Resebrev nr 9

Bortblåsta hopp om sydländsk värme

Vi slussar ut från hamnen i Milford Haven kl 10.00 och sätter segel, fulla av förhoppning att nu ska det bli segling av! Men tji! Utanför fjorden slaskar gammal atlantdyning och en mycket svag SW. Motor igen!
Vi går genom en regnig natt mot Lands End.
Väderleksrapporterna har varit hoppfulla. Ju längre söderut desto mer W - NW har vi att vänta ökande upp till 6 beaufort (11-13 m/s) vilket kommer att ge oss bra skjuts neröver.

Men återigen är vädergudarna lite jävliga mot oss. Nästa väder, som vi tar in som telexmeddelanden på kortvågen, ger vid handen att det bara är kuling rätt i nosen att vänta på Biscaya kommande tre dygn. Dessutom har sjön vuxit till 2½-3 meter tvärs, så Arctic Fox far omkring och vi därinne.
Beslutet att gå till Falmouth var inte svårt. Vi har ju semester och ska njuta. Tre dygn med utspilld genever är inte vad vi längtar efter.

Alltså, det första försöket att krossa Biscaya ger vi upp.
Dessutom har vi återigen ett visst behov av diesel i den här båten.

I skrivande stund slingrar vi med SW-en i riktning Falmouth, en bit öster om Lands End. Kommer väl in i hamn vid 20-tiden. Båtvänner, som vi träffade på Caledonian Canal, "Rimpoche" från Österskär, Tunaviken, meddelade per kortvåg för en stund sen att de är på väg och anländer i morgon.

Så, Falmouth Town, hold-in-yourself!

Redarn och Kapten (som bägge är lite trötta och börjar bli lite yra av ankarliggaren).