Varför?

En fråga som cirklar i mitt huvud ganska regelbundet är:
- Varför ger vi oss iväg? Varför ger andra sig iväg?
Jag har till och med ställt frågan högt någon kväll när flera båtbesättningar är samlade, men inte fått något svar som tillfredställer mig, för jag tror inte att det är hela sanningen.
- Friheten!
Det säger varenda bofast lapp!
- Värmen!
Det säger varenda charterturist!
- Att arbeta för sin egen överlevnad.
Det säger varenda egenföretagare!

Att ligga i hamn, ofta fina hamnar men ibland lite för skitiga.
Att betala hamnavgifter som motsvarar hyran för lägenheten hemma.
Att ta nattpass i skitväder med fartyg cirklande omkring en. Man står med ansiktet in i radarburken för att försöka hålla undan.
Att ständigt reparera prylar som går sönder.
Att försöka prata och förstå språk man har lite för liten kunskap om för att få det man behöver.
Att inte ha någon inkomst utan leva på besparingar. Och en dyr båt som ständigt behöver något.

Varför?

Jag ställer frågan för att få en förklaring till vad som driver mig. Jag har inte den blekaste tanke på något annat liv. Men varför?

Varför säljer folk sin trygghet: bil, villa, sommarstuga och ger sig iväg. Varför lämnar man kontakten med barn och barnbarn? Allt det där som är symboler för stabilitet och trygghet.
I stället ägnar man sig åt att gå in i främmande hamnar i mörker med puls på 200. Leta matbutiker i främmande städer, leta båtreservdelar ?..

En del av svaret tror jag Gunilla gav i ett tidigare resebrev.
Jag frågade: "Vad ska vi göra i dag?", när jag vaknade.
Gunilla svarade: "Ska vi göra nå´t i dag?"

Just nu gick en annan svensk båtbesättning förbi på bryggan.
- "Man måste ju röra sig lite, så vi tar ett varv runt fortet ovanför."
Det betyder inte att vi är sysslolösa. Men det betyder att vi väljer vad vi ska göra!

Så blir man hamnliggare ett par dagar. Men sedan, plötsligt, är man nere i sjökorten och räknar på distanser, lägger ut kurser, börjar kolla vädret framöver.

Men vad är det som driver mig och Gunilla att leva så här, vi som har det så bra hemma med bra arbeten, barn och barnbarn, fin lägenhet, fina vänner?

Ja, ni, svara på det den som kan!

Gunilla och Anders