat och dryck börjar minska i volym, så vi måste lämna denna pärla i Caribien.
Innan vi seglade till Blanquilla låg vi ett par dagar i Juangriego, en liten stad på Isla Margarita’s nordsida. Hittade en favoritrestaurant där man sitter under låga palmer med utsikt över bukten där Arctic Fox stilla niger ett par hundra meter ut, utanför alla fiskebåtar, på svaj dom också. Stan har ett oräkneligt antal restauranter med inkastare utanför. Men vi fastnar för "La Fortina" alldeles vid stranden.
Vi gör en taxitur upp på ön, till La Acuncion, huvudstad för den här delen av Venezuela, "Nueva Esparta". Mycket prydlig stadskärna med regeringsbyggnader överallt. Men inte ett vattenhål eller restaurant! Vi går och går och går. Vi hittar många internetcafeer och kopieringsbyråer, men inte något matställe. Slutligen tar vi en taxi och han kör oss till utkanten av staden. Där ligger 5-10 krogar kring en gatukorsning!
Pia och Kåge hade med sig en ny dator från Sverige.
Jag ägnade dagar åt att försöka få dator och GPS att tala med varandra. Fick sonen att maila filer ner till oss så att bild och ljud skulle fungera. Dessa filer laddade jag ner i Acuncion (diskett i fickan är ett måste). När vi kom ut till båten fungerar alla program som de ska efter installationen. Windows 2000 är pest för våra program. Under Windows 98 fungerar allt, även CD-brännaren, som det ska. Nu väntar vi bara på paket med omformaren, som vi hoppas skall ligga i Porlamar när vi kommer tillbaka om ett par dagar. Det är lite bullrigt att behöva köra stora maskinen för att få 220V till dator och CD-brännare.
2002-03-01
Position: Isla Blanquilla, Venezuela
Undrar när vännen pescador på "Carelena" ska komma förbi och hämta sitt batteri? Uppfattade han det som nio i kväll?
Nåja, vi har ingen brådska.
2002-03-05
Position: Boca del Rio, Isla Margarita, Venezuela
(Vännen pescador på "Carelena" kom förbi några timmar senare och fick dessutom färska batterier till ficklampan av oss. Vi vinkade mycket när vi nästa morgon seglade förbi dem där de låg med långdrag vid södra udden av La Blanquilla.)
Boca del Rio är en positiv bekantskap. Återigen har vi blivit bekanta med en liten kuststad. Folk morsar på oss och "dinghy-boys" är mycket artiga och sköter sitt jobb för en svensk krona. Restaurant "Pescadonis" ligger 10 steg från dinghyparkeringen med utsikt över Arctic Fox där ute i den grunda bukten.
Senare samma dag:
I skrivande stund sitter vi i båten efter en promenad på Isla Cubagua, en liten, låg ö 8M söder om Boca del Rio. Vi har vandrat genom kaktusskog och över en saltöken och beskådat ruinerna av en 1500-talsby där europeer fiskade pärlor med hjälp av indianska och afrikanska slavar. Värdet av pärlorna lär ha överstigit det peruanska guldets värde för den spanska tronen. Staden förstördes av en tidvattenvåg som skapades av ett vulkanutbrott och sen har ön varit obebodd. Fast på vår vandring mötte vi en och annan modern fiskare och ensam fiskarhustru. Den senare frågade om vi kunde skänka mjölk till barnen. Nu är inte mjölk en dryck som vi har mycket av ombord så vi måste med beklagande konstatera att vi inte kunde hjälpa henne.
I går åkte vi en guidad tur genom ogenomträngliga mangroveträsk (förklara det den som kan). Badade (dock icke kapten) på världens längsta sandstrand, åt en förträfflig lunch på en restaurant på stranden och så tillbaka till Boca del Rio med Francisco’s båt. I dag på förmiddagen gick vi på marinmuseum i stan. I denna lilla stad fann vi ett fantastiskt fint museum med både historiska dokument från människans tillvaro och en jättesamling av koraller av alla de slag. Slutligen ett akvarium där vi kunde beskåda alla fiskar vi sett när vi snorklat och mer därtill.
Just nu, i kvällningen på Cubagua, rullar det sedan vinden svängt. Vi funderar på kvällsvarden efter en något äventyrlig färd med jollen ut från stranden med brytande sjöar. Damerna bytte de onämnbara efter att ha suttit längst fram med varsin paddel för att få ut jollen från stranden.
Vägen från La Blanquilla häromdagen bjöd på 52M segling så det stod härliga till. Fullt ställ och bärande babordsbog hela vägen. Men ankringsplatsen på Isla Margaritas västsida motsvarade inte riktigt förväntningarna. Det rullade ordentligt hela natten. Kåge slet med att förbli i kojen och fick inte många timmars sömn. Vi beslutade då att gå till Boca del Rio. Ett beslut som vi inte ångrar!
I morgon ska vi till Porlamar igen. 35M för motor mot förhoppningsvis snäll sjö. Våra gäster ska flyga hem i övermorgon, fulla av upplevelser och bruna som bara den. Sen blir kapten och redaren ensamma igen. Det kommer att bli tomt.
Besättningen på "Swedish Lion" sa (via radionätet) efter att de lämnat besökare på St Marten:
- "Nu återgår livet till det normala igen."
Men, som sagt, det blir tomt också .....
Det finns så mycket mera av upplevelser. Hur ska man kunna förmedla? Det går inte. Men sammanfattningsvis har vi haft ytterligare två fantastiska veckor.
Vi hörs!
Anders och Gunilla