Resebrev nr 62b 2002-05-10

Position: St George’s Dinghy and Sports Club, Bermuda

Bunkring börjar. Beställer tax-free, som hämtas i tullen när vi klarerar ut. Besättningen far till en "supermart" för att göra storinköp. Kapten rumsterar om i båten men blir avbruten av Holger som kommer ner för att göra upp om fredagkvällen. Vi blir hämtade 19.00 för färd in till Hamilton och "Mariners Bar", där hela Bermuda samlas för att fira den gångna arbetsveckan. Kapten var där senast 1996 och går gärna tillbaka. Den kvällen träffade vi Martin, en fiskare som sen bjöd oss ut på en tur högsjöfiske en hel dag. Det var en riktig upplevelse att landa en "wahoo" (barracudaliknande mycket god matfisk) på tio kilo. Efter turen naturligtvis en pint på Mariners Bar.
Naturligtvis träffar vi Martin på baren. Men han hade intet minne av färden med oss för 6 år sedan.
Förklarligt, men lite tråkigt.

Ringer Lukas, som fyller 6 år, och gratulerar. Det roliga med detta är att Lukas födelse fick kapten information om mitt på Atlanten på väg mellan Bermuda och Azores över Lyngby Radio. Redaren beställde ett samtal via Stockholm Radio som lade samtalet vidare till Lyngby Radio och vi råkade lyssna på Lyngby på precis rätt tid och frekvens för att få anropet. Så farfar har varit på Atlanten i trakten av Bermuda både när Lukas föddes och när han fyller 6 år. Det samtalet avslutades sedan med att kapten och radiooperatören i Danmark försökte bräcka varandra med hur många barnbarn var och en hade. Kapten vann med 1 poäng tack vare Lukas födelse.

Det ni!

Avskedets ögonblick närmar sig. Ett par dagar till i Caribien, sen 1800M över Atlanten till Horta, Faial, Azores. Det kommer att ta två veckor om vinden är bra, mera om vi kör in i Azoriska högtrycket och får stiltje. Men vi går nordvart från Bermuda för att kunna segla på sydsidan av lågtrycksbanorna.
Rimligtvis ska vi få slör eller halvvind över, men man vet aldrig....
Det är en liten anspänning att förbereda en sådan här översegling. Gå över hela båten, kolla att allt är surrat, att allt är helt. För vi vet ju, i vanlig ordning, att allt kan gå sönder och mycket gör det också. Men i hamn försöker vi förekomma ev. problem.
Per ska upp i riggen för att kolla stormasten, byta lampor i lanternorna och för en ordentlig översyn.
Storsegel och mesansegel måste få nya travare. Ett par i vardera seglet har slagits av under seglingen hit.
Skoten ska kollas, reserver finnas till hands.
Spinnakern grävas fram från en koj i förskansen för att vara klar att hissas. Gajrarna på plats. Allt som inte behövs under överseglingen stuvas i förlucka och akterlucka.
Anspänningen är inte bara praktisk utan finns också i själen. Bara det att vi kommer att vara under segel så lång tid har en viss effekt på sinnet. Men egentligen är det bara före start. När man väl är på väg blir det småningom rutin och vardagsliv.

Bermuda motsvarar minnena från 1996. Lika prydligt och dyrt som då. Lika engelskt. Lika vänligt. Vi låg här i 16 dygn den gången. Det blir 7 dygn den här. 7 intensiva dygn men också 7 vilsamma och trivsamma dygn.

Besättningen kommer hem efter 4 timmar med mat och dryck i papperskassar i mängd (amerikansk stil utan handtag). Utmattade..... mest av en timmes väntan på taxi!

Så dröjer det åter innan ni får något livstecken från oss. Men naturligtvis kommer en lång berättelse någon gång i slutet av maj, när vi nått Horta.

Hej på er!

Anders Gunilla