Position:
På kroken, Porlamar, Isla Margarita,
Venezuela
Så är vi ensamma igen.
Låter eftermiddagen bara gå. Läser brev vi fått från
Mick och Magnus, Margareta och Bosse, White Wings.
Värmen är ordentligt vass under soltaket.
Vi beställer vatten till i morgon bitti. "Water-baby"
kommer ut med en stor gummijolle och tankar över
färskvatten från sina jättetankar.
Sen behöver vi träffa "Diesel-man", en fiskebåt som
kör runt och tankar oss med bränsle.
Och så behöver vi in till "Jak", en restaurant där man
också kan fylla gasol.
Och så ska vi till "Rattan" och "CM" för att skaffa
storförråd.
Och så ska vi vänta på paket från Sverige.
Och så måste vi växla in lite fler bolivarer. Kursen
har förändrats. Vi får i dag 1000 bolivarer för 1 US$.
Förra gången var det 930. För två veckor sedan. Snacka
om inflation.
Och så klarerar vi ut med hjälp av Juan.
Sen far vi till Islas los Roques.
Så är planen just nu. Efter Islas los Roques måste vi
tugga oss tillbaka mot sjö, ström och vind 180M via
Tortuga till Porlamar för att klarera ut ur Venezuela.
Vissa besättningar hävdar att vi inte alls måste göra
det, men Juan avrådde från att smita ut ur landet för
då kan man få problem med att komma in i nästa.
Det är lite fascinerande att segla mellan olika
länder. När man flyger eller reser på annat sätt på
land är in- och utpasserandet ganska enkelt. För
seglare gäller forntidens regler. Först Immigration,
sen Customs och möjligen också hamnmyndigheten. Det
tar timmar! Formulär att fylla i med alla data. Har vi
vapen ombord? Ämnar vi smuggla? Vad har ni för varor
ombord? Passnummer, födelseort..... Oftast i 4 kopior
som hamnar någonstans i någon skrivbordslåda. Men har
man inte rätt papper till dessa authorities blir det
problemas. Så vi är lite noggranna med att följa
reglerna och att aldrig ifrågasätta vad tjänstemannen
önskar av oss. Sen kostar det också. På de flesta
ställen kostar det ett antal US$ att komma in och ut.
Trinidad kostade inget att komma ut ur, men det tog 3
timmar att fylla i allting och sen ställa sig i rätt
kö. Ställer man sig i fel kö tar det säkert 3 timmar
till...
Manjana!
2002-03-08
Så har invertern anlänt! Nu fungerar systemet igen.
Men frakten kostade nästan dubbelt så mycket som
själva apparaten. 2400 SEK.
Det är dyrt att segla....
I dag har först Dieselman kommit och lite senare
Waterbaby. Med en bunkerbåt på vardera sidan fyllde vi
båtens alla tankar. 360 l diesel för 1 SEK per liter
och 900 l vatten för 40 öre per liter! Vatten är dyrt
här nere. Det kostade 370 SEK att fylla vattentanken.
För 14 dagar sedan tog Waterbaby 25 öre per liter så
inflationen har slagit till ordentligt!
Eftermiddagsvilan inträffar. Vi har varit på Rattan
och handlat. Kommer hem med 5 bitar oxfilet och lite
annat smått och gott. Normalt är kött svårt att få tag
i härnere. För det mesta serverar restauranger fisk,
höns eller skaldjur. Så oxfilet ska bli gott som
lördagmiddag.
Men i kväll ska vi äta fisksoppa på tonfisken vi fick
av en fransk båt på La Blanquilla. Han bara slängde
över en fisk på 5-6 kilo när jag satt i jollen för att
vi skulle iväg och höll på att packa ihop grejorna.
- "Voulez-vous de la peche...."
Fram med storkniven och bågfilen för att stycka den i
kotletter. Sen blev det tunakotletter med en creolsk
grönsaksstuvning och uppskjuten avfärd från La
Blanquilla. Resten frös vi in. Vi har 8 kotletter av
tuna i frysen och kan alltså inte stänga av den.
Det drar ström!
Jollen har en egen historieskrivning nu för tiden. För
det första läcker den i botten, så det är ett evigt
ösande. Det har den gjort sedan Spanien någon gång i
augusti. Sen har den slitit sig två gånger och blivit
infångad.
Första flyktförsöket var vid insegling till Juangriego
där den helt enkelt vändes runt av vind och sjö och
fästena till bogserlinan slets sönder. Pia och Kåge
upptäckte det hela och ropade på kapten. Vi gick för
maskin, så det var inte så besvärligt att fånga in
den och lyfta upp den. Kapten går sedan ner i
reservdelslådan och tar fram två begagnade fästen,
blandar superlimmet och nästa morgon kan vi åter
sjösätta jollen för att ta oss i land.
Andra flyktförsöket skedde på Blanquilla. Vi hade
dragit upp jollen, grävt fast ankaret och sen tagit en
lång promenad till en annan strand. Efter bad och sol
tittar kapten bort mot jollen, c:a en km bort. Det
verkar som om en våg dragit ut jollen i sjön! En snabb
joggingtur mellan kaktusarna. Pust! I den värmen! Men
jollen infångas 5 m från strandkanten. Tack och lov
för utan jolle är man något begränsad. Så numera
lägger vi jollen på däck under färd och förtöjer
mycket noggrant när vi går iland.
Vi har fått rapporter om otrevliga incidenter i
Venezuela och på Trinidad, där bekanta båtar utsatts
för rån, i ett fall väpnat mitt inne i en stad. Det
gör en lite extra vaksam. Hissa upp jollen och låsa
dörren nattetid. Stänga luckorna kan man ju inte för
då dör man av värmen. Men vi resonerar som så, att man
kan bli rånad i Stockholm också, eller överkörd på
Österskärsvägen. Risker finns med att leva var man än
befinner sig och försöker man skydda sig mot allt så
låser man in sig både mentalt och fysiskt.
Motorn mullrar för att ladda alla batterier. När det
är klart ska vi iland och lördagshandla på CW. Det
gäller att långsamt fylla förråden så vi klarar oss
2-3 veckor utan möjlighet att komplettera.
Ha det så bra!
Anders
och
Gunilla