Resebrev nr 67a 2002-06-09

Position: 40°02,8N 26°23,1W, på väg till Falmouth

Stilla Atlant. Vi har seglat fint genom natten och vindrodret skötte sig bra. Mareld som bara den! Bogsvallet lyser upp hela båten och vågtoppar som skummar i den månfria och molniga natten är självlysande. Nu går motorn eftersom brisen lagt sig framåt eftermiddagen. Vi testar autopiloten, "Robertson". Han är inte riktigt kurant. Vi har luft i cylindrarna som svänger rodret, så utslagen blir lite tveksamma. Men läckan är tätad. Nu gäller det bara att få ut luften på något sätt. Kanske fungerar det med att låta Robertson arbeta, för systemet ska vara självluftande.
Vi får se.

I går lämnade vi brygga vid halv elvatiden för att tanka. Det var en procedur som tog ända fram till tolv eftersom så många båtar kommit in och låg vid macken och väntade på inklarering och bryggplats. Men, vi har inte bråttom, så vi hängde på en av dom till dess vi fick fylla våra tankar med 760 liter diesel. Det betyder att vi hade mellan 30 och 40 liter kvar i tankarna när vi kom i hamn! Vilket är mycket litet för den här maskinen! Har vi dessutom sjögång kan det komma in luft i dieselpumparna. Då stannar maskin. Av det skälet gick faktiskt kapten upp till en bensinstation med en 20-liters dunk och köpte diesel för att fylla på innan vi lämnade bryggan för att gå för motor 150 m till macken. Risken att få motorstopp i hamn avgjorde den saken.

Dagen ut ur Horta blev fin. Motor 3 timmar för att runda Sao Jorge, sen fullt ställ och rätt kurs mot Falmouth. Förbi Graziosa, den nordligaste av Azores, i kvällningen. Radiokontakt med "Cora" och "Hvitfisken" på VHF, med Corona AQ och Wild Lady på kortvågen, med Mats och Sylvia på amatörbanden.

Stilla natt med fin segling.

Tillbaka till Robertson.... Tänk, att ibland har man huvudet under armen.
Robertson är igång, visar följande symptom:
1. Svajig, inte distinkta rörelser
2. Lukt av hydraulolja i båten
3. Ratten tappar alltmer tryck
Varpå kapten tänker: Robertsons hydraulsystem är självluftande, va’ fint! Luften har gått ur cylindrarna. Jag fyller på mera.
Men kapten glömmer, i sin positiva inställning, lukten av hydraulolja i båten....
Fyller på mer olja, konstaterar att ratten i alla fall går runt som ett väloljat cykelhjul. Inget motstånd.
Lyfter akterluckan och ser hydraulolja rinna ner i kölsvinet från en koppling som släppt igen.
Snabbt av med hydraulpump och autopilot.

Hur f-n kan man vara så dum att man förbiser en faktor bland symptomen, nämligen lukten av hydraulolja!
Numera står det med stora bokstäver i loggboken:
OBS! Lukt av hydraulolja betyder läckage!
Alltså har vi inte någon autopilot åtminstone fram till Falmouth. Ofta kan vindrodret fungera som autopilot när vi har stöd av segel och lite vind, men inte alltid. Och då blir vi tvungna att handstyra så fort vi kör motor, vilket vi inte är vana vid. Dygn efter dygn!

Ergo:
Bygg inte dina åtgärder på vad du tror att felet är.
Du måste veta vad felet är innan det är möjligt att åtgärda.
För annars går det som nu:
Fullt med hydraulolja i kölsvinet.
Och hydraulolja är giftig!

Låt oss få lite vind, lite lagom vind, så där en 10-20 knop kring W. Inte som nu, skvalp, skvalp.

God natt.

Anders Gunilla