Resebrev nr 55a 2002-03-16

Position: Gran Roque, Islas Los Roques, Venezuela

Lördag kl 13.00 lokal tid, dvs 18.00 svensk tid. Vi slår på 17505 kHz på kortvågsradion och får in helgmålsringning från Mönsterås kyrka. Därifrån kommer Gunillas pappa och där finns en stor del av Gunillas släkt.
- "Det blir något att berätta på nästa släktmöte", säger Gunilla med darr på rösten. En liten reflektionsstund ombord på Arctic Fox. Vi lyssnar på predikan och musik.
Tänker hemåt en stund.
Så kommer signaturmelodin för Radio Sweden. Den kniper till i kapten. Hemmatoner.

Ute har vi paradisöar. Vattenfärgerna går inte att beskriva. Alla blåa nyanser finns. Byn framför oss, Gran Roque, är ett gammalt fiskarsamhälle som håller på att gå över till turistcentrum, oerhört prydligt. Flygplatsen bredvid oss har tät trafik av mindre flygplan, från gryning till skymning.

Men nyss satt vi och pratade om att komma hem. För nu är det vändpunkt. Detta är den sydvästligaste punkten på vår resa. Vi hade planerat att gå vidare västerut men har ändrat oss eftersom vi funnit så många pärlor på vägen och tiden rinner. Nu ska vi ägna två veckor åt den här ögruppen, sagolikt vacker med sitt färgspel. Och vi ska snorkla och dyka. Det finns oerhört mycket att se.

Vi ägnade hela förmiddagen åt att klarera in. 5 olika myndigheter, cruisingtillstånd och 96.540 Bs kostar hela kalaset för 2 veckor (~1000 SEK). Men vi räknar med att det är värt det.

Vi har sällskap av två bekanta båtar som kom in i dag: "Luna" och "Patagonia", bägge norska. Det blev mycket vinkande och en del snack över relingen direkt. Sen såg vi en dansk båt, "Naveren", som vi mött flera gånger tidigare men inte fått ens "vink-kontakt" med. Olika äro mötena.....


Vägen hit:

Avfärden blev ett dygn förskjuten pga att kapten drabbades av "Montezumas Hämnd", dvs magsjuka åtföljd av kraftig matthet. Jag känner efter det dygnet ännu mer med Kåge....

Men vi kom iväg 14/3 kl 09.00 fast vi egentligen hade behövt lämna Porlamar 20.00 kvällen innan enligt alla papper och regler. Vi är dock i ett att de länder där regler "töjs på", så vi var inte oroliga.

Har fin segling på platten längs Margaritas sydkust. Lägger över på en styrbordsslör när vi passerar udden och siktar på Los Roques. Får ett regn som varar i ett par timmar. Vi är tacksamma för det eftersom segel och båt blir avsaltade för första gången på någon månad. Efter regnet ingen vind. Motor. Går ett par timmar, får vind, sätter segel och går vidare genom skymning och natt.

Vid midnatt, på kaptens vakt, hörs på ch 16:
- "Mayday - mayday - mayday"
Kapten vaknar till uppe i styrhytten och lyssnar noga.
- "Mayday, this is ´Cathouse´. Mayday".
Upprepas flera gånger. Inget svar från yrkessidan på ett par minuter. Kapten väntar. Måste sedan svara.
- "Ship calling mayday. This is yacht Arctic Fox replying."
- "This is yacht ’Cathouse’"
- "What is your position and what is your problem!"
- "My problem is that we are aground on a coral reef. My position is 10o58,4N, 65o24,8W."
- "Stand by!"
Kapten räknar på sjökortet och kommer fram till att de ligger på Tortugas västsida 25M bort, dvs ungefär 4-5 timmars gång från oss.
- "Cathouse, this is Arctic Fox. You are too far away from us. It will take me too long to get to you! Standing by on ch16!".
- "Thanks for answering our call!"
Sen fortsätter Cathouse att ropa, får svar från ett norskt lastfartyg. Det är 11M från dem och lovar gå dit, sätta i en livbåt för att dra dem av grundet. Det är skönt att höra yrkessjömännen i sådana här situationer. Lugna och exakta.
- "We will be at your position in 50 minutes."
När den norska båten är i närheten har de ytterligare kontakter. Cathouse läcker tydligen och vågar inte bli avdragna mitt i natten utan begär att norska båten ska larma Guarda Costa för att få assistans när ljuset kommit.
Sen vet vi inte hur det gick. Men positionen de gav visar att de bör ha haft hyfsad sjölä och alltså förmodligen klarat natten. Men slutet på den historien får vi aldrig....

Vinden dör och kapten rullar in genuan och stramar upp storen, startar maskin och vi går sen genom en lugn natt på autopilot. Kommer fram till södra inloppet till Islas Los Roques (vid fyren "Sebastopol") vid 13.30-tiden och navigerar därefter på vattnets ljusskiftningar och med hjälp av cruising-guideboken de 10M som är kvar till incheckningspunkten där vi nu ligger. Fantastisk färd och bakom reven, förvånande vidder med helt lugn sjö. Men två vrak visar att här inte är helt ofarligt. Det måste vara rätt väder och framför allt ljus för att man ska hitta in mellan korallreven.

När vi precis kommit in i sjölä ser redaren en dykare som vinkar åt oss på ett rev, tolkar det som en varning att flera scuba-divers finnes i närheten och uppmanar därmed kapten att dra ner farten och hålla undan, Vid närmare kontroll visar det sig att scuba-divern var av arten pelikan, vilken stod på en uppstickande korall och sträckte sig en stund efter förmiddagens fiske.

Anders och Gunilla