Resebrev nr 63 2002-05-31

Position: Azorerna Horta på Faial

Resebrev 63, 020531

Position: 32 38,8N 63 48,8W

Snart gryning. Stjärnhimlen är fantastisk. Ingen måne.
Motorn mullrar på tomgångsvarv för att stödja seglen.
Vi har högtrycksläge just nu men väntar SW 20 knop i
gryningen. Den kan vi åka bra på.
Lämnade Bermuda 12.00 och gick ut genom det smala
inloppet till St Georges med storen hissad. Går motor
ett par timmar och får sen vind. Hissar fock och
klyvare och går vidare, nästan på kurs mot Azores. Har
radiokontakt med Ondine, en norsk 82-fotsbåt, som
startat en timme före oss. Vi ska uppmuntra varandra
under överfarten och diskutera väder på bestämda
tider. Har också kontakt med Corona AQ, som är framme
i Horta om ett dygn. Sen kommer Karsten i Panama och
slutligen Sylvia som fortfarande ligger på land i
Chaguaramas, Trinidad.

Väderprognosen talar om fronter som kommer att passera
oss norröver. Högtryck som kommer att skapa svaga
vindar. Vi får väl se.

Under de sista dagarna på Bermuda tog Joan och Holger
hand om oss. Joan är infödd Bermuda-bo och Holger är
inflyttad Kalix-bo. Han kom hit på samma sätt som vi,
per egen segelbåt, träffar Joan, tycke uppstår och han
seglar båten till Europa, säljer den och flyttar till
sin Joan för mer än 20 år sedan. Genom Pekka på Corona
AQ har vi lärt känna dem. Det är en historia för sig.
Men de två tog oss till Hamilton och en jazzklubb,
bjöd oss på middag sista kvällen och hjälpte oss med
bunkring.

Och så ses vi inte på många år igen. Det var 6 år sen
sist ..

Vi skvalpar framåt. 3 knop. Med den här farten kommer
vi fram till midsommar!

Sitter och tittar mig omkring i båten och kommer på
hur mycket av saker vi har med oss som vi inte använt
speciellt mycket:
Videobandspelare, videokamera och TV. Ambitionen hemma
var att klippa ihop filmer och posta hem.
Inte blev det av.
Dykutrustning med allt vad därtill hör. Vi har dykt
totalt 4 gånger på den här resan.
Inte blev det mycket av det.
Sextant med läroböcker. Ambitionen var att använda
lediga stunder till att lära sig hantera den.
Inte blev det av.
Verktyg av alla de slag samt virke. Ambitionen var att
bygga om vissa delar av båten, mindre projekt men i
alla fall.
Inte blev det av.
Hemmavid har man en massa funderingar om vad som ska
göras, vad som kan vara roligt att göra och vad som
måste göras. Hemmavid är man uppspeedad och förstår
inte hur det blir.
Det blir faktiskt "manjana", en skön och härlig
avkoppling utan annat krav än att se till att båten
fungerar. Och det har vi ägnat tiden åt. Men inte det
där andra.
Nåväl, vi läser böcker, framför allt redaren, men
pyssel av olika slag efter att vi gjort soltaket
färdigt blir det inte.
Och så har tiden gått åt att reparera och skaffa
reservdelar. Även till havs reparerar man och byter
med de reservdelar vi har ombord. Tiden går åt.

Man bara är!

020514

Två dygn till havs. Vind har kommit och vi går på
storcirkeln mot Azores. GPS-erna är vänliga nog att
räkna ut närmaste vägen som är en storcirkel, inte
rakt på, "rumbline". Vi tjänar dock bara 8M på denna
kurs men vi hoppas komma upp till vind genom att dra
oss lite åt norr. Härnere ligger högtryck med mycket
svag vind. Norrut kommer vi förhoppningsvis in söder
om lågtrycken som ger storm just nu utanför USA:s
ostkust och tvärs över mot Irland.
Rutinerna kommer tillbaka. Vaktpass, matlagning,
frivakt med sova eller bara titta ut över den oändliga
oceanen. Läsa en stund. Prata lite. Ta in väderfax
från Boston, radioprat med båtkamrater.

Bara vara!

020516

Position: 34o17,1N 55o20,2W

Flisstället är på. Sjöstället har kommit fram. NW-en
har kommit. Natten som gick fick vi ett vindskifte
från SW till NW. Det tog en halvtimme att få ordning
på båt och segel innan vi var tillbaka på kurs. Det är
svensk sommartemperatur nu. Täcket kommer åter till
användning. Det var mer än ½ år sedan det användes
senast.

Går med klyvare, fock, 1 rev i stor och 1 rev i mesan.
Fart 6 - 7 knop på storcirkel-linjen. Det sjunger i
båten när hon driver framåt i den tidvis grova sjön.
Ibland får vi en släng av någon våg och man klamrar
sig fast i närmsta fasta föremål. Men mestadels bara
går det lugnt och fint. Just nu har vi babordsbog,
vilket innebär att vi kan öppna kylskåpet utan att få
allt i famnen.

020518

Position: 34o44,2N 51o19,0W

Motorgång genom dagen. Natten bjöd på hyfsad segling
och mycket lugn sjö. Framåt middagstid dör vinden i
det högtryck som hinner ikapp oss.
Stämningen är god ombord. Alla har väntat sig hårt
väder, men i stället plaskar vi fram när vi inte kör
maskin. Mathållningen ombord är suverän. Två matlagare
tävlar med varandra i att framställa läckra måltider,
medan redaren och kapten kör sina invanda rätter.

Vi klär oss fortfarande i shorts och T-shirt dagtid
medan nattpassen innebär fliströja och långa
vindbyxor. Det är bara 21o i vattnet nu, så
temperaturen nere i båten är behaglig, kanske lite
kylig för oss som vistats i tropiskt klimat i ett
halvår.

Vi har besök av en och annan havslevande fågel, en
sköldpadda sågs simma västerut häromdagen och några
delfiner lekte med oss en stund. I övrigt är vi
ensamma. Inga fartyg, inga segel vid horizonten. Bara
en obruten havsrand .

Watermakern använder vi inte. Den klarar inte av sin
uppgift längre. 23.000 SEK för en maskin som klarar
ett halvt år och sen är filtret förbrukat! Kapten
kommer inte att vara snäll mot försäljaren nästa gång
vi träffas .

Maria har fått tillnamnet "Vindbyta". Hon har nämligen
den förmågan att fixa vindskiften så fort hon har
nattpass. Antingen 180o vindskifte med kuling i nosen
eller ingen vind alls. Och kapten, som har vakten
efter henne, har vid otaliga tillfällen tvingats
avbryta sin sömn för att assistera när båten far
omkring.

Sen har "Robertson", autopiloten, haft ett spratt för
sig. Vid avtagande vind sätter vi motor, sträcker upp
skoten, rullar in klyvaren, går på autopilot. En natt,
när alla åtgärder är vidtagna, går kapten ner till
kylen för att hämta något att dricka. När han kommer
upp håller Robertson på att gå en 360o gir med påföljd
att besättningen i förskansen lättar från madrasserna
när båten faller ner mot sjön.
Robertson har efter detta fått en översyn, mer
hydraulolja och justering av roderlägesgivaren. Så nu
är Robertson snäll igen.

020520

Halvvägs!

Men vi har fortfarande högtrycket som en blaffa över
oss och vindarna är svaga. Vi har gått motor genom
natten för att komma någon stans. Nu, på förmiddagen,
seglar vi med slamrande segel och skot i 4 knop. 900M
kvar. Med 4 knop tar det 225 timmar, dvs 9 - 10 dygn!
Vi har avverkat den första halvan på 8 dygn. På
Bermuda drar kulingarna över, den ena efter den andra.
Det är gail storm längs amerikanska ostkusten. På
Azores drar den ena gailen efter den andra över. Runt
Brittiska öarna är det storm. Men där vi är blåser det
knappt något. Kanske är det skönt att inte befinna sig
i kulingområden, men det är lite enerverande att bara
skvalpa fram på den oändliga oceanen och höra kamrater
i Horta säga att de inte hinner vänta på att vi
kommer.

Robertson fick hicka i morse igen. Måste dyka djupare
ner i kopplingar och programmering för att åtgärda
felet. Vi blev tvungna att koppla ur och handstyra.

Den dator jag skriver detta på tar nu mer än en
halvtimme att starta. Ofta måste det till två försök
för att den gode Dell ska orka igång.

Vi är lite småförkylda alla fyra vilket dock inte
hindrar att vi har roligt tillsammans.
Humöret är på topp.

020522

Position: 36o 50,1N 42o12,1W

Så har det äntligen skett! Vi har siktat en val, och
inte vilken val som helst! Vi hade sannolikt en
späckhuggare 20 m om styrbord i morse. Redaren satt på
vakt, ser ett blås vid styrbords låring, väcker kapten
genom luckan
- "Jag tror vi har en val här!"
Kapten upp i kalsongerna, greppar kameran, väcker
kamraterna i förskansen och sen upp. Mycket riktigt.
En svart rygg, en kort, kraftig ryggfena, c:a 10 meter
rygg alldeles om styrbord. Valen glider sakta akterut,
blåser några gånger och efter ett par minuter är han
så långt akterut att han försvinner i dyningen.

Vi har mött en sannolik späckhuggare mitt på Atlanten!
Artbestämningen är lite svår ..

Tidigare har vi sett en sköldpadda, ett flytande
badkar, två segel och tre lastfartyg. En fender och en
vakare till större nät. På en dryg vecka. För övrigt
är vi ensamma fast vi vet från radiokommunikationen
att det är många seglare på väg från Caribien till
Azores just nu. Och Corona AQ, Wild Lady, MarieLouise
samt en norsk båt lämnar Horta i morgon. Synd att vi
är 4 dagar för sent för att träffa dem.

Kenneth på "El Cordero" har inte hörts av på ett dygn
nu. Han seglar ensam mot England och kanske mot
engelska kanalen. Han har haft hårt väder hela vägen
och, enligt senaste uppgift, haft 50 knops vind det
senaste dygnet. Dvs storm! När vi sen plötsligt inte
har kontakt med honom, han den flitigaste av
radiopratare, börjar vi naturligtvis fundera. Kapten
pratade med honom i förrgår. Då lät allt ok. Han
lovade gärna att skicka lite mer vind till våra
breddgrader, för han hade mer än nog. Vi får se i
kväll på 16546 kHz om han är med igen.

Arctic Fox är i dag en sjukstuga. Förskansen fylls av
Pers hostande. Akterskansen har en febrig kapten.
Maria är hängig. Redaren är den enda som klarat sig
hitintills.

Vinden kom åter i morse. I skrivande stund gör vi 6,3
knop med kurs nästan mot målet. Vi har 660M kvar och
beräknar vara framme 27/5. Om vinden håller sig, dvs.

020524

Position: 453M från målet, Horta på ön Faial i Azores.

Sjukläget: Per hostar och är inte att räkna med i
vaktschemat.
Diesel: Har c:a 250 liter kvar.
Mat: räcker
Vatten: en dusch till vardera.
Väder: högtrycksläge. Svaga fronter som ger
vindskiften, men åt fel håll.

Vi hamnade i natt på kurs mot Cap Verde-öarna. 70
grader ur kurs. Slår och hamnar då på 10 grader. 67
grader ur kurs. Vi går just nu med seglen hårt skotade
och motorn på lågvarv som stöd, 3,5 knop 20 grader ur
kurs.

3 dygn kvar. Det börjar bli träligt att inte ha förlig
vind mer än var tredje dag ungefär.

Men så, någon timma före skymningen, ropar Maria ner i
båten:
- "Delfiner, massor med delfiner!"
Och vi står alla fyra på däck och beskådar en skock
delfiner, hundratals, kanske tusen, som kommer från SE
och passerar oss. Hoppande, skuttande, skrattande
lekfulla kring stäven på Arctic Fox. Länge, en timma
nästan, har vi ett tiotal kvar kring båten medan den
stora skocken drar vidare mot NW. Vi hör dom prata med
varandra, visslande, och kapten försöker svara genom
att sitta på peket och vissla tillbaka. Och jag är
övertygad att dom hörde mig. Kanske undrade dom vilken
dialekt jag talade för jag var lite svår att förstå.

Men det går inte att återge på bild. Inte med video.
Man står mitt inne i en händelse som innehåller så
många delar att det bara går att återge genom att
befinna sig där.

Kvällen kommer stilla. Motorn dunkar på lågfart.
Vinden är svag och dyningen lägger sig. Per går
tillbaka till sjuksängen och lovar komma igen i
morgon.

020528

Position: 40M från Horta, Faial, Azores.

Räknar febrilt på dieselåtgången. Kommer det att räcka
in i hamn. Vi går för motor på halvfart med tre
segel uppe för att fånga ev. bris och få lite
extraskjuts. Vi har haft bleke största delen av resan.
Ibland seglat i bleken och drivit med några knop mot
mål. Har fyllt över all diesel i motortankarna. Går
tillbaka i loggboken och gör kalkyler på bränsleåtgång
i liknande vädersituationer. Kommer fram till att vi
drar 0,9 liter/M eller 5 liter/timme med motorn på
1100 - 1200 varv. Om den kalkylen stämmer kommer vi
att ha 30 - 40 liter kvar av 840 liter totalt när vi
kommer in i hamn. Om kalkylen inte stämmer blir vi
tvungna att begära bogsering in till tullbryggan !..

Vi kan Atlanten i bleke vid det här laget. Vi har sett
delfiner under peket så vi nästan säger
- "Jasså, nu igen"
Men bara nästan!

Det är i dag 16:e dygnet till havs. En känd
långseglare och skribent av seglingsguider, Donald M
Street, säger ungefär så här i en bok vi har:
- "Långseglare gillar inte långa överseglingar.
Gränsen är 16 dygn, sen blir det för mycket .."
Så rätt han har! Förråden börjar sina, vatten- och
diesel-mätarna pekar mot rött, kläder och framför allt
sängkläder behöver en grundlig tvätt, böckerna är
snart lästa två gånger, de roliga historierna börjar
få numrering (så att man inte behöver dra hela .),
besättningen börjar lukta som på segelfartygens tid.
Mycket behöver repareras. Det slits hela tiden. Vi
behöver sy om alla travare i bomliket till storseglet
och en hel del på mesan. Autopiloten kräver ett par
dagar. Och hela båten behöver städas, dammsugas och
torkas av.

Bara slit hela tiden, suck.

Samtidigt är man lite invand vid det här livet med
vaktpass, matlagning och frivakter. Det kommer att bli
ovant att gå upp på morgonen, vara vaken hela dagen
och sova hela natten.

Och så närmar vi oss hemmet, barn och barnbarn,
vänner, arbete. Tankarna går alltmer åt det hållet.
När båten inte rullar i grov sjö kan man lätt falla in
i drömmar om sängen därhemma som står stilla hela
tiden, vakna upp för att upptäcka att man fortfarande
är i Arctic Fox och mitt ute på Atlanten.

Hoppas dieseln räcker in i hamn. I så fall är vi där i
kvällningen med lite ljus kvar. Det är inte roligt att
gå in i hamn i becksvarta natten.

Café Sport nästa!

020529

I hamn i Horta på Faial.

Café sport är besökt och båten vid brygga!

Kapten, redaren, Per och Maria.



Hej på er!

Anders Gunilla