Position:
23°16,2N, 67°12,7 W, på väg mot Bermuda
Bleke! Mitt på Atlanten. Vi rullar fram för motor i
vanlig ordning, halv maskin, och alla segel uppe. Men
fram till i morse drog vi med 4,5 - 6,5 knop praktiskt
taget på kurslinjen. Så kom en "ridge", ett slags
högtrycksrygg utan vind och med vindskifte på
nordsidan. Till vår fördel visserligen, men just nu
mullrar det.
Batterierna är slut. Vi upptäckte för några veckor
sedan att batterierna gick ner för långt över en natt.
Fulla batterier ska förse oss med ström i 2 dygn innan
vi behöver ladda. Kapten konstaterar att några celler
i flera batterier inte har tillräcklig syranivå. Sen
har det gått fort och vi får stänga av det ena efter
det andra för att ha ström till lanternor nattetid.
Det är också en historia. I Santo Domingo började ett
par oidentifierade fåglar att bygga bo kring
seglingslanternan i stormasttoppen. Efter det fungerar
inte seglingslanternan konstaterar vi för sent, dvs
när vi kommit ut på öppet vatten och det är omöjligt
att gå upp i toppen med verktyg för att reparera. Så
vi måste köra motorlanternorna som drar 3 gånger så
mycket ström. Och batterierna som inte har mer än 1/3
kapacitet just nu.
Bermuda, here we come!
Vi behöver en marina, en butik med 110Ah-batterier av
standarddimension, klättra i masten, fylla diesel (har
ni hört det förut) och vatten. Vi måste tömma tanken
på skitigt vatten, skölja ur och fylla med drickbart
d:o.
Bara jobb hela tiden. Fast just nu sitter hela
besättningen på däck med varsin bok medan vi långsamt
rullar mot målet. Inte en molntapp på himlen. Vi
lämnar i dag tropikerna, så det gäller att ta vara på
godvädret.
Båten har försetts med en innovation. Per och kapten
konstruerade i går en
ventilationsfläkt
av en beg.
fläkt från en gammal SAAB, två vattenflaskor i plast
och en massa silvertape. Fläkten suger luft i en
ventilator i förskansen och blåser igenom båten
effektivt. Den levererades av Arne och Eva i Las
Palmas före starten i november och var avsedd att bli
utsug ur toalett och pentry. Nu kom den till
användning i motsatt syfte: att få in friskluft i
förskansen. Vi kan nämligen inte öppna luckan där
eftersom vi doppar nosen i sjön ganska ofta. Luften
blir något kompakt där framme. Men nu, så fort motorn
är igång kan vi blåsa igenom båten ordentligt.
Livet går sin gilla gång. Vakter och frivakter,
matlagning och disk. Dusch varannan dag. Vaktschemat
är identiskt med det vi hade på överfarten hit
Tid Vakt Frukost Lunch Middag
Dag 1 00:00 Anders
03:00 Gunilla
06:00 Per
08:00 Maria
09:00 Maria
12:00 Anders
14:00 Anders
17:00 Gunilla
18:00 Gunilla
21:00 Per
Dag 2 00:00 Maria
03:00 Anders
06:00 Gunilla
08:00 Per
09:00 Per
12:00 Maria
14:00 Maria
17:00 Anders
18:00 Anders
21:00 Gunilla
Dag 3 00:00 Per
03:00 Maria
06:00 Anders
08:00 Gunilla
09:00 Gunilla
12:00 Per
14:00 Per
17:00 Maria
18:00 Maria
21:00 Anders
Dag 4 00:00 Gunilla
03:00 Per
06:00 Maria
08:00 Anders
09:00 Anders
12:00 Gunilla
14:00 Gunilla
17:00 Per
18:00 Per
21:00 Maria
Dag 1 00:00 Anders
Vägen hit har bjudit på både motorgång och fin
segling. Längs D.R:s sydsida motvind och motström, sen
pinkör genom det beryktade Mona Passage, sundet mellan
D.R. och Puerto Rico. I kvällningen kan vi sen sätta
segel och sträcker norrut. Skönt! Tyst och fint
bortsett från knarr och knirr, vilket ingår i
seglingsbilden. Maria och Per finner sig gott
tillrätta och tar sina vakter ensamma i natten. Det
som inte var så bra var värmen i den instängda
förskansen, men det har vi ju ordnat nu.
Radiokontakterna numera innebär positionsangivelser.
Flottan sprider ut sig. Båtarna på väg på Stilla havet
är nu på väg mellan Galapagos och Marquesas. Båtarna
på Atlanten siktar på Azorerna. Vi ska ju också dit,
men först Bermuda. Människor man umgåtts med,
människor man radiopratat med sprids nu över hela
jordens oceaner. Det är en märklig känsla.
16546 kHz kl. 13.00 och 23.00 UTC:
"Hur går det för dig?"
"Bra, jag gör 6 knop rätt på mål."
"Vi har bleke."
"Här har vi haft 30 knop i nosen hela natten."
"Jag har 1297M kvar till waypointen som jag har lagt
vid stambordet på Café Sport, Horta (Azorerna)."
I Cartagena i Colombia sitter Ingemar på "Stressless"
och håller ihop morgonens nät och i Panama sitter
Karsten på kvällen. Dom hör alla på Atlanten och
Stilla Havet. Ger väderprognoser, goda råd och skämt.
I dag är det ju Valborgsmäss så Ingemar gav tips om
hur man kan ordna brasan ombord....
Och Arctic Fox har i skrivande stund 557M kvar till
angöringspunkt SE om Bermuda.
Anders
Gunilla
