Resebrev nr 67d 2002-06-13

Position: 43°19,4N 17°34,3W, på väg till Falmouth

Så har vi fått vind så det står härliga till. Vi loggar 7-8 knop genom vattnet, 5-6,7 knop över grund. Vi har ström mot oss ett tag till. Himlen är gråmulen, tjockkläder har kommit på i flera lager, särskilt på nattvakterna. Då har vi marelden, som ibland försvinner baköver i lysande klumpar. Det ser ut som eldbollar i vattnet. När det klarnar under natten har vi åter den där fantastiska stjärnhimlen som man bara ser i totalmörker. Nåväl, totalmörker är det inte för seglingslanternan bländar när ögonen vant sig vid nattmörker. Nymånen syntes en stund i går. Vi är tacksamma för att vi får månsken när vi kommer till Engelska Kanalen.

Med den här farten är vi i Falmouth 17/6. Men vi har inte sett slutet än....

Vi konstaterade i går att vi ses väldigt sällan nu för tiden. Vaktbyten i nedgångstrappan och en och annan måltid innebär möten, men för övrigt sover den ene medan den andra har vakten. Dygnet runt, dag efter dag. Det är väldigt romantiskt! Att segla långkör på två innebär omväxlande vakter, jobb hela tiden när vinden tar i och få möjligheter att umgås. Men det får vi ta. Vi kommer framåt!

Corona AQ har lämnat Portsmouth och är på väg mot Dunkerque, Wild Lady ligger utanför Den Helden. Vi har kontakt 09.00 och 21.00 på 12353 kHz. Vi ger väder till dom eftersom nu fungerar Offenbach-sändaren i Hamburg bra så kapten tar in kartor och telexväder därifrån regelbundet, hela dygnet. Dessutom har vi ju Helge, som tar kartor via Internet och ger prognoser varje kväll på 14325 kHz till den som så önskar.
Allt är bra utom hydraulsystemet, men det kan vi inte göra mer åt härute, så det glömmer vi.

Då och då kommer en skock delfiner och leker med oss, det piggar upp. Spanska fiskebåtar cirklar ibland på avstånd. För övrigt är vi ensamma i världen.

Anders Gunilla